Intermuskulärt samspel via myofasciell kraftöverföring: Effekter av tibialis anterior och extensor hallucis longus längd på kraftöverföring från råttans extensor digitorum longus muskel

Kraftöverföringen i råttans främre crurala kompartment, som innehåller tibialis anterior (TA), extensor hallucis longus (EHL) och extensor digitorum longus (EDL), undersöktes. Dessa muskler tillsammans med musklerna i det peroneala facket spändes maximalt. Kraften mättes vid både proximala och distala senor av EDL-muskeln samt vid de sammanbundna distala senorna av TA- och EHL-musklerna (TA + EHL-komplexet). Effekterna av TA + EHL-komplexets längd och kraft på proximalt och distalt uppmätta krafter i EDL-muskeln med konstant längd på muskel- och senkomplexet bedömdes. Längden på EDL-muskeln ändrades genom att den proximala kraftomvandlaren förflyttades till olika positioner. proximal EDL-kraft var ojämnt fördelad med distal EDL-kraft (aktiv såväl som passiv) över ett brett intervall av EDL-muskel- och senkomplexlängder. Detta är en indikation på att kraften också överförs ut ur EDL-muskeln via andra vägar än senorna (dvs. inter- och/eller extramuskulär myofasciell kraftöverföring). Vid konstant låg EDL-längd ökade distal förlängning av TA + EHL-komplexet den proximala EDL-kraften och minskade den distala EDL-kraften. Vid optimal EDL-längd var TA+EHL:s aktiva kraft linjärt relaterad till skillnaden mellan proximal och distal EDL-aktiv kraft. Dessa resultat tyder på intermuskulär myofasciell kraftöverföring mellan EDL-muskeln och TA + EHL-komplexet. Den mest sannolika vägen för denna överföring är via anslutningar i det intakta intermuskulära bindvävsnätverket. Längdverkan av TA + EHL-komplexet kan förstås på grundval av förändringar i konfigurationen, och följaktligen i styvheten, av dessa förbindelser. Skador på bindväv i kompartmentet minskade den proximo-distala EDL-kraftskillnaden, vilket visar på betydelsen av ett intakt bindvävnadsnätverk för kraftöverföring från muskelfibrer till ben.