Maffians ursprung

Maffian, ett nätverk av organiserade brottsgrupper i Italien och Amerika, utvecklades under århundraden på Sicilien, en ö som fram till mitten av 1800-talet styrdes av en lång rad utländska inkräktare. Sicilianarna slog sig samman i grupper för att skydda sig själva och skipa sin egen rättvisa. På Sicilien hade termen ”mafioso”, eller maffiamedlem, till en början inga kriminella konnotationer och användes för att hänvisa till en person som var misstänksam mot den centrala makten. På 1800-talet uppstod vissa av dessa grupper som privata arméer, eller ”mafie”, som utpressade skyddspengar från markägare och som så småningom blev den våldsamma kriminella organisation som idag är känd som den sicilianska maffian. Den amerikanska maffian, som kom till makten på 1920-talet, är en separat enhet från maffian i Italien, även om de delar sådana traditioner som omerta, en uppförandekod och lojalitet.

Maffians sicilianska rötter

Under århundraden styrdes Sicilien, en ö i Medelhavet mellan Nordafrika och det italienska fastlandet, av en lång rad utländska inkräktare, däribland fenicier, romare, araber, fransmän och spanjorer. Invånarna på den lilla ön bildade grupper för att skydda sig mot de ofta fientliga ockupationsstyrkorna och mot andra regionala grupper av sicilianare. Dessa grupper, som senare blev kända som klaner eller familjer, utvecklade sitt eget system för rättvisa och vedergällning och utförde sina handlingar i hemlighet. På 1800-talet utnyttjade små privata arméer, kända som ”mafie”, de ofta våldsamma och kaotiska förhållandena på Sicilien och pressade ut skyddspengar från markägare. Den sicilianska maffian uppstod ur denna historia som en samling kriminella klaner eller familjer.

Och även om dess exakta ursprung är okänt, kommer termen maffia från ett sicilianskt-arabiskt slanguttryck som betyder ”att agera som beskyddare mot de mäktigas arrogans”, enligt Selwyn Raab, författare till boken ”Five Families”: The Rise, Decline, and Resurgence of America’s Most Powerful Mafia Empires. Raab påpekar att ordet ”mafioso” fram till 1800-talet inte syftade på någon som var kriminell, utan snarare på en person som var misstänksam mot centralmakten. På 1860-talet turnerade en pjäs kallad ”I Mafiusi della Vicaria” (”Fängelsets hjältar”), om en grupp fångar i ett sicilianskt fängelse som upprätthöll sin egen hierarki och sina egna ritualer, runt i Italien och bidrog till att popularisera begreppet maffia i det italienska språket.

Mafian på frammarsch i Italien

Å 1861 blev Sicilien en provins i det nyligen enade Italien. Det rådde dock kaos och brottslighet över hela ön när den nya italienska regeringen försökte etablera sig. På 1870-talet bad romerska tjänstemän till och med sicilianska maffiaklaner att hjälpa dem genom att ge sig på farliga, oberoende kriminella band; i utbyte skulle tjänstemännen se mellan fingrarna när maffian fortsatte sina skyddande utpressningar av markägare. Regeringen trodde att detta arrangemang skulle vara tillfälligt och bara pågå tillräckligt länge för att Rom skulle få kontroll; i stället utökade maffiaklanerna sin kriminella verksamhet och förankrade sig ytterligare i siciliansk politik och ekonomi. Maffian blev skicklig på politisk korruption och skrämde folk att rösta på vissa kandidater, som i sin tur stod i skuld till maffian. Till och med den katolska kyrkan var involverad med maffiaklaner under denna period, enligt Raab, som konstaterar att kyrkan förlitade sig på maffian för att övervaka sitt enorma fastighetsinnehav på Sicilien och för att hålla arrendatorerna i schack.

För att ytterligare stärka sig själva började de sicilianska klanerna genomföra invigningsceremonier där nya medlemmar avgav hemliga lojalitetslöften. Av största vikt för klanerna var omerta, en mycket viktig uppförandekod som återspeglade den gamla sicilianska tron att en person aldrig skulle vända sig till myndigheter för att söka rättvisa för ett brott och aldrig samarbeta med myndigheter som utreder eventuella brott.

Mafian på 1900-talet och framåt

Mafians inflytande på Sicilien växte fram till 1920-talet, då premiärminister Benito Mussolini kom till makten och inledde ett brutalt tillslag mot maffian, som han såg som ett hot mot sin fascistiska regim. På 1950-talet steg maffian dock igen när maffians stödda byggföretag dominerade byggboomen på Sicilien efter andra världskriget. Under de följande decennierna blomstrade den sicilianska maffian, expanderade sitt kriminella imperium och blev på 1970-talet en viktig aktör inom den internationella narkotikasmugglingen.

Den amerikanska maffian, som är en separat enhet från den sicilianska maffian, kom till makten under 1920-talets förbudstid efter att italiensk-amerikanska grannskapsgäng hade gjort succé i den blomstrande smuggelspritsaffären. På 1950-talet hade maffian (även känd som Cosa Nostra, italienska för ”vår sak”) blivit det främsta nätverket för organiserad brottslighet i USA och var inblandad i en rad olika verksamheter i den undre världen, från lånehaj till prostitution, samtidigt som den infiltrerade fackföreningar och legitima branscher som byggbranschen och New Yorks klädindustri. I likhet med den sicilianska maffian kunde de amerikanska maffiafamiljerna upprätthålla sitt hemlighetsmakeri och sin framgång tack vare sin omertakodex samt sin förmåga att muta och skrämma offentliga tjänstemän, företagsledare, vittnen och juryer.

Av dessa skäl var de brottsbekämpande myndigheterna i stort sett ineffektiva när det gällde att stoppa maffian under den första delen av 1900-talet. Under 1980- och 1990-talen började dock åklagare i USA och Italien framgångsrikt använda sig av hårda lagar mot utpressning för att fälla högt uppsatta maffialedare. För att undvika långa fängelsestraff började dessutom en del maffiabrottslingar bryta mot den en gång heliga omertakoden och vittnade mot andra maffiamedlemmar. I början av 2000-talet, efter hundratals högprofilerade arresteringar under flera decennier, verkade maffian vara försvagad i båda länderna, men den eliminerades inte helt och hållet och är fortfarande verksam i dag.