Känslomässigt störda/mentalt sjuka förföljare
1,4 miljoner människor förföljs årligen i USA. En av 12 kvinnor och en av 45 män kommer att bli förföljda under sin livstid. 77 % av kvinnorna och 64 % av männen känner sina förföljare. 87 % av förföljarna är män. Mindre än två procent av fallen av stalking leder till mord. Den känslomässiga påfrestningen för offren är dock betydande, särskilt om man inte vet vem stalkern är eller om han/hon är psykiskt sjuk.
Forensiska psykologer har identifierat tre typer av stalking: enkel besatthet, kärleksbesatthet och erotomani. De tre definierande elementen som är vägledande för typologin av stalker är: (1) stalkerns relation till offret, (2) stalkerns motiv för att förfölja offret, (3) stalkerns beteende. Alla stalkers är tvångsmässiga; de upprätthåller ihållande tankar och idéer om sina offer, ofta i flera år.
Inte alla stalkers uppfyller kriterierna för någon specifik eller allvarlig psykiatrisk störning. Några av de mest extrema och farliga stalkers är dock de som drivs av en psykisk sjukdom. Primära diagnoser för psykiskt sjuka stalkers är bland annat schizofreni, bipolär sjukdom eller en vanföreställningsstörning. Vissa förföljare har personlighetsstörningar (som kännetecknas av ett genomgripande onormalt beteendemönster som rör tänkande, humör, personliga relationer och impulskontroll). Dessa förföljare har antisociala, borderline, histrioniska, narcissistiska, beroende eller tvångsmässiga personlighetsstörningar. Missbruk och/eller beroende är ofta bidragande faktorer. En tumregel är att ju mindre relation som faktiskt fanns mellan offret och förföljaren före förföljelsen, desto mer psykiskt störd är förföljaren.
Den enkla tvångsmässiga stalkern
Den vanligaste formen av stalking är den enkla tvångsmässiga stalkern. Offret för den enkla tvångsmässiga stalkern känner vanligtvis sin stalker väl och hade någon form av relation med honom/henne: en före detta make/maka, före detta älskare, vän, före detta chef eller arbetskamrat. De tvångsmässiga aktiviteterna börjar efter det att förhållandet har avslutats eller är på väg att avslutas. Stalkern uppfattar ofta att han/hon har blivit kränkt av offret. Den enkla tvångsmässiga stalkerns motivation är att reparera förhållandet eller att söka någon form av vedergällning. Nästan alla fall av våld i hemmet som involverar stalkning faller under denna kategori.
Den kärleksfixerade stalkern
Den kärleksfixerade stalkern är en främling eller en tillfällig bekant till offret. Stalkern utvecklar en kärleksbesatthet eller fixering vid en annan person som han eller hon inte har haft någon personlig relation med. Den kärleksfixerade förföljaren försöker inte bara leva ut sina fantasier, utan förväntar sig också att offret ska spela en tilldelad roll och älska honom eller henne tillbaka med beundran och hängivenhet. Till en början är den kärleksfixerade stalkerns motivation att göra offret medvetet om sin existens. Senare förväntar han/hon sig att offret ska återgälda hans/hennes känslor. När stalkern misslyckas med att etablera ett förhållande trakasserar han/hon ofta offret.
Den erotomaniska stalkern
Erotomani är en vanföreställning där stalkern tror att individen av hans/hennes kärlek, älskar honom/henne tillbaka. Offret skulle gärna återgälda stalkerns tillgivenhet, men kan inte göra det på grund av någon yttre påverkan. Vansinnet bygger på en tro att offret är den perfekta matchningen för dem och att de är förutbestämda att vara tillsammans för alltid. Erotomani bygger ofta inte på en sexuell attraktion. Den erotomaniska stalkaren fantiserar mer om en romantisk kärlek och/eller en andlig förening. Offret har vanligtvis en högre status än förföljaren. Ansträngningar för att kontakta offret är vanliga, men erotomaniska stalkers kan hålla vanföreställningen hemlig. De studerar sina offer, ofta på avstånd. De brukar kallas kändisstalkers eller besatta fans.
Stalking och psykiskt sjuka
Den psykiskt sjuka stalkern kan vara en enkel besatt, en kärleksbesatt eller en erotoman. Psykotiska och vanföreställda stalkers kan helt enkelt inte skilja fakta från fiktion. Även en inbillad kärlek är bättre än ingen kärlek alls. Alla vanföreställda stalkers håller fast vid en fast falsk tro som håller dem bundna till sina offer. Kärnan i deras besatthet är baserad på fantasi; det som de inte kan uppnå i verkligheten uppnås genom denna fantasi. När de försöker leva ut denna fantasi i verkligheten förväntar de sig att offret ska återgälda tillgivenheten. När ingen ömhet återges reagerar stalkern ofta med hot och skrämseltaktik. När hoten och skrämselåtgärderna inte leder till det de hoppades på kan stalkern bli våldsam och till och med mordisk. Det som gör den vanföreställande stalkern farligare är deras tendens att objektifiera sina offer. De ser sitt offer inte som en människa utan som ett objekt som de ensamma måste äga och kontrollera. Vansinniga stalkers är den mest ihärdiga typen av stalkers, med vanföreställningar som varar i genomsnitt i tio år.
Den typiska profilen för vanföreställande stalkers är en ensamstående, socialt omogen ensamvarg, som inte har kunnat etablera eller upprätthålla nära relationer med andra. Vansinniga stalkers träffar sällan någon och har haft få, om ens några, sexuella relationer. De kommer vanligen från en känslomässigt barriär eller allvarligt missbrukande barndom och växer upp med en mycket dålig känsla för sin egen identitet. De flesta stalkers med vanföreställningar har en benägenhet för psykoser.
Det vanliga offret för den vanföreställande stalkern är oftast en person av högre socioekonomisk klass/status som har haft liten, om ens någon, tidigare kontakt med stalkern. Ändå tror stalkaren att han/hon redan har ett nära band med offret, eller är övertygad om att han/hon kommer att ha det i framtiden. De väljer offer som är ouppnåeliga på något sätt; offret kan redan vara involverat i ett förhållande; ofta är det någon som har varit snäll mot dem; en terapeut, präst, läkare, arbetsledare, lärare eller till och med polisen som stoppade dem för en trafikförseelse utan att anmäla dem. De som arbetar inom hjälpande yrken är särskilt sårbara för stalkers med vanföreställningar. Den professionella yrkesutövaren kan ha varit den enda person som någonsin har behandlat stalkaren med värme. Stalkern, som redan har svårt att skilja verklighet från fantasi, tolkar hjälparbetarens medkänsla som en vanföreställning om intimitet.
Kändisar och politiker är frekventa offer för den vanföreställande stalkaren. Stalkern blir vanligtvis medveten om sitt offer genom media (film, tv, radio, tidningar). Han/hon studerar föremålet för sin uppmärksamhet, samlar artiklar, filmer och/eller memorabilia relaterade till sitt offer. Han/hon skapar en omfattande vanföreställning där han/hon har en speciell eller unik, till och med mystisk, relation med offret, även om de aldrig har träffats. Stalkern tror att offret kommunicerar med honom eller henne telepatiskt eller genom att använda en hemlig kod som endast de själva känner till innebörden av. Varje kontakt som offret har med förföljaren blir en positiv förstärkning av förhållandet. Alla typer av svar från offret ses som en inbjudan att fortsätta stalkerens förföljelse. När föremålet för förföljarens uppmärksamhet säger ”nej” rationaliserar han/hon bort sin avsikt och kan då fokusera på den situation eller person som förföljaren tror står i vägen för ett förhållande. ”Hennes man tvingade henne till besöksförbud, hon älskar mig verkligen, det är han som är problemet” eller ”Hans agent sa till honom att det skulle vara dåligt för hans karriär om vi hade ett förhållande, men han älskar mig verkligen, det är bäst att agenten håller sig borta från det…”. Beryktade erotomaniska förföljare är Robert John Bardo, som dödade skådespelerskan Rebecca Schaeffer, och Margaret Ray, som förföljde David Letterman, Ray begick senare självmord.
Paranoia kan få den vanföreställande stalkaren att agera aggressivt mot en tredje part. De kan tro att det finns en konspiration för att hålla deras kärleksobjekt borta från dem. Om de kan eliminera den påträngande tredje parten tror de att de kommer att skydda föremålet för sin åtrå och fullborda fantasiförhållandet. Paranoida stalkers kommer ofta i kontakt med brottsbekämpande myndigheter under missriktade försök att rädda individen från någon eller någon inbillad fara.
Det är absolut nödvändigt att offren för den vanföreställande, psykotiska eller paranoida stalkern inte har någon som helst kontakt med den misstänkte. Försök att blidka eller ignorera stalkern fungerar inte bara inte, utan kan även ge bränsle åt stalkerns tvångsmässiga vanföreställningar. Besöksförbud och skyddsföreskrifter mot den vanföreställande stalkern, även om de är viktiga och ibland till hjälp, fungerar ofta inte och kan trappa upp stalkningen ytterligare. Stalkerns övertygelse om att de och offret är förutbestämda att vara tillsammans överskuggar ofta den rädsla de kan ha för de rättsliga konsekvenserna av att bryta mot ett förbud mot förföljelse.
Threat Assessment for Violence in Stalkers
Stalking kan leda till våld, inklusive stor kroppsskada eller dödsfall. När en förföljare identifieras är det viktigt att fastställa förföljarens våldspotential. Det är viktigt att göra en hotbedömning för att fastställa potentiellt våldsamma förföljare. En tidig identifiering av den våldsamma stalkern kan underlätta lämpliga ingripanden från brottsbekämpande myndigheter och/eller psykiatrin.
De tre starkaste prediktorerna för våld från en stalker
- Historia av substansmissbruk
- Historia av tidigare våld.
- Historia av psykisk sjukdom.
Additional Characteristics of a Potentially Violent Stalker
- Access to the victim or the victim’s family
- Possession of weapons
- Present or past threats to kill the victim or others
- A disregard for the consequences of violating protection orders
- Previous history of stalking
- Past instances of hostage taking
- Suicidal tendencies
- High degree of obsession, possessiveness, or jealousy.
Disposition
There are federal and state laws pertaining to stalking. 15 states classify stalking as a felony upon the first offense. 34 classify stalking as a felony upon the second offense and/or when the crime involves aggravating factors. Larger, metropolitan law enforcement agencies frequently have anti-stalking task forces to investigate and handle stalking cases. Om den misstänkte är psykiskt sjuk kan han/hon tvångsinläggas på ett psykiatriskt sjukhus för en 72-timmarsutvärdering som en fara för andra, eller beordras av domstolen att erhålla öppen psykiatrisk behandling. Om stalkern har en behandlingsbar psykiatrisk störning kan han/hon dra nytta av psykofarmaka eller terapi. Riktigt antisociala eller psykopatiska stalkers bör dock få sin behandling i fängelse.