Intestinal anisakiasis behandlades framgångsrikt med Prednisolon och Olopatadin Hydrochloride

Abstract

Det kliniska kännetecknet för gastrointestinal anisakiasis är svår buksmärta efter att ha ätit rå fisk. Intestinal anisakiasis är mer ovanlig än gastrisk anisakiasis. De flesta patienter med intestinal anisakiasis behöver sjukhusvård eftersom anisakiasis kan orsaka tarmobstruktion, ileus, peritonit eller tarmperforation. Vi rapporterar ett fall av intestinal anisakiasis. En 43-årig kvinna presenterade symtom på intermittent buksmärta 2 dagar efter att ha ätit rå fisk. Hennes bror hade ätit samma mat och hade lidit av gastrisk anisakiasis. Abdominal ultraljudsundersökning hos denna patient visade en lokaliserad förtjockning av jejunalväggen med dilaterat lumen i proximala jejunum och ascites. Enligt det kliniska förloppet och undersökningarna diagnostiserades hon med intestinal anisakiasis. Administrering av prednisolon 5 mg/dag och olopatadinhydroklorid 10 mg/dag förbättrade hennes symtom snabbt utan sjukhusvistelse. Prednisolon administrerades i 10 dagar och olopatadinhydroklorid administrerades i totalt 6 veckor enligt ultraljudsfynden. Sex månader efter behandlingen visade abdominal ultraljudet normala fynd. Detta fall visar att ultraljud var ganska användbart för diagnos och övervakning av intestinal anisakiasis. Dessutom kan behandling med kortikosteroid och ett antiallergiskt medel vara ett alternativ för patienter med intestinal anisakiasis.

© 2016 Författaren/författarna. Publicerad av S. Karger AG, Basel

Introduktion

Anisakiasis är en mänsklig sjukdom som orsakas av de larviga nematoderna Anisakis species och Pseudoterranova decipiens . Larverna intas när människor konsumerar kontaminerad rå fisk. Delfiner och andra marina däggdjur är värdar för vuxna Anisakismaskar, och deras närvaro i kustvatten leder till ökad larvkontaminering som orsakar kraftiga infektioner hos fiskar som makrill . Anisakiasis hos människor är speciell eftersom denna parasit inte är anpassad för att leva i människor och infektionen är övergående. Anisakis-larverna dör inom 14 dagar i en människokropp, men en ihållande inflammation och granulom kan kvarstå. Eftersom Anisakis-larverna dör med tiden lindras enterisk anisakiasis i allmänhet genom konservativ behandling; det har dock förekommit rapporter om att en maskkropp penetrerat tarmväggen in i bukhålan .

Anisakiasis involverar vanligen magsäcken, men sällan tarmen. En stor studie som genomfördes i Japan visade att endast 567 (4,5 %) av 12 586 fall av anisakiasis involverade tarmen . Anisakiasis i tarmen visar sig vanligen med smärta i nedre delen av buken, som avhjälps på ett konservativt sätt . De flesta patienter med intestinal anisakiasis har dock behövt läggas in på sjukhus eftersom den kan orsaka tarmobstruktion, ileus, peritonit eller tarmperforation . Den mest effektiva behandlingen av intestinal anisakiasis har ännu inte fastställts.

Här presenterar vi ett fall av intestinal anisakiasis som diagnostiserades med abdominellt ultraljud och behandlades framgångsrikt med oral administrering av prednisolon och olopatadinhydroklorid utan sjukhusvistelse.

Fallbeskrivning

En 43-årig kvinna med en historia av allergisk rinit klagade över intermittent svår buksmärta och kom till kliniken inom 5 timmar efter att detta symptom uppstod. Hon och hennes bror hade ätit samma mat av inlagd makrill (rå fisk) tillsammans 2 dagar före debuten, och hennes bror led av gastrisk anisakiasis (fig. 1), som diagnostiserades dagen före hennes debut. Hennes blodtryck var 112/70 mmHg, pulsen var 62 bpm och kroppstemperaturen var 36,4 °C. Vid fysisk undersökning noterades spontan smärta och ömhet vid palpation över den periumbilikala regionen; muskelförsvar och reboundömhet fanns dock inte. Laboratoriedata visade små ökningar av IgE-RIST-nivån (236 IU/ml; normalintervall <170 IU/ml) och serumtitern av anti-Anisakis IgG/A-antikroppar (1,75; normalintervall <1,50). Abdominal ultraljudsundersökning visade på markerat lokalt ödem i en del av jejunalväggen (12 cm lång, 9 mm tjock), dilatation av det orala sidolumenet med vätskeansamling och ascites (fig. 2). I den ödematösa jejunalväggen var mukosa- och submukosalskikten förtjockade med en normal lagerstruktur. En Anisakis-kropp upptäcktes inte med ultraljud.

Fig. 1.

Endoskopisk bild av patientens bror. En Anisakis-larv sågs i magsäcken och den intilliggande slemhinnan var svullen.

/WebMaterial/ShowPic/507030

Fig. 2.

Bilder av abdominell ultraljudsbild av patienten. a Longitudinell bild. I en del av jejunum sågs en tydligt ödematös vägg (pilar) och dilatation av det orala sidolumenet (pilspets). b Tvärsnittsbild. I den edematösa jejunalväggen var mucosalagen (pilspets) och submucosalagen (pil) förtjockade. c Ascites sågs i Douglas pouch.

/WebMaterial/ShowPic/507029

Enligt det kliniska förloppet och undersökningarna ställdes diagnosen intestinal anisakiasis hos henne. Vi rådde henne att söka sjukhusvård, men hon avvisade sjukhusvård och valde konservativ ambulatorisk behandling som öppen patient. Hon behandlades med oral administrering av prednisolon 5 mg och olopatadinhydroklorid 10 mg dagligen. Efter att ha påbörjat medicineringen förbättrades patientens symtom omedelbart. Tre dagar efter insjuknandet visade ultraljudet att förtjockningen av jejunalväggen minskade, den luminala dilatationen försvann och ascites minskade. Prednisolon gavs i sammanlagt 10 dagar och olopatadinhydroklorid i 14 dagar eftersom Anisakis kan leva i maximalt 2 veckor och dess kropp kan finnas kvar i tarmväggen i flera dagar även om den har dött. Två veckor senare hade patienten inga buksymtom; ultraljudet visade dock en kvarstående ensidig väggförtjockning i jejunum, ca 3 cm lång (fig. 3). Därför administrerades olopatadinsulfat i ytterligare 28 dagar (totalt 42 dagar). Sex månader efter behandlingen hade patienten inga buksymtom och det abdominella ultraljudet var normalt.

Fig. 3.

Abdominell ultraljudsbild15 dagar efter debut. En ensidig väggförtjockning sågs i jejunum (pilar).

/WebMaterial/ShowPic/507028

Diskussion

Det kliniska kännetecknet för gastrointestinal anisakiasis är svår buksmärta efter att ha ätit rå fisk. Illamående, ascites och peritonit observeras ofta, och tarmobstruktion och ileus har setts hos patienter med intestinal anisakiasis . Den årliga incidensen av intestinal anisakiasis i Japan uppskattas till cirka 3,0 per 1 miljon människor per år . Patienter med intestinal anisakiasis bör inledningsvis behandlas med konservativ behandling. I flera rapporter har patienterna genomgått fasta, vätskeinfusion, insättning av nasogastrisk slang eller lång slang och fått antibiotika som konservativ behandling . I en tidigare rapport var dock prevalensen av ileus, perforation, blödning och intussusception 50, 8, 2 respektive 0,5 %. Sju procent av patienterna behövde kirurgisk behandling. Den genomsnittliga vistelsetiden var 9,6 och 13,2 dagar i icke-kirurgiska respektive kirurgiska fall .

Human anisakiasis omfattar främst allergiska och digestiva symtom, även om extradigestiva manifestationer också har observerats ibland. I den tidigare rapporten behandlades 5 patienter med akut, etablerad tarmobstruktion av Anisakis simplex med intravenösa kortikosteroider (6-metylprednisolon 1 mg/kg/24 h, 5 dagar), vilket resulterade i en dramatisk klinisk och radiologisk förbättring hos alla 5 patienter . I en fallrapport visades att ett antiallergiskt läkemedel och oral administrering av 5 mg prednisolon var användbara som konservativ behandling hos patienter med gastrisk anisakiasis .

Tunntarmen har en mycket tunn vägg och ett smalt lumen jämfört med magsäcken, och därför kan intestinal anisakiasis orsaka allvarliga komplikationer. Matsuo et al. rapporterade två patienter med intestinal anisakiasis som behövde kirurgisk operation den 23:e och 35:e på sjukhuset . Därför beslutade vi att denna patient behövde stark och långvarig (över 5 veckor) antiallergisk behandling. Därefter gav oral administrering av prednisolon och olopatadinhydroklorid en dramatisk förbättring av hennes buksymtom. På polikliniken var en lägre dos prednisolon lättare att administrera först och vi administrerade antihistaminmedel ytterligare. Även om det finns några rapporter som visar effekten av kortikosteroid för anisakiasis har det inte funnits någon rapport om antihistamin för anisakiasis. Det krävs en prospektiv studie eller rapporter om ett större antal patienter för att bekräfta effekten av antihistamin för anisakiasis. För denna typ av infektion har det rapporterats att ultraljud och datortomografi var användbara för att fastställa en diagnos. I detta fall var ultraljudet ganska användbart för diagnos och övervakning under den konservativa behandlingen.

Detta fall tyder på att snabb administrering av kortikosteroid och ett antiallergiskt medel vid intestinal anisakiasis kan förbättra buksymtomen omedelbart och bidra till att undvika komplikationer, såsom ileus, peritonit och perforation. Den lämpliga medicineringen kan dock inte bestämmas i förväg eftersom den kan bero på patientens individuella tillstånd. Dessutom bör ambulerande behandling begränsas till unga eller medelålders patienter utan allvarliga samtidiga sjukdomar, eftersom komplikationer kan orsaka en kritisk situation hos äldre patienter.

Slutsatsen är att vi rapporterade att ett fall av intestinal anisakiasis diagnostiserades med abdominellt ultraljud och behandlades framgångsrikt med administrering av prednisolon och olopatadinhydroklorid utan sjukhusvistelse. Övervakning med ultraljud var ganska användbar för att fastställa sjukdomstillståndet. Treatment with corticosteroid and an antiallergic agent could be an option for patients with intestinal anisakiasis.

Statement of Ethics

The authors have no ethical conflicts to disclose.

Disclosure Statement

The authors declare that they have no competing interests.

  1. Sakanari JA, McKerrow JH: Anisakiasis. Clin Microbiol Rev 1989;2: 278–284.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)

  2. Moore DA, Girdwood RW, Chiodini PL: Treatment of anisakiasis with albendazole. Lancet 2002;360: 54.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  3. Audicana MT, Kennedy MW: Anisakis simplex: from obscure infectious worm to inducer of immune hypersensitivity. Clin Microbiol Rev 2008;21: 360–379.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  4. Sasaki T, Fukumori D, Matsumoto H, Ohmori H, Yamamoto F: Small bowel obstruction caused by anisakiasis of the small intestine: report of a case. Surg Today 2003;33: 123–125.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  5. Ishikura H: Epidemiological aspects of intestinal anisakiasis and its pathogenesis; in Ishihara H, Kikuchi K (eds): Intestinal Anisakiasis in Japan. Tokyo, Springer, 1990, pp 3–21.
    External Resources

    • Crossref (DOI)

  6. Akbar A, Ghosh S: Anisakiasis – a neglected diagnosis in the West. Dig Liver Dis 2005;37: 7–9.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  7. Ishida M, Harada A, Egawa S, Watabe S, Ebina N, Unno M: Three successive cases of intestinal anisakiasis. Dig Surg 2007;24: 228–231.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  8. Takano Y, Gomi K, Endo T, Suzuki R, Hayashi M, Nakanishi T, Tateno A, Yamamura E, Asonuma K, Ino S, Kuroki Y, Nagahama M, Inoue K, Takahashi H: Small intestinal obstruction caused by anisakiasis. Case Rep Infect Dis 2013;2013: 401937.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  9. Shrestha S, Kisino A, Watanabe M, Itsukaichi H, Hamasuna K, Ohno G, Tsugu A: Intestinal anisakiasis treated successfully with conservative therapy: importance of clinical diagnosis. World J Gastroenterol 2014;20: 598–602.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  10. Yasunaga H, Horiguchi H, Kuwabara K, Hashimoto H, Matsuda S: Clinical features of bowel anisakiasis in japan. Am J Trop Med Hyg 2010;83: 104–105.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  11. Ramos L, Alonso C, Guilarte M, Vilaseca J, Santos J, Malagelada JR: Anisakis simplex-induced small bowel obstruction after fish ingestion:preliminary evidence for response to parenteral corticosteroids. Clin Gastroenterol Hepatol 2005;3: 667–671.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  12. Yamamoto K, Kurihara T, Fukuo Y: A unique and simple treatment method for anisakiasis (in Japanese). Nihon Ika Daigaku Igakkai Zasshi 2012;8: 179–180.
    External Resources

    • Crossref (DOI)

  13. Matsuo S, Azuma T, Susumu S, Yamaguchi S, Obata S, Hayashi T: Small bowel anisakiosis: a report of two cases. World J Gastroenterol 2006;12: 4106–4108.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  14. Ido K, Yuasa H, Ide M, Kimura K, Toshimitsu K, Suzuki T: Sonographic diagnosis of small intestinal anisakiasis. J Clin Ultrasound 1998;26: 125–130.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  15. Shirahama M, Koga T, Ishibashi H, Uchida S, Ohta Y, Shimoda Y: Intestinal anisakiasis: US in diagnosis. Radiology 1992;185: 789–793.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

  16. Shibata E, Ueda T, Akaike G, Saida Y: CT findings of gastric and intestinal anisakiasis. Abdom Imaging 2014; 39: 257–261.
    External Resources

    • Pubmed/Medline (NLM)
    • Crossref (DOI)

Author Contacts

Kyosuke Tanaka, MD, PhD

Department of Endoscopic Medicine, Mie University Hospital

2-174 Edobashi, Tsu, Mie 514-8507 (Japan)

E-Mail [email protected]

Article / Publication Details

Received: October 20, 2015
Accepted: December 01, 2015
Publicerad online: Utgivningsdatum: Januari – april

Antal tryckta sidor: 6
Antal tabeller: 0

eISSN: 1662-0631 (Online)

För ytterligare information: https://www.karger.com/CRG

Licens för öppen tillgång / Läkemedelsdosering / Ansvarsfriskrivning

Denna artikel är licensierad under Creative Commons Attribution-NonCommercial 4.0 International License (CC BY-NC). Användning och distribution för kommersiella ändamål kräver skriftligt tillstånd. Dosering av läkemedel: Författarna och förlaget har gjort sitt yttersta för att säkerställa att läkemedelsval och dosering som anges i denna text överensstämmer med aktuella rekommendationer och praxis vid tidpunkten för publiceringen. Med tanke på pågående forskning, förändringar i statliga bestämmelser och det ständiga flödet av information om läkemedelsbehandling och läkemedelsreaktioner uppmanas läsaren att kontrollera bipacksedeln för varje läkemedel för att se om indikationer och dosering har ändrats och om varningar och försiktighetsåtgärder har lagts till. Detta är särskilt viktigt när det rekommenderade medlet är ett nytt och/eller sällan använt läkemedel. Ansvarsfriskrivning: De uttalanden, åsikter och uppgifter som ingår i denna publikation är enbart de enskilda författarnas och bidragsgivarnas och inte förlagets eller redaktörernas. Förekomsten av annonser och/eller produktreferenser i publikationen är inte en garanti, ett stöd eller ett godkännande av de produkter eller tjänster som annonseras eller av deras effektivitet, kvalitet eller säkerhet. Utgivaren och redaktören/redaktörerna tar avstånd från ansvar för eventuella skador på personer eller egendom till följd av idéer, metoder, instruktioner eller produkter som det hänvisas till i innehållet eller annonser.