Isle of Man – inne eller ute?

Brexit har kastat ljus över delar av det konstitutionella arrangemanget på dessa öar som normalt sett inte får någon större uppmärksamhet. Frågor som har tagits för givna eller hanterats informellt har kommit upp till ytan och kräver en slutgiltig lösning. På många sätt utmanar Brexit faktiskt den informella konstitutionen, med dess otaliga luckor och tystnader som har gjort det möjligt för öarna att klara sig igenom.

Isle of Man är inte en del av Förenade kungariket. Efter att historiskt ha stått under Norges, Skottlands och Englands överhöghet är den nu ett kronberoende. Den har fullt inhemskt självstyre, men Storbritannien ansvarar för dess försvar och yttre förbindelser.

Intill 1950-talet behandlades den internationellt som en del av storstadsterritoriet så att Storbritanniens internationella fördrag automatiskt tillämpades. Sedan dess har det tillåtits välja att ansluta sig till fördrag efter eget gottfinnande och har utvecklat sin egen internationella närvaro, med förbehåll för Förenade kungarikets tillstånd. Detta regleras i ett avtal från 2008.

I samband med Storbritanniens anslutning valde Isle of Man att inte ansluta sig till de (dåvarande) Europeiska gemenskaperna, men utan att för den skull stå helt utanför. Kronberoendenas ställning var inte en avgörande fråga i förhandlingarna och de behandlades snarare som en efterhandskonstruktion. Protokoll 3 i anslutningsfördraget och anslutningslagen innehåller de viktigaste bestämmelserna, men har sällan prövats. De viktigaste bestämmelserna införlivades i Manx lagstiftning genom en lag från 1973.

Isle of Man befinner sig i en tullunion med Storbritannien och inom EU:s tullunion. Det råder frihandel med varor och jordbruk, men bortsett från detta anges i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att ”detta fördrag ska tillämpas på Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa genomförandet av de arrangemang för dessa öar som anges i fördraget om de nya medlemsstaternas anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, undertecknat den 22 januari 1972″.”

Det är fortfarande oklart exakt vilka delar av EU-lagstiftningen som gäller på Isle of Man, men ön har i praktiken införlivat stora delar av gemenskapens regelverk i sin lagstiftning för att säkerställa marknadstillträde. Detta sker på olika sätt genom direkt tillämpning (särskilt genom tullunionen), skyldigheter enligt protokoll 3, genom att följa brittisk lagstiftning som i sin tur bygger på EU-lagstiftning, genom lagstiftning för att säkerställa likvärdighet och genom frivilligt antagande.

Då Isle of Man Island inte befinner sig på den inre marknaden, åtnjuter den inte frihandel med tjänster, men strävar efter att uppnå likvärdighet i fråga om reglering i så stor utsträckning som möjligt. Hittills har detta inneburit likvärdighet med både Storbritannien och EU. Det finns dock fortfarande osäkerheter, till exempel när det gäller tillämpningen av bestämmelser om statligt stöd eller produktstandarder.

Öland ingår i det gemensamma reseområdet (Common Travel Area, CTA) med Storbritannien och Irland, vilket innebär att det inte finns några passkontroller med Storbritannien. Européer som kommer till Man måste visa upp sitt pass vid landning. Man ingår dock inte i EU:s bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare, utan har ett system med arbetstillstånd. För att säkerställa icke-diskriminering gäller dessa lika för brittiska medborgare som för EU-medborgare.

I likhet med de andra kronberoendena har Man blomstrat som en lågskattejurisdiktion och har utsatts för påtryckningar om större öppenhet när det gäller finansiella tjänster, företagsbeskattning och skattekonkurrens.

Britanniens lagförslag om utträde gäller inte för Isle of Man, som därför måste lagstifta om sin egen anpassning efter brexit. Eftersom det inte är klart hur mycket EU-lagstiftning som gäller räcker det inte att bara förklara kontinuitet tills man vill ändra lagen, vilket är vad Storbritannien har gjort.

De manxiska myndigheterna kan inte heller bestämma vilka delar av EU-lagstiftningen som ska behållas eller upphävas förrän Storbritannien har bestämt sig för sin ståndpunkt, eftersom man inte vill skapa rättsliga och regleringsmässiga skillnader med Storbritannien, som är den i särklass viktigaste handelspartnern. Ju mer Förenade kungarikets och EU:s lagstiftning skiljer sig åt, desto större svårigheter uppstår för ön.

Det finns en rad sektorer som påverkas av brexit. Isle of Man har en stor sektor för finansiella tjänster, som har tillgång till både EU och Storbritannien enligt bestämmelser om likvärdighet. Det kan finnas ett behov av passporting för att säkra fortsatt tillgång till EU:s marknader. Till skillnad från de andra kronoförvaltningarna har Isle of Man en betydande tillverkningsbas, bland annat för tillverkning av högteknologiska flygplansdelar.

Detta kräver tillträde till Storbritanniens och EU:s marknader och kan komma att ifrågasättas av Storbritanniens utträde ur tullunionen. Isle Man kan inte förhandla om egna handelsavtal eller tullarrangemang, utan är erkänd inom Världshandelsorganisationen, men endast i samarbete med Storbritannien. Jordbruket, som tidigare var viktigt, är numera en liten sektor, men är fortfarande knutet till de europeiska marknaderna.

Manx fiske behandlas som en del av Storbritanniens zon och kvot inom den gemensamma fiskeripolitiken (GFP), men är fortfarande Manx-regeringens ansvarsområde, som frivilligt följer de flesta GFP-bestämmelser. Onlinespel är en expanderande sektor som för närvarande är nationellt reglerad, men det finns farhågor om framtida EU-regler.

I över fyrtio år har Isle of Man balanserat självstyre med konvergens med EU:s och Förenade kungarikets bestämmelser, med hjälp av de instrument som varit mest ändamålsenliga. Om EU:s och Förenade kungarikets bestämmelser skulle skilja sig åt kommer detta att öka trycket på ön och väcka frågan om hur väl dess konstitutionella bestämmelser gör det möjligt för den att sköta sina egna angelägenheter som ett självstyrande territorium i den atlantiska skärgården. I frågor som fiske finns det ett växande intresse för samarbete med öns omedelbara grannar i de två delarna av Irland, Skottland och Wales, snarare än bara kopplingen till London.

Det brittisk-irländska rådet har öppnat nya horisonter och kan förebåda ett mer horisontellt samarbete mellan öarna. Liksom andra atlantiska öar håller de på att hitta sin egen väg i en komplex och ömsesidigt beroende värld, och styr mellan de metropolitanska, europeiska och globala polerna.

av Michael Keating, associerad medlem av The UK in a Changing Europe och professor i politik vid University of Aberdeen. Den här artikeln publicerades ursprungligen på Centre on Constitutional Change.