Hur man börjar en roman: 8 sätt att fängsla

Hur tillfredsställande är det att en roman som sätter krokben i dig från första sidan? Att veta hur man börjar en roman så att man fängslar läsarna från första kapitlet är nyckeln till att skriva en bok som går att publicera. Här är 8 sätt att börja din bok på ett fängslande sätt:

Begynna en roman genom att få din läsare att vilja ha svar

Det finns många anledningar till varför vi fortsätter att läsa när vi börjar en roman. Vi älskar författarens beskrivande fantasi, vi relaterar till karaktärerna eller tycker att de är spännande. Eller så gillar vi författarens stil eller ämnet.

Den mest universella beståndsdelen i en berättelse är dock frågan ”Varför?” Varför hände det där mordet? Varför blev dessa karaktärer förälskade (eller förälskade sig)?

För att fängsla läsarna från första kapitlet bör den uppfordrande händelsen eller händelsen (den händelse som sätter igång berättelsen) lämna läsaren med obesvarade frågor.

I Donna Tartts Den hemliga historien (1992) vet vi redan från första stycket att en central karaktär blir mördad. I det andra vet vi att berättaren är medskyldig. Ändå vet vi inte varför. Vi vet inte exakt vad som hände, så vi läser vidare för att få svar.

Se till att det i slutet av ditt första stycke finns ett ”Varför?”. (eller vem/vilket/var/när) som din läsare vill ha svar på. Se de här exemplen på bokstarter från olika genrer:

”Det fanns en vägg. Den såg inte viktig ut. Den var byggd av obearbetade stenar som var grovt murade; en vuxen kunde se rakt över den, och till och med ett barn kunde klättra på den. Där den korsade vägbanan, i stället för att ha en grind, urartade den till ren geometri, en linje, en idé om en gräns. Men idén var verklig. Den var viktig. I sju generationer hade det inte funnits något i världen som var viktigare än den muren. – Ursula K. Le Guin, The Dispossessed (1974)

I detta exempel på sci-fi av Ursula K. Le Guin frågar vi oss redan ”varför är muren så viktig?” Här lämnar en annan början, den här gången av mordgåtaförfattaren Louise Penny, oss också med frågor:

”Armand Gamache satt i det lilla rummet och stängde journalen omsorgsfullt, klämde ihop den och fångade in orden inuti. – Louise Penny, A Great Reckoning (2016)

Vi undrar varför Gamache vill fånga in orden i dokumentationen inuti, samt vad dess innehåll är för något. Dessa två inledningar visar på en avgörande aspekt av första raden – de avslöjar och döljer och lockar oss in.

2: Börja med miljöer som förmedlar ton och stämning

Uppsättningen är en avgörande komponent i hur man börjar en roman så att din läsare förblir nyfiken. Inställning:

• Inverkar på karaktärernas motiv och handlingar (t.ex. en karaktär från en småstad känner sig kvävd så de flyttar till en större stad)
• Inverkar på ton och stämning (en karaktär reser genom ett farligt område när deras bil går sönder – karaktärens plats bidrar till en hotfull stämning och ton)
• Sätter upp vad som är möjligt (och vad som inte är möjligt) i din värld (t.ex.t.ex. kan en karaktär som är strandsatt i en öken inte bara hämta vatten från en kran)

I början av din roman kan du leka med dessa funktioner hos miljön. Säg till exempel att din huvudkaraktärs bil går sönder på natten i ett farligt område. Hur kommer platsen att påverka vad de gör härnäst? Kan de låsa dörrarna?

Börja en roman med beskrivning av miljön:

Här är exempel på romanstarter som skapar en atmosfärisk miljö:

”Den gula lampan tändes. Två av bilarna framför accelererade innan det röda ljuset dök upp. Vid övergångsstället för fotgängare lyste den gröna mannens skylt upp. De människor som väntade började korsa vägen och trampade på de vita ränderna som var målade på asfaltens svarta yta, det finns inget mindre än en zebra, det är dock vad den kallas”. José Saramago, Blindness (1995)

Denna början skapar det visuella angreppet av ett livligt gatukorsande, de färgade lamporna, bilarnas rörelse. Det är en passande, förvirrande miljö, full av visuella beskrivningar och färger, för en roman där oförmågan att se är ett av de viktigaste temana och metaforerna.

”Jag drar upp mina sovrumsgardiner, och där finns den törstiga himlen och den breda floden full av fartyg och båtar och sånt, men jag tänker redan på Vinnys chokladiga ögon, Jag tänker på Vinnovas schampo på ryggen, på svettpärlor på Vinnovas axlar och på Vinnovas sluga skratt, och vid det här laget blir mitt hjärta helt galet och jag önskar att jag vaknade upp hos Vinny på Peacock Street och inte i mitt eget dumma sovrum.’ David Mitchell, The Bone Clocks (2014)

Miljön (och tonårskaraktärens attityd till den) antyder hennes frustration, och det sätt på vilket hon beskriver miljön utanför sitt fönster och föreställer sig denna ”Vinny”-karaktärs kropp och skratt antyder att karaktären är uttråkad av hemmet och vill ha spänningen från ett ”annanstans”. Här förebådar det sätt på vilket karaktären omedelbart föreställer sig ett annat ställe tonåringen Holly Sykes beslut att rymma.

3: Börja en roman med en intressant dialog

Många romaner lyckas fånga vår uppmärksamhet utan att omedelbart börja med handling eller dialog.

Dialog och handling är dock båda användbara sätt att börja en roman. Att börja med en handling som är viktig för din berättelse som helhet ger en illustrativ och relevant inledning. Här är till exempel en roman som inleds med en dialog i rättssalen som omedelbart skapar frågor:

”Säg ert namn, tack.”
”Armand Gamache.”
”Och ni är chef för Sûreté du Québec?”
”Chefsinspektören, oui.”
Gamache satte sig upprätt på trästolen. Det var varmt. Sväljande, verkligen, denna julimorgon. Han kunde smaka svett från överläppen och klockan var bara precis tio. Det hade bara börjat.

Här, i sin bok om chefsinspektör Gamache, Glass Houses (2017), börjar Penny med en omedelbar dialog som visar hur Gamache svettas under förhöret i vittnesbåset. Om vi läsare är bekanta med tidigare böcker i Pennys serie undrar vi vad som har hänt den här gången, för att få detektiven att vittna i rätten.

Den här dialogen är också en snygg, kortfattad karaktärsintroduktion – vi får snabbt veta vem karaktären som förhörs är, och hans yrke. Beskrivningen av värmen förmedlar Gamaches obehag, vilket ökar spänningen i scenen.

Släpp in direkt i gripande action

Att öppna en bok med gripande action är ett sätt att kasta in läsaren i en spännande, spänd situation. Det kan vara något så enkelt som ett telefonsamtal, som i det här exemplet från Paul Austers City of Glass (1985):

”Det var ett felaktigt nummer som startade, telefonen ringde tre gånger mitt i nattens mörker och rösten i andra änden frågade efter någon som han inte var.”

Oftast slutar ett telefonsamtal med ett ”felaktigt nummer” med att den som ringer inser att han har fått tag på fel person. Men Austers ”It was a wrong number that started it” får oss att undra: ”Started what?”

Här är en mer handlingsinriktad början:

”Kontanter är inte det enda jag tar med mig från min pappas arbetsrum när jag lämnar hemmet. Jag tar med mig en liten gammal guldtändare – jag gillar designen och känslan av den – och en hopfällbar kniv med ett riktigt vasst blad”. Haruki Murakami, Kafka on the Shore (2005).

Vi undrar genast varför karaktären plundrar sin fars arbetsrum, och vad de kommer att ha för nytta av en vass kniv.

Om du börjar en roman med handling (i stället för berättande) är det lättare att fånga läsaren, eftersom du kan placera läsaren i den omedelbara scenen. Läsaren upplever intimiteten och intrigerna av att se, höra, röra, smaka eller lukta på det som din karaktär gör. Du kan visa handling utan någon omedelbar förklaring, vilket skapar fler förbryllade frågor.

5: Introducera starka karaktärers motivationer och mål

Karaktärers mål och motivationer hjälper oss att relatera till rollpersonerna i en roman. När du introducerar karaktärer tillsammans med unika röster tidigt finns det ett känslomässigt element för läsarna att knyta an till.

I det tredje stycket i den första boken i J.K. Rowlings bästsäljande Harry Potter-serie vet vi till exempel en del av deras motivation för att misshandla Harry:

’The Dursleys hade allt de ville ha, men de hade också en hemlighet, och deras största rädsla var att någon skulle upptäcka den. De trodde inte att de kunde stå ut med det om någon fick reda på vad som hände med Potters.”

Här är rädsla en stor, känslomässig motivationsfaktor som förklarar Dursleys nervösa misstro mot sin skyddsling.

Karaktärers mål och motivationer är centrala för karaktärs- och berättelseutveckling. Att introducera mål och motivationer tidigt ger berättelsen en omedelbar riktning. Berättelsen börjar redan nu röra sig mot en kedja av händelser som drivs av karaktärernas psykologi och orsak och verkan av de övertygelser, behov och önskningar som karaktärerna har.

6: Förespegla framtida spänningar och osäkerheter

Hinder för karaktärerna, spänningar och konflikter uppstår under berättelsens gång. Att lägga grunden för framtida spänningar och komplikationer i början av din roman skapar dock förväntan och spänning.

Då Donna Tartt berättar att ett mord sker i början av Den hemliga historien, får hon oss att förvänta oss ett stort avslöjande redan från första sidan.

En förutspådd berättelsehändelse behöver förstås inte vara lika dramatisk som ett mord. I ditt första kapitel kan du till exempel presentera två karaktärer som delar uppenbar fysisk kemi, men som utbyter förolämpningar och nedvärderingar. Spänningen blir om någon av dem kommer att gå för långt, trots deras romantiska potential.

Den här känslan av spänning i berättelsen, känslan av att saker och ting kan sluta på flera olika sätt, skapar en fängslande start. Enigma och mysterium är grundläggande för tillfredsställande berättelser.

7: Skriv en retande öppningsreplik

Att veta hur man ska börja en roman innebär att man måste veta hur man utformar inte bara ett bra första kapitel, utan också en bra första mening. Det är en bra idé att se över romanens öppningsrad när du är klar med ditt manuskript, eftersom en mer omfattande kunskap om din berättelse kan informera om ett bättre val av öppning.

Vad gör en första rad bra? Det kan vara en levande, spännande miljöbeskrivning. Till exempel inledningen i Orwells Nineteen Eighty-Four (1949):

”Det var en ljus och kall dag i april, och klockorna slog tretton.”

Varför skulle klockorna slå tretton när de vanligtvis följer tolvtimmarscykler? Och varför är denna detalj viktig? Orwells inledande rad retar oss med förbryllande information.

Den inledande raden i Ray Bradburys dystopiska roman Fahrenheit 451 (1953) är särskilt retande:

”Det var ett nöje att brinna.”

Ordet verkar som en oxymoron. Hur kan bränning vara ett ”nöje”? Men meningen är en passande inledning på en bok om ett dystopiskt samhälle som bränner böcker. Det framkommer först senare på första sidan att det är denna typ av bränning som beskrivs.

Som en övning, för att förbättra dina första rader, läs bara de första raderna i minst tio böcker och notera:

• Vilken del av berättelsen börjar författaren med? (Scenografi? Karaktär? Handling? Minne?)
• Varför (inom ramen för den större berättelsen) är denna början bra eller dålig? Vilka förväntningar har du på berättelsen om du bara läser den här meningen?
• Vilka frågor har du utifrån bara den här meningen? Hur brådskande vill du att de ska besvaras?

Läs en lista med 30 inledningsrepliker från berömda romaner här.

Hantera nyfikna första kapitelslut

En diskussion om hur man börjar en roman vore ofullständig utan att nämna kapitelslut. Vad gör ett effektivt kapitelslut?

• Det för din berättelse till startpunkten för en ny händelsekedja (karaktären vars bil går sönder når det ensamma huset och knackar på dörren)
• Det gör läsaren nyfiken på vad som händer härnäst (vem kommer att öppna dörren? Kommer invånaren att bekräfta den antydda faran i området eller visa oss en hamn av säkerhet i kontrast till denna spända bakgrund?)
• Kapitelavslutningar avslutar mindre bågar, vilket möjliggör en paus (likt avsnittet i en serie finns det ett element av självuppfyllelse som gör att enheten är tillfredsställande i sig själv)

När du påbörjar din roman, tänk på nya avgångar som du skulle kunna komma fram till i slutet av det första kapitlet. Anländer en ny karaktär? Är det ett byte av miljö? En sådan händelse öppnar nya möjligheter för din berättelse. Detta gör att ditt första kapitel är fängslande ända till sista meningen.

Om du har en idé till en bok som du vill konkretisera, eller om du vill ha feedback på din berättelse som inleds, kan du gå med i Now Novel och få verktyg och kritik som hjälper dig att slutföra ditt utkast.