Income

admin

In economics, ”factor income” is the return accruing for a person, or a nation, derived from the ”factors of production”: rental income, wages generated by labor, the interest created by capital, and profits from entrepreneurial ventures.

In consumer theory ’income’ is another name for the ”budget constraint,” an amount Y {\displaystyle Y}

Y

to be spent on different goods x and y in quantities x {\displaystyle x}

x

and y {\displaystyle y}

y

at prices P x {\displaystyle P_{x}}

P_x

and P y {\displaystyle P_{y}}

P_{y}

. The basic equation for this is Y = P x ⋅ x + P y ⋅ y {\displaystyle Y=P_{x}\cdot x+P_{y}\cdot y}

Y=P_{x}\cdot x+P_{y}\cdot y

This equation implies two things. För det första innebär köp av ytterligare en enhet av vara x att man köper P x P y {\displaystyle {\frac {P_{x}}{P_{y}}}}

{\frac {P_{x}}{P_{y}}}

färre enheter av varan y. Så P x P y {\displaystyle {\frac {P_{x}}{P_{y}}}}

{\frac {P_{x}}{P_{y}}}

är det relativa priset på en enhet x i förhållande till antalet enheter som ges upp i y. För det andra, om priset på x sjunker för en fast Y {\displaystyle Y}

Y

och fast P y , {\\displaystyle P_{y},}

{\displaystyle P_{y},}

så sjunker dess relativa pris. Den vanliga hypotesen, efterfrågelagen, är att den efterfrågade kvantiteten av x skulle öka vid det lägre priset. Analysen kan generaliseras till fler än två varor.

Den teoretiska generaliseringen till mer än en period är en förmögenhets- och inkomstbegränsning med flera perioder. Samma person kan till exempel skaffa sig mer produktiva färdigheter eller förvärva mer produktiva inkomstbringande tillgångar för att tjäna en högre inkomst. I fallet med flera perioder kan också något hända med ekonomin utanför individens kontroll för att minska (eller öka) inkomstflödet. Förändrad uppmätt inkomst och dess förhållande till konsumtion över tid kan modelleras i enlighet med detta, till exempel i hypotesen om permanent inkomst.

Full och Haig-Simons inkomstRedigera

Huvudartikel: Haig-Simons inkomst

”Full inkomst” avser ackumulering av både den monetära och den icke-monetära konsumtionsförmågan hos en given enhet, till exempel en person eller ett hushåll. Enligt vad ekonomen Nicholas Barr beskriver som den ”klassiska definitionen av inkomst” (Haig-Simons definition från 1938): ”Inkomst kan definieras som … summan av (1) marknadsvärdet av de rättigheter som utövas vid konsumtion och (2) förändringen i värdet av lagret av äganderätt …”. Eftersom konsumtionspotentialen hos icke-monetära varor, t.ex. fritid, inte kan mätas, kan monetär inkomst betraktas som en approximation för full inkomst. Som sådan kritiseras den dock för att vara opålitlig, dvs. att den inte korrekt återspeglar välståndet (och därmed konsumtionsmöjligheterna) hos en given aktör. Den utelämnar den nytta som en person kan få av icke-monetära inkomster och, på makroekonomisk nivå, misslyckas den med att exakt kartlägga den sociala välfärden. Enligt Barr ”varierar penninginkomsten som andel av den totala inkomsten i praktiken mycket och osystematiskt. Om man inte kan observera den fulla inkomsten kan man inte göra en fullständig karakterisering av individens möjligheter, vilket tvingar oss att använda den opålitliga måttstocken penninginkomst.