Latin/Passiv röst lektion 1

Salvēte omnēs! Välkommen tillbaka till Latin för Wikiversity. Här kan du ta del av en ny lektion i latin, i ett enkelt format. Om du vill komma ikapp kan du hitta en katalog över lektioner, en klassificerad ordförrådslista och Memrise-kurser på länkarna till höger.

Om du har följt med i den här kursen hittills har vi lärt oss verb i aktiv röst i alla sex tempus i indikativstämningen, aktiv röst. (Nutid, imperfekt och futurum utgör ”nutidssystemet”; perfekt, pluperfekt och futurum perfekt utgör ”perfektsystemet”). Nu är det dags att lägga till den aktiva röstens baksida, den passiva rösten.

Aktiv röst kommer från den latinska roten

agō, agere, egī, actus = handling;

subjektet i meningen är agenten, eller aktören, som utför verbets handling. För att hjälpa mina elever att förstå detta låter jag dem inta en superhjältepose. Passiv röst kommer från den latinska roten

patior, patī, passus = lida, tillåta;

subjektet i meningen är ”patienten” som får verbets handling. Jag säger till mina elever att de ska efterlikna trafikdödade djur. Eleverna i mellanstadiet ÄLSKAR detta, och om inte annat har jag hjälpt dem att lära sig en värdefull lektion i livet; i allmänhet är det bättre att vara aktiv än passiv. Som författare bör du använda passiv röst endast när du vill fokusera på själva handlingen och vad den gör med den person/det ting som tar emot den; annars blir ditt skrivande svagare. Men som student är det förstås något som man måste lära sig.

Om du kommer ihåg hur man böjer deponentverben känner du redan till ändelserna för passiv röst! Deponentverb är verb som har en aktiv betydelse, men passiva former. De presenteras här:

I presens: Deponentverben i presens: Här presenteras deponentverben i presens. I imperfekt tempus: imperfekt tempus 3. I futurum: futurum 3.

Detta är de tre tempusformerna i presenssystemet. De passiva röständelserna är

r, ris, tur, mur, minī, ntur

för alla tre tempus; i imperfekt tempus läggs den anslutande vokalen (ā för första böjningen, e för 2, 3 och 4) till tempustecknet -ba- följt av ändelserna.

I futurum har 1:a och 2:a böjningarna sina anslutande vokaler, följt av tempustecknet, som också genomgår några vokalförändringar så att det slutar som

-bor, beris, bitur, bimur, biminī, buntur

Den tredje och fjärde följer mönstret

-ar, -ēris, -ētur, ēmur, ēminī, entur

En ganska bra böjningstabell finns här även om du kanske föredrar makroner i stället för umlauter över de långa vokalerna. Det finns också tabeller på Wikibooks.

För att ange den levande agenten (den person eller det djur som utför handlingen i ett passivt verb) använder man ”ablativ av agent” = prepositionen ā / ab + ablativ. För att ange det icke-levande agenten eller medlet använder du ”ablativ av medel” som är enbart ablativet, ingen preposition. Det kan vara bra att komma ihåg att människor är viktigare än saker; de får en preposition, inte saker.