Män har större skelettstorlek och benmassa än kvinnor, trots jämförbar kroppsstorlek

admin

Könsskillnader i frakturer kan vara relaterade till kroppsstorlek, benstorlek, geometri eller densitet. Vi studerade detta hos 18-åriga män (n = 36) och kvinnor (n = 36) som matchades med avseende på längd och vikt. Trots jämförbar kroppsstorlek har männen större BMC och BMD i höften och distala tibia och större kortikaltjocklek i tibia. Detta kan ge större skelettintegritet hos män.

Inledning: Könsskillnader i frakturer kan vara relaterade till kroppsstorlek, benstorlek, geometri eller densitet. Vi studerade detta hos män (n = 36) och kvinnor (n = 36; medelålder = 18 år) som var parmatchade med avseende på längd och vikt.

Material och metoder: BMC, benyta (BA) och BMD mättes i ryggraden och höften med DXA. Distal tibia mättes med pQCT.

Resultat och slutsatser: Män hade en högre mager massa (92 %) jämfört med kvinnor (79 %). Inga könsskillnader observerades för vertebral BMC eller vertebral höjd, även om män hade större bredd och därmed BA vid ryggraden. Män hade större BMC och BA vid lårbenshalsen och det totala lårbenet (p < 0,02). Geometriska variabler i höften, inklusive halsdiameter och halsaxellängd, var också större hos män (p < 0,02). Tvärsnittets tröghetsmoment, säkerhetsfaktor och fallindex var större hos män (alla p < 0,02). Män hade större tibial BMC, volymetrisk BMD och kortikal area och tjocklek jämfört med kvinnor (p < 0,01), med både större periostal omkrets (p = 0,011) och mindre endostal omkrets (p = 0,058). Statistisk kontroll för muskelmassa minskade könsskillnaderna, men männen hade fortfarande 8 % högre BMD i höften (p = 0,24) och 5,3 % högre total BMD i skenbenet (p = 0,05). En undergrupp av män och kvinnor matchades (n = 14 par) för total hip BA. Män i denna delmängd hade fortfarande större BMC och BMD i den totala höften (p < 0,05) än kvinnor, trots liknande BA. Sammanfattningsvis har män, trots jämförbar kroppsstorlek, större BMC och BMD än kvinnor vid höften och distala tibia men inte vid ryggraden. Skillnaderna i BMC och BMD var relaterade till större kortikaltjocklek i tibia. Vi drar slutsatsen att skillnader i benmassa och geometri ger större skelettintegritet hos män, vilket kan bidra till den lägre förekomsten av stressfrakturer och osteoporotiska frakturer hos män.