Loi Krathong
Loi Krathong sägs en gång ha börjat i Sukhothai Kingdom av en hovdam vid namn Nopphamat. Nu vet man dock att berättelsen om Nopphamat kommer från en dikt som skrevs under den tidiga Bangkokperioden. Enligt kung Rama IV, som skrev 1863, var det en brahmanisk (hinduisk) fest som anpassades av thailändska buddhister i Thailand för att hedra Buddha, prins Siddhartha Gautama. Ljuset vördar Buddha med ljus, medan krathongens svävande symboliserar att man släpper taget om allt hat, all ilska och alla orenheter. Människor klipper ibland sina naglar eller sitt hår och placerar klippen på krathong som en symbol för att släppa taget om tidigare överträdelser och negativa tankar. Många thailändare använder krathong för att tacka vattnets gudinna, den hinduiska gudinnan Ganga, Phra Mae Khongkha (thailändska: พระแม่คงคา).
Skönhetstävlingarna som åtföljer festivalen är kända som ”Nopphamat Queen Contests”. Enligt legenden som skrivits på dikten var Nang Nopphamat (thailändska นางนพมาศ; alternativt stavat som ”Noppamas” eller ”Nopamas”) en gemål till Sukhothai-kungen Sri Indraditya från 1200-talet (som också är känd som Phra Ruang) och hon sägs ha varit den första som flöt på en dekorerad flotte. Denna berättelse kan dock ha uppfunnits i början av 1800-talet. Det finns inga bevis för att en Nang Nopphamat någonsin har existerat. I stället är det ett faktum att en kvinna med detta namn var huvudperson i en roman som släpptes i slutet av kung Rama III:s regeringstid, omkring 1850 e.Kr. Hennes karaktär skrevs som en vägledning för alla kvinnor som ville bli statstjänstemän.
Loi Krathong har möjligen sitt ursprung i Angkor i(Khmerriket), inte i Sukhothai. I Bayon, ett tempel som byggdes av kung Jayavarman VII på 1100-talet, finns scener av Loi Krathong inristade i templet. Baserat på denna basrelief finns det på den övre nivån en avbildning av en drottning som sitter på båten för att flyta krathong i floden, medan sex andra kungliga konkubiner är avbildade nedanför, varav några håller krathong och inviger det vid flodbanken enligt en liknande tradition som praktiseras i dagens Kambodja, Thailand och andra sydostasiatiska länder.
Nyligen har det accepterats att Loi Krathong i Thailand är en festival som blandar och kombinerar tre viktiga kulturella festivaler från Bondet Bratib i Khmerimperiet, Water Lantern i Kina och festivalen Kartik Purnima som firas i den östra delstaten Odisha i Indien. Festivalen kallas Boita Bandana och firas på Kartik Purnima eller fullmånedagen i Kartik-månaden (som motsvarar oktober-november) i den indiska kalendern. Loi Krathong-festligheterna firas vanligtvis under den period som motsvarar Kartik Purnima. Odisha being part of the ancient Kalinga which had strong maritime trade relation with south east Asia, the similarities in all these festivals may not be coincidental.
Kelantan in Malaysia celebrates Loi Krathong similarly, especially in the Tumpat area. The ministry in charge of tourism in Malaysia recognizes it as an attraction for tourists.
Yi PengEdit
Loi Krathong coincides with the Lanna (northern Thai) festival known as Yi Peng (Thai: ยี่เป็ง). Yi means ’two’ and peng means a ’full moon day’. Yi Peng avser fullmånedagen i den andra månaden enligt Lanna månkalender (den tolfte månaden i den thailändska månkalendern). Festivalen är tänkt som en tid för att göra sig förtjänstfull (thailändska: ทำบุญ; RTGS: tham bun).
Svärmar av himmelslyktor (thailändska: โคมลอย; RTGS: khom loi), bokstavligt talat: ”svävande lyktor”, skjuts upp i luften. Khom loi tillverkas av ett tunt tyg, t.ex. rispapper, som spänns över en ram av bambu eller ståltråd, till vilken ett ljus eller en bränslecell fästs. När bränslecellen tänds fångas den heta luften upp i lyktan och skapar tillräckligt med lyftkraft för att khom loi ska sväva upp i luften.
Enligt Bangkok Post är det ett relativt nytt fenomen att förknippa lyktorna med novemberfesterna, och det är ett fenomen som går tillbaka till 2000-talets första decennium, då lokala turistmyndigheter införde det.
Eftersom de utgör en fara för förbipasserande flygplan och ”…kan orsaka skador på viktiga platser i områdena som Grand Palace , tempel och regeringskontor,…” blir khom loi alltmer föremål för statliga restriktioner. I Chiang Mai ställde myndigheterna in 78 flygningar till och från Chiang Mais flygplats den 3-4 november 2017. Ytterligare 79 flygningar fick en ny tidtabell. Trots dessa åtgärder hittades senare resterna av mer än 100 lyktor på flygplatsens område. I Bangkok är allmänheten helt förbjuden att använda fyrverkerier och himmelsljuslyktor. Överträdare kan riskera tre års fängelse och/eller böter på 60 000 baht. Ett hundra nittio bryggor på Chao Phraya-floden kommer att vara öppna för allmänheten så att de kan låta sina krathongs flyta. Under 2018 ställdes upp till 158 flygningar in eller ändrades på tre flygplatser, och i Bangkok stängdes 88 pirar.
Under festivalen dekorerar en del människor också sina hus, trädgårdar och tempel med khom fai (thailändska: โคมไฟ), intrikat formade papperslyktor som antar olika former. Khom thue (thailändska: โคมถือ) är lyktor som bärs runt och hänger på en pinne, khom khwaen (thailändska: โคมแขวน) är hängande lyktor och khom pariwat (thailändska: โคมปริวรรต), som placeras vid tempel och som roterar på grund av värmen från ljuset inuti. De mest genomarbetade Yi Peng-festerna kan ses i Chiang Mai, den gamla huvudstaden i det forna Lanna-kungariket, där nu både Loi Krathong och Yi Peng firas samtidigt, vilket resulterar i ljus som flyter på vattnet, ljus som hänger från träd/byggnader eller står på väggar, och ljus som svävar i himlen. Traditionen med Yi Peng antogs också av vissa delar av Laos under 1500-talet.