Kan en baptist vara katolik?
En grupp baptistiska forskare har skrivit om den framväxande katoliciteten, den heliga längtan efter enhet mellan alla kyrkliga samfund. Dessa baptister tar traditionen på större allvar som en källa för teologisk uppbyggnad och uppmanar till användning av de gamla trosbekännelserna från hela kyrkans apostoliska arv för att komplettera sin läsning av Skriften. En ledande teolog inom rörelsen, Steven Harmon, hävdar att ”baptisterna har sina egna distinkta kyrkliga gåvor att erbjuda den katolska kyrkan, utan vilka till och med de kyrkor som för närvarande är i gemenskap med Roms biskop är något mindre än fullt katolska i sig.”
Som övertygad baptist längtar även jag efter katolicitet. I många avseenden är kristendomens framtid beroende av en större ekumenik. Regelbunden bön med benediktiner har väckt en brinnande önskan i mig om att Kristi kyrka ska vara en. När jag firar gudstjänst tillsammans med dessa kristna bröder och systrar känner jag tydligt separationen när eukaristin firas. Även om jag förstår att måltiden är kopplad till den romersk-katolska kyrkans större sakramentala system, påminner det mig om att den enhet som Jesus bad om i Johannes 17 ännu inte har förverkligats. Min andliga vän, abbot Gregory från Conception Abbey (ett närliggande kloster), delar denna längtan ”att de skall vara ett”.
Under helgen fick jag veta att han valts till abbotprimat för benediktinerna. Han kommer att representera detta förbund i Vatikanen och främja samarbetet mellan deras kloster. Han kommer att flytta till Rom, och vår skola kommer att sakna en kärleksfull vän som har visat sådan gästfrihet för vår fakultet och våra studenter.
Abbot Gregorys tjänstgöringstid vid Conception Abbey, 20 år, är ungefär parallell med min tid då jag tog med mig studenter dit för retreater för andlig bildning och fördjupningskurser. Mitt i de många krav som hans ämbete ställde fann han alltid tid att träffa våra grupper och uttrycka sitt personliga välkomnande. Ofta bjöd han helt enkelt in studenterna att ställa sina frågor om livet som benediktinermunk, och de har kommit med en hel del brasklappar! Han svarade alltid med tålamod och god humor. Jag tror verkligen att denna gemensamma tid har gått i katolicitetens riktning.
Jag känner en särskild förlust i samband med hans avgång, för vi har blivit pålitliga vänner. Jag minns när han valdes till abbot 1996; det var ett glädjeutbrott i klostret när denna ”unga” munk blev deras andliga ledare. Han hade redan haft olika roller i skolan och samhället och var därför väl förberedd för att ”representera Kristus”, som Benedictus regel säger.
När jag valdes till president i november 2004 gjorde jag en kort pilgrimsresa till klostret för att tala med honom om min nya ledarposition. Jag frågade honom vad han bad för varje morgon. Hans svar har varit en ledstjärna för mig. Han sa: ”Jag ber om tre saker: visdom, medkänsla och tålamod”. Visdom är viktigt, för ingen klarar av ansvaret utan visdom från ovan. Medkänsla är oumbärlig, för man arbetar med andra bristfälliga människor. Tålamod är avgörande, för förändringar tar alltid längre tid än vad ledaren tror.
Många minns abboten för hans exceptionella ledarskap under skottlossningen i klostret sommaren 2002. En man som var upprörd över sin skilsmässa gick till attack mot klostret, dödade två munkar och skadade ytterligare två allvarligt. Under detta trauma ledde abboten sin gemenskap till förlåtelse och större andlig hälsa.
En särskild händelse kommer jag att tänka på. När det var dags att transportera kropparna av munkarna och skytten, som hade tagit livet av sig själv i basilikan, frågade polisen om de avlidna skulle åka i samma fordon eller inte, abboten svarade helt enkelt: ”Varför inte? De är alla Guds barn.” Åratal med att be Psaltaren hade format hans sinne och hjärta så mycket att han inte kunde svara på något annat sätt. Detta är den typ av kristen jag strävar efter att vara.
Kan en baptist vara katolik? Förmodligen inte i den meningen att man kan vara i full gemenskap med den romersk-katolska kyrkan i dess nuvarande ordning och samtidigt förbli baptist; Baptister kan dock säkert hävda sin katolicitet genom att ta från samma källa av apostoliskt kristet arv och upprätthålla ”trinitarisk tro, traditionens funktion i auktoritetsmönster, dopets plats i det kristna livet och i kyrkans liv, eukaristisk teologi och praktik samt församlingsövervakning som ett mönster för kyrkans ordning”, enligt Harmon i sin fina text Baptist Identity and the Ecumenical Future. Denna typ av katolicitet är värd att eftersträva.
Benediktinsk tradition och andlighet har gett näring åt min tro, och jag håller min baptistiska identitet av oliktänkande lättare när jag möter detta vördnadsvärda uttryck för Kristi kropp. We have distinctive charisms, which I believe need each other.