Kilimanjaro
Kilimanjaro, vulkaniskt bergsmassiv i nordöstra Tanzania, nära gränsen till Kenya. Dess centrala kon, Kibo, höjer sig till 5 895 meter och är Afrikas högsta punkt. Kilimanjaro ligger cirka 160 km öster om det östafrikanska riftsystemet och cirka 225 km söder om Nairobi i Kenya. Massivet sträcker sig ungefär i öst-västlig riktning i 80 km och består av tre huvudsakliga utdöda vulkaner: Kibo (mitten), Mawensi (öster) och Shira (väster). Kibo, den yngsta och högsta, har kvar formen av en typisk vulkanisk kon och krater och är förknippad med Mawensi (16 893 fot ), som är den äldre kärnan av en tidigare topp, genom en 11 km lång sadel på cirka 4 500 meter med Mawensi (16 893 fot ), som är den äldre kärnan av en tidigare topp. Shira ridge (13 000 fot ) är en rest av en tidigare krater. Nedanför sadeln sluttar Kilimanjaro i en typisk vulkanisk kurva mot slätterna nedanför, som ligger på en höjd av cirka 1 000 meter (3 300 fot). The breathtaking snow-clad dome of Kibo contains a caldera (crater) on its southern side that is 1.2 miles (2 km) across and some 980 feet (300 metres) deep, with an inner cone that displays residual volcanic activity. Mawensi’s cone is highly eroded, jagged, and precipitous and is cleft east and west by gorges. Only Kibo retains a permanent ice cap. Mawensi has semipermanent ice patches and substantial seasonal snow.
Berget och dess omgivande skogar utsågs till viltreservat i början av 1900-talet. År 1973 inrättades Mount Kilimanjaro National Park för att skydda berget ovanför trädgränsen samt de sex skogskorridorer som sträcker sig nedåt genom det montana skogsbältet. Parken utsågs till Unescos världsarv 1987.
Kilimanjaro har en rad olika vegetationszoner som består av (från basen till toppen) den omgivande platåns halvtorra buskage, bergsmassivets kultiverade, välbevattnade sydsluttningar, tät molnskog, öppen hedmark, alpin öken samt moss- och lavartade samhällen. Två anmärkningsvärda arter som växer i hedmarkerna är jättelobelia (Lobelia deckenii) och jättejordtistel (Senecio johnstonii cottonii). Skogarna på de södra sluttningarna och i de omgivande områdena är hemvist för elefanter, bufflar och eland (oxliknande antiloper). Bland de mindre däggdjur som bor i skogarna finns svarta och vita colobusapor, blå apor samt bushbuck och duikers (små afrikanska antiloper). Skogarna hyser också ett rikt fågelliv, bland annat den sällsynta abbotstjärnen.
Kilimanjaroformationerna blev kända för européerna när de nåddes 1848 av de tyska missionärerna Johannes Rebmann och Johann Ludwig Krapf, även om nyheten om att det fanns snöklädda berg så nära ekvatorn inte troddes förrän mer än tio år senare. Kibo-toppen nåddes först 1889 av den tyske geografen Hans Meyer och den österrikiske bergsbestigaren Ludwig Purtscheller. Kilimanjaroregionen är en av Tanzanias ledande producenter av milt kaffe, korn, vete och socker; andra grödor är sisal, majs (majs), bönor, bananer, väddklint (Acacia), bomull, pyretrum och potatis. Regionen befolkas av folken Chaga (Chagga), Pare, Kahe och Mbugu. Staden Moshi, vid Kilimanjaros södra fot, är det viktigaste handelscentret och basen för uppstigning. Eftersom Kibos topp kan nås utan hjälp av bergsutrustning försöker tusentals vandrare bestiga toppen varje år.