Kulturerat Kött kan skapa fler problem än det löser

Kulturerat kött eller in vitro-kött, även kallat ”rent kött” av sina anhängare, är kött som produceras i ett laboratorium med hjälp av bioteknik.

2013 presenterade Mark Post, professor vid Maastrichts universitet, den första hamburgaren gjord av odlat kött. Sedan dess har drömmen om att kunna skapa och konsumera kött baserat på ”celljordbruk”, utan djuruppfödning, vunnit stöd bland både djurrättsaktivister och framför allt aktörer i branschen. Ett stort antal nystartade företag har skapats, varav många har sponsrats av stora namn inom livsmedelsindustrin. Ambitionen är att saluföra odlat nöt-, fjäderfä- eller fiskkött till ett överkomligt pris år 2020 eller 2022.

Med detta mål i åtanke upprättade den amerikanska läkemedelsmyndigheten Food And Drug Administration 2018 ett regelverk, och detta har öppnat vägen för marknadsföringen av dessa produkter.

Är artificiellt kött en sann livsmedelsrevolution eller en omöjlig utopi?

Hur kommer den globala kosten att se ut år 2050?

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) står konventionell köttproduktion för en betydande del av utsläppen av växthusgaser (18 %) och markanvändningen (30 %) samt den globala förbrukningen av vatten (8 %) och energi. FAO uppskattar också att köttkonsumtionen kommer att fördubblas fram till 2050, medan köttproduktionen redan är nära sin topp. Vad är lösningen på problemet?

Enligt Mark Post är ”kor mycket ineffektiva”, med en ”biokonverteringsgrad” som uppskattas till 15 procent. För att producera 15 gram kött krävs med andra ord 100 gram vegetabiliskt protein. Det enda sättet att producera kött på ett hållbart sätt är att öka effektiviteten.

Differentierade metoder har tidigare övervägts, t.ex. att producera kött av proteiner från växter eller insekter. Dessa alternativ tillfredsställer dock inte alltid konsumenterna på grund av kulturella fördomar och svårigheten att efterlikna smaken och konsistensen hos konventionellt kött. In vitro-kött skulle kunna bidra till att kringgå dessa problem.

Hur odlas kött?

Inkonkret sett är det första steget att isolera ett litet antal satellitmuskelceller från ett vuxet djur. Satellitcellernas fysiologiska funktion är att delta i muskelregenerering: de är ännu inte muskelceller, utan stamceller som kan föröka sig och, under påverkan av vissa hormoner, differentiera sig till muskelceller.

Satellitcellerna odlas i bioreaktorer, som är sterila höljen som innehåller näringsvätskor, under stimulering med tillväxtfaktorer för att framkalla en snabb proliferation. De omvandlas sedan till muskelceller och monteras mekaniskt till muskelvävnad och sedan till en konsumtionsbar konstgjord biff…

Enligt webbplatsen för Mosa Meat, det nederländska företag som grundats av Mark Post, skulle produktionen av odlat kött avsevärt minska köttproduktionens miljöpåverkan och risken för att smittsamma sjukdomar överförs från djur till människor. Dessutom hävdar företaget att smaken av odlat kött ligger nära smaken av konventionellt kött.

Cellulärt jordbruk har också förespråkats av Paul Shapiro, författare till bästsäljaren Clean Meat: How Growing Meat Without Animals Will Revolutionize Dinner and the World och vd för Better Meat Company. Han hävdar att odlat kött är nyckeln till att föda en världsbefolkning som kommer att uppgå till cirka 9,5 miljarder 2050, samtidigt som man respekterar djuren och bevarar miljön.

Högre miljökostnader än vad man ursprungligen trodde

Som framgår av en studie från 2011 kan odlat kött erbjuda många fördelar jämfört med konventionellt kött: Det skulle minska utsläppen av växthusgaser med 78-96 procent och kräva 7-45 procent mindre energi och 82-96 procent mindre vatten. Nyare forskning tyder dock på att miljöpåverkan från laboratorieodlat kött på lång sikt kan vara större än från djurhållning. Till skillnad från den tidigare forskningen tog dessa studier inte bara hänsyn till arten av de gaser som släpps ut, utan även till energikostnaderna för de infrastrukturer som krävs för cellodling.

Djur har ett immunsystem som naturligt skyddar dem mot bakteriella och andra infektioner. Detta gäller inte för cellodling, och i en näringsrik miljö förökar sig bakterier mycket snabbare än djurceller. För att undvika att producera en biff som består av mer bakterier än kött är det viktigt att undvika kontaminering, och det kräver en hög nivå av sterilitet.

I läkemedelsindustrin utförs cellodlingar i högt kontrollerade och sanerade ”renrum”. Sterilitet garanteras oftast genom att använda plastmaterial för engångsbruk. Detta minskar avsevärt risken för kontaminering, men genererar plastavfall vars nivå i ekosystemen redan är alarmerande. En del av odlingsmaterialet är tillverkat av rostfritt stål och kan därför ångsteriliseras eller tvättas med rengöringsmedel, men dessa behandlingar har också en miljökostnad.

Och även om få studier har gjorts om läkemedelsindustrins miljöpåverkan, tyder de tillgängliga uppgifterna på att dess koldioxidavtryck kan vara 55 procent högre än bilindustrins.

Viktigt nog får vi inte glömma att boskap fyller många andra funktioner än bara köttproduktion. Det bidrar till att återvinna stora mängder vegetabiliskt avfall som inte kan konsumeras av människor och producerar gödningsmedel. Dessutom fångar och lagrar betesmarker kol. Vad kommer att ersätta dem om kött produceras genom cellodling? Detta innebär att det är ytterst komplicerat att utvärdera den långsiktiga miljökostnaden för en övergång från konventionellt till odlat kött.

Anabola hormoner och hormonstörande ämnen: betydande risker

Hos djur ökar muskelvolymen långsamt, och det tar tid för muskulära satellitceller att föröka sig. För att få det som ett djur producerar under flera år på bara några veckor in vitro är det nödvändigt att kontinuerligt stimulera satellitcellernas proliferation med tillväxtfaktorer, inklusive anabola könshormoner.

Dessa hormoner finns i djur och människor, liksom i konventionellt kött. De stimulerar proteinsyntesen i cellerna, vilket leder till ökad muskelmassa. De kan därför med rätta beskrivas av industrin som ”naturliga tillväxtfaktorer”. Överexponering av dem har dock visat sig ha skadliga effekter. I Europa har användningen av tillväxthormoner inom jordbruket varit förbjuden sedan 1981 genom direktiv 81/602. Förbudet bekräftades 2003 genom direktiv 2003/74 och bekräftades av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) 2007. Vad kommer den slutliga koncentrationen av dessa hormoner att vara i odlat kött?

Ett växande antal studier har dessutom dokumenterat giftigheten hos vanligt förekommande plastprodukter. Endokrinstörande ämnen, dvs. föreningar som kan störa hormonsystemet och störa det, kan överföras från plastförpackningar till livsmedel. Föga förvånande har samma fenomen dokumenterats i cellkulturer som odlats i plastbehållare genom in vitro-befruktning.

Om inte användningen av plast vid framställning av kött genom cellodling kontrolleras noga kan köttet förorenas med hormonstörande ämnen och andra substanser innan det ens har förpackats.

Hälsosam och hållbar näring innebär också utbildning

Kulturerat kött presenteras i dag som en högteknologisk produkt som har potential att vara både ekologiskt och moraliskt ansvarsfull. Men det kan bara bli ett alternativ till traditionellt kött genom att erövra världsmarknaden – med andra ord genom att vara överkomligt prissatt för konsumenterna och lönsamt för producenterna, och det kräver produktionstekniker med stora volymer och låga kostnader. Kommer effekterna på hälsa och miljö fortfarande att beaktas när produktionsskalan förändras?

Det är också viktigt att komma ihåg att en hög köttkonsumtion är skadlig inte bara för miljön utan också för människors hälsa. Många konsumenter är dock inte medvetna eller vägrar att acceptera sådana slutsatser.

För att uppnå en kost som är både hållbar och hälsosam är det därför viktigt att förbättra informationen och utbildningen för att stimulera en informerad debatt om den avgörande frågan om köttkonsumtion.