Juda kungar

Det har funnits en betydande akademisk debatt om de faktiska regeringstiderna för de judiska kungarna. Forskare har strävat efter att synkronisera kronologin för de händelser som omnämns i Bibeln med de som härleds från andra externa källor. Dessa akademiska meningsskiljaktigheter återspeglas i tabellen ovan, som innehåller akademiska försök att datera de judaitiska monarkernas regeringstider i termer av den gregorianska kalendern.

Bibelforskare har noterat de uppenbara inkonsekvenserna i kronologin för Juda och Israels kungar som bygger på de bibliska källorna. Vissa har också påpekat svårigheterna med att korsynkronisera denna datering med dateringarna från andra kulturer i området. Vissa har försökt att ge de bibliska källorna så mycket historisk tyngd som möjligt, medan andra har förnekat deras tillförlitlighet som historiska källor, vissa har till och med förnekat att de bibliska källorna överhuvudtaget har något historiskt värde.

Med hjälp av informationen i Kings and Chronicles beräknade Edwin Thiele datumen för Juda kungars regeringstid från och med delningen av riket, som enligt hans beräkningar ägde rum 931-930 f.Kr. Thiele noterade att för de första sju kungarna i Israel (om man bortser från Zimris sju dagar långa regeringstid), blev synkroniseringarna med judiska kungar successivt försenade med ett år för varje kung. Thiele såg detta som ett bevis för att det norra kungadömet mätte åren med ett system utan anslutning (första delåret av regeringstiden räknades som år ett), medan det södra kungadömet använde anslutningsmetoden (det räknades som år noll). Han drog också slutsatsen att kalendrarna för beräkning av kungarnas år i Juda och Israel var förskjutna med sex månader, där Juda kalender började i Tisjri (på hösten) och Israel i Nisan (på våren). Detta är slutsatsen från korssynkroniseringar mellan de två kungadömena, som ofta gör det möjligt att begränsa en kungs begynnelse- och/eller slutdatum inom en sexmånadersperiod och identifiera skillnaden som beror på kalenderns startdatum. När man väl hade förstått detta fastställdes de olika regeringslängderna och korssynkroniseringarna för dessa kungar, och summan av regeringstiderna för de båda kungadömena gav 931/930 f.v.t. för delningen av kungadömet när man arbetar bakåt från slaget vid Qarqar år 853 f.v.t.

Thiele visade att för Jehorams regeringstid antog Juda Israels icke-tillträdesmetod för att räkna regeringsåren, vilket innebär att det första delåret av kungens regeringstid räknades som hans första hela år, i motsats till den ”anslutningsmetod” som tidigare användes, där det första delåret räknades som år ”noll” och ”år ett” tilldelades det första hela regeringsåret. Thiele tillskrev denna förändring till närmandet mellan Juda och Israel, där Josafat, Jehorams far, förenade sig med Ahab i slaget vid Ramoth-Gilead och valde en dotter till sin son från Ahabs hus (1 Kungaboken 22:1-38, 2 Kungaboken 8:18). Denna konvention följdes i Juda för de tre följande monarkerna: Ahasja, Atalja och Joas, vilket innebar en återgång till Juda ursprungliga accessionsuppräkning under Amasjas tid. Dessa förändringar kan härledas genom att jämföra textdata i Bibeln; de bibliska texterna anger dock inte uttryckligen om man räknade med accession eller icke-accession, och de anger inte heller uttryckligen när en förändring av metoden skedde. Thieles uppräkning har kritiserats för att vara godtycklig i sin tilldelning av accession och icke-accession dateringssystem. Tiglath-Pileser III:s officiella protokoll visar att han (godtyckligt) övergick till icke-accessionsräkning för sin regeringstid, i motsats till den accessionmetod som använts för tidigare kungar i Assyrien. Tiglath-Pileser lämnade inga dokument för moderna historiker som anger vilken dateringsmetod han använde, eller om han bytte från den metod som användes av hans föregångare; detta avgörs i stället genom att assyriologer jämför de relevanta texterna, på samma sätt som Thiele gjorde för Juda och Israels regeringsdata.

Co-regencyEdit

En ytterligare potentiell förvirring uppstår vid perioder av samregering, då en sons regeringstid kan börja före slutet av faderns regeringstid. I dessa situationer anges regeringsåren både för fadern och för sonen. Ibland anges perioden för samregering tydligt, medan den i andra fall måste härledas från källmaterialet.

Som exempel på det resonemang som leder till inkonsekvenser i beräkningar när samregeringar på förhand utesluts, kan nämnas att 2 Kungaboken 18:10 daterar Samarias fall (det nordliga riket) till det sjätte året av Hiskias regeringstid. William F. Albright daterade Israels kungarikets fall till 721 f.Kr. medan E. R. Thiele beräknade datumet till 723 f.Kr. Om Albrights eller Thieles dateringar är korrekta skulle Hiskias regeringstid börja antingen 729 eller 727 f.Kr. Å andra sidan står det i 18:13 att Sennacherib invaderade Juda under det 14:e året av Hiskias regeringstid. Assyriska dokument daterar denna invasion till 701 f.Kr. och Hiskias regeringstid skulle därför börja 716/715 f.Kr. Denna datering skulle bekräftas av redogörelsen för Hiskias sjukdom i kapitel 20, som följer omedelbart efter Sennacheribs avresa (2 Kungaboken 20). Detta skulle datera hans sjukdom till Hiskias fjortonde år, vilket bekräftas av Jesajas uttalande (2 Kung 18:5) att han skulle leva ytterligare femton år (29-15=14). Alla dessa problem tas upp av forskare som hänvisar till den forntida närösterns praxis med koregency.

Följande Wellhausens tillvägagångssätt visar en annan uppsättning beräkningar att det är troligt att Hiskia inte besteg tronen före 722 f.v.t. Enligt Albrights beräkningar var Jehus första år 842 f.Kr. och mellan detta och Samarias förstörelse anger Kungaböckerna det totala antalet år som Israels kungar regerade som 143 7/12, medan det för Juda kungar är 165 år. Denna diskrepans, som i Judas fall uppgår till 45 år (165-120), har förklarats på olika sätt; var och en av dessa positioner måste tillåta att Hiskias första sex år inföll före 722 f.Kr. (Att Hiskia började regera före 722 f.v.t. är dock förenligt med en gemensam regeringstid för Ahas och Hiskia från 729 f.v.t.). Det är inte heller klart känt hur gammal Hiskia var när han kallades till tronen; även om det i 2 Kung 18:2 står att han var tjugofem år gammal, dog hans far vid trettiosex års ålder (2 Kung 16:2) och det är inte troligt att Ahas fick en son vid elva års ålder. Hiskias son Manasse besteg tronen tjugonio år senare, vid tolv års ålder. Detta placerar hans födelse under det sjuttonde året av hans fars regeringstid, vilket tyder på att Hiskia var fyrtiotvå år, om han var tjugofem vid sin tronbestigning. Det är mer troligt att Ahas var tjugoen eller tjugofem när Hiskia föddes (vilket tyder på ett fel i texten) och att denne var trettiotvå när hans son och efterträdare Manasse föddes.

När Albright och Friedman har flera forskare förklarat dessa dateringsproblem på grundval av en gemensam regeringstid mellan Hiskia och hans far Ahas mellan 729 och 716/715 f.Kr. Assyriologer och egyptologer erkänner att samregering praktiserades i både Assyrien och Egypten. Efter att ha noterat att samregering användes sporadiskt i det norra riket (Israel) skriver Nadav Na’aman:

I Juda rike, å andra sidan, var utnämningen av en samregent det vanliga förfarandet, med början från David som före sin död upphöjde sin son Salomon till tronen….. När man tar hänsyn till samregeringens permanenta karaktär i Juda från Joas tid kan man våga dra slutsatsen att en noggrann datering av samregeringarna verkligen är nyckeln till att lösa problemen med den bibliska kronologin under åttonde århundradet f.Kr.”

Av de många forskare som har erkänt samregeringen mellan Ahas och Hiskia är Kenneth Kitchen, Leslie McFall och Jack Finegan. McFall hävdar i sin artikel från 1991 att om 729 f.v.t. (det vill säga det judiska regeringsåret som börjar i Tishri 729) tas som början på Ahas/Hezekias samregering, och 716/715 f.v.t. som datumet för Ahas’ död, så är alla de omfattande kronologiska uppgifterna om Hiskia och hans samtida i slutet av åttonde århundradet f.v.t. i harmoni. Vidare fann McFall att det inte krävs några textändringar bland de många datum, regeringslängder och synkroniseringar som anges i Bibeln för denna period. Däremot kräver de som inte accepterar den fornminnesorientaliska principen om samregenes flera emenderingar av bibeltexten, och det finns ingen allmän överenskommelse om vilka texter som ska emenderas, och det finns inte heller något samförstånd bland dessa forskare om den resulterande kronologin för åttonde århundradet före Kristus. Detta står i kontrast till det allmänna samförståndet bland dem som accepterar den bibliska och närösterns praxis med samregeringar att Hiskia installerades som samregent tillsammans med sin far Ahas år 729 f.Kr. och att synkroniseringarna i 2 Kungaboken 18 måste mätas från det datumet, medan synkroniseringarna med Sennacherib mäts från den enda regeringstid som börjar år 716/715 f.Kr. De två synkroniseringarna med Hoshea av Israel i 2 Kungaboken 18 stämmer då överens med de datum för Hosheas regeringstid som kan fastställas från assyriska källor, liksom datumet för Samarias fall som anges i 2 Kungaboken 18:10. En analog situation med två mätmetoder, som båda är lika giltiga, uppträder i de datum som anges för Jehoram av Israel, vars första år synkroniseras med det 18:e året av Josafats av Juda regeringstid i 2 Kungaböckerna 3:1 (853/852 f.Kr.), men hans regeringstid räknas också enligt en annan metod som att den började under det andra året av Josafats och hans son Joram av Juda regeringstid (2 Kungaböckerna 1:17); båda metoderna hänvisar till samma kalenderår.

Forskare som accepterar principen om samregeringar noterar att rikliga bevis för deras användning finns i själva det bibliska materialet. Överensstämmelsen mellan forskare som bygger på dessa principer och både bibliska och världsliga texter var sådan att Thiele/McFall-kronologin accepterades som den bästa kronologin för rikets period i Jack Finegans encyklopediska Handbook of Biblical Chronology.

Synkronism med Juda fallEdit

De babyloniska krönikorna anger 2 Adar (16 mars), 597 f.Kr. som det datum då Nebukadnessar först intog Jerusalem och därmed satte stopp för Joaichins regeringstid. Zedekias installation som kung av Nebukadnessar kan således dateras till den tidiga våren 597 f.Kr.

Historiskt sett har det funnits betydande kontroverser om datumet då Jerusalem intogs för andra gången och Zedekias regeringstid tog slut. Det finns ingen tvist om månaden, sommarmånaden Tammuz (Jeremia 52:6). När det gäller året föredrog dock Albright 587 f.v.t. och Thiele förespråkade 586 f.v.t., och denna splittring bland forskare har bestått fram till i dag. Om Sidkias år räknas enligt accessionskalkylering, varvid det år han kom till tronen ansågs vara hans ”noll”-år och hans första hela regeringsår, 597/596, räknades som år ett, skulle Sidkias elfte år, det år då staden föll, vara 587/586. Eftersom de judiska regeringsåren mättes från Tishri på hösten, skulle detta placera slutet på hans regeringstid och erövrandet av staden till sommaren 586 f.v.t. Räkna efter trontillträde var regeln för de flesta, men inte alla, judiska kungar, medan räkna utan trontillträde var regeln för de flesta, men inte alla, israeliska kungar.

Publiceringen av den babyloniska krönikan 1956 gav dock bevis för att Zedekias regeringsår mättes i en icke-som en trontillträdesriktning. Denna beräkning gör 598/597 f.Kr., det år då Sidkia installerades av Nebukadnessar enligt Judas Tishri-baserade kalender, till år ”ett”, så att Jerusalems fall under hans elfte år skulle ha varit 588/587 f.Kr., dvs. sommaren 587 f.Kr. De bablyoniska krönikorna daterar ganska exakt tillfångatagandet av Jojakin och början av Sidkias regeringstid, och de anger också tillträdesåret för Nebukadnessars efterträdare Amel-Marduk (ond Merodach) som 562/561 f.Kr., vilket var det 37:e året av Jojakins fångenskap enligt 2 Kungaboken 25:27. Dessa babyloniska uppteckningar med anknytning till Jojakins regeringstid stämmer överens med att staden föll år 587 men inte år 586, vilket styrker Albrights beräkning.

Synkronism med gregoriansk dateringRedigera

En ytterligare potentiell förvirring uppstår genom konventionen att datera de israelitiska kungarnas regeringstider med hänvisning till den gregorianska kalendern. År i den gregorianska kalendern börjar den 1 januari, medan årtal för datering av bibliska händelser börjar den 1 tisjri i den hebreiska kalendern, med en icke fastställd startpunkt under september-oktober i den gregorianska kalendern. Följaktligen skulle en händelse som äger rum efter den 1 tisjri, till exempel i november och december i den gregorianska kalendern, infalla under följande år i den hebreiska kalendern som används för biblisk datering.