KARAKTÄRERNA FÖR ”FÅRA MIG” OCH ”ALOOF” PERSONALITETER

juni 17, 2021admin

(Läs mina två tidigare bloggar för att få en bättre förståelse)

Aloof Control Dramas

Aloof typer kopplar bort sig själva och drar sig tillbaka från livet – de sätter en gräns runt sig själva, en mur mellan sig själva och andra. Sedan skyller de automatiskt på den andra personen i en direkt projektion.

När de väl har kopplat bort sig så:

Domar och kritiserar: de tär på den andra personens självförtroende genom att göra dem fel.
I avståndstagande är de inte snälla, och de kan eller vill inte be om ursäkt.
De känner sig mest obekväma när de känner känslor, så de försöker fixa personen eller saken som får dem att känna sig obekväma.
Var osympatiska, dömande och ser bara livet i termer av rätt eller fel, svart eller vitt.
De ger intryck av att göra det rätta.
Har fulländat konsten att inte känna något.
De kan inte se sina egna brister eller när något har orsakats av dem.
De har enorma blinda fläckar och kan oftast inte se konsekvenserna av sina handlingar.
De förstärker det de observerar – om de t.ex. dömer en annans beteende förstorar detta det de observerar.
De har alltid rätt.
De håller dig på avstånd därför är de svåra att lära känna.

Ett viktigt fysiskt symtom på en distanserad typ är att alltid vara fysiskt kall.

När du försvarar dig runt en aloof har de tagit din makt.

Svaga jag-kontroll-dramer

Svaga jag-typer är inte heller någon walk in the park. Många av deras beteenden utförs inte medvetet men innerst inne finns det en tröst i deras elände.

De stackars jag-typerna älskar elände, de älskar att lida och de vill att alla andra ska tycka synd om dem. De känner allt och har svårt att urskilja vilka känslor som är deras egna och vilka som tillhör andra.

När de ägnar sig åt poor me-beteende är de viktigaste ledtrådarna:

De tycker om att vara ledsna och olyckliga.
De tycker inte om att vara i närheten av glädje – de ogillar andras lycka.
De tycker om att gnälla.
De älskar att berätta för andra om sitt lidande, eftersom ingen lider mer eller lika mycket som ett stackars jag.
Allt är deras fel, de ger sig själva skulden för allt.
De manipulerar genom att vara snälla och kontrollerar dig genom att försöka hålla dig fångad i deras elände.
Poor me’s vältrar sig i självömkan, de tar glädjen ur allting.
De litar inte på varandra och om de blir avvisade känner de sig illa behandlade.
De använder ett språk som ”Jag gav dig allt” – därför är givandet villkorat av att man blir vän med dem.
Poor me’s är martyrer.
De känner allas smärta och fäster sig vid den och gör den till sin egen
De är benägna till depression.

Hur samverkar poor me och aloof? I sanning väldigt dåligt. Som olja och vatten. De kommer inte alls överens.

Svaga jag-typer vill att världen ska veta hur mycket de lider, aloof vill inte dela med sig av någonting.
Poor me types klandrar sig själva för allting, aloofs dömer och klandrar alla utom sig själva.
Poor me types känner allt, aloofs vill inte känna alls .
Poor me typer vill att aloofs ska tycka synd om dem, aloofs vill inte känna, är oförmögna till verkligt medlidande och äcklas av poor me’s önskan om det.

Ju mer välmående ett samhälle blir, desto mer distanserat blir det. Ett samhälle i kamp är mer benäget för poor me-beteende.

De positiva egenskaperna hos poor me –

När de är i sin makt är de mycket empatiska och kan se alla perspektiv på en given situation.

De positiva egenskaperna hos en distanserad –

När de är i sin makt är de naturliga ledare och kan motivera med klarhet och fokus.

Vi kan röra oss mellan att vara ett fattigt jag och att vara distanserad men vi kan inte vara i båda samtidigt. De kan inte existera samtidigt med lätthet.