Kulturantropologi

Franz Boas, den amerikanska antropologins fader

Franz Boas och hans elever utvecklade historisk partikularism tidigt på 1900-talet. Detta synsätt hävdar att varje samhälle har sin egen unika historiska utveckling och måste förstås utifrån sin egen specifika kulturella och miljömässiga kontext, särskilt dess historiska process. Dess centrala utgångspunkt var att kultur var en ”uppsättning idéer eller symboler som hålls gemensamt av en grupp människor som ser sig själva som en social grupp” (Darnell 2013: 399). Historiska partikularister kritiserade teorin om 1800-talets sociala utveckling som ovetenskaplig och proklamerade att de var fria från förutfattade meningar. Boas trodde att det fanns universella lagar som kunde härledas från den jämförande studien av kulturer; han menade dock att den etnografiska databasen ännu inte var tillräckligt robust för att vi skulle kunna identifiera dessa lagar. Därför samlade han och hans studenter in en stor mängd förstahandsuppgifter om kulturer genom att utföra etnografiskt fältarbete. Utifrån dessa rådata beskrev de särskilda kulturer i stället för att försöka fastställa generella teorier som gäller för alla samhällen.

De historiska partikularisterna värderade fältarbete och historia som kritiska metoder för kulturell analys. Samtidigt hade antropologerna i denna teoretiska skola olika syn på individernas betydelse i ett samhälle. Frantz Boas såg till exempel varje individ som den grundläggande komponenten i ett samhälle. Han samlade in information från enskilda informanter och ansåg att sådana uppgifter var tillräckligt värdefulla för kulturell analys. Å andra sidan såg Alfred Kroeber inte individer som de grundläggande beståndsdelarna i ett samhälle. Han ansåg att ett samhälle utvecklas enligt sina egna interna lagar som inte direkt härrör från individerna. Han kallade denna kulturella aspekt för superorganisk och hävdade att ett samhälle inte kan förklaras utan att ta hänsyn till denna opersonliga kraft.

Historisk partikularism var en dominerande trend inom antropologin under 1900-talets första hälft. En av de historiska partikularisternas bedrifter var att de lyckades utesluta rasismen ur antropologin. 1800-talets evolutionister förklarade kulturella likheter och skillnader genom att klassificera samhällen i överlägsna och underlägsna kategorier. Historiska partikularister visade att denna etikettering bygger på otillräckliga bevis och hävdade att samhällen inte kan rangordnas utifrån forskarnas värdeomdömen. Historiska partikularister var också ansvariga för att visa på behovet av långsiktigt och intensivt fältarbete för att få fram korrekta beskrivningar av kulturer. En viktig del av detta var att lära sig studiegruppens språk.

Lär dig mer om antropologerna

Lewis Henry Morgan: https://rochester.edu/College/ANT/morgan/bio.html

Darnell, Regna. ”Historisk partikularism”. I Theory in Social and Cultural Anthropology: An Encyclopedia, Vol. 1, redigerad av R. Jon McGee och Richard L. Warms, 397-401. Thousand Oaks, CA: SAGE Reference, 2013.
Francisconi, Michael J. ”Theoretical Anthropology”. I 21st Century Anthropology: A Reference Handbook, Vol. 1, redigerad av H. James Birx, 442-452. Thousand Oaks, CA: SAGE Reference, 2010.
Frey, Rodney. ”Historical-Particularism-as exemplified by Franz Boas (1858-1942)”. University of Idaho. Tillgänglig 27 februari 2015.http://www.webpages.uidaho.edu/~rfrey/220histpart.htm.
Graber, Robert Bates. ”Social evolution”. I 21st Century Anthropology: A Reference Handbook, Vol. 1, redigerad av H. James Birx, 576-585. Thousand Oaks, CA: SAGE Reference, 2010.
Turner, Jonathan. ”Spencer, Herbert.” I International Encyclopedia of the Social Sciences, Vol. 8, redigerad av William A. Darity, 57-59. Detroit: Macmillan Reference USA, 2008.