Makroekonomi

Ett bröd värt 550 miljoner dollar?

Om du är född under de senaste tre decennierna i USA, Kanada eller många andra länder i den utvecklade världen har du förmodligen ingen erfarenhet av hög inflation. Inflation är när de flesta priser i en hel ekonomi stiger. Men det finns en extrem form av inflation som kallas hyperinflation. Den inträffade i Tyskland mellan 1921 och 1928 och mer nyligen i Zimbabwe mellan 2008 och 2009. I november 2008 hade Zimbabwe en inflationstakt på 79,6 miljarder procent. Däremot hade USA 2012 en genomsnittlig årlig inflationstakt på 2,1 procent.

Bilden visar ett fotografi av Zimbabwes valuta.

Figur 1. Stora pengar i Zimbabwe. Den här sedeln var värd 100 miljarder zimbabwiska dollar när den utfärdades 2008. Det utfärdades till och med sedlar med ett nominellt värde på 100 biljoner zimbabwiska dollar. På sedlarna stod det 100 000 000 000 000 000 dollar. Tyvärr var de nästan värdelösa. Så småningom övergav landet sin egen valuta och tillät att utländsk valuta användes vid inköp. (Credit: modifiering av arbete av Samantha Marx/Flickr Creative Commons)

Zimbabwes inflationstakt var så hög att den är svår att förstå. Så låt oss sätta den i ett sammanhang. Det motsvarar prisökningar på 98 procent per dag. Det innebär att priserna från en dag till en annan i princip fördubblas. Hur ser livet ut i en ekonomi som drabbats av hyperinflation? Inte som något du är bekant med. Priserna på varor i zimbabwiska dollar justerades flera gånger varje dag. Det fanns ingen önskan att hålla fast vid valutan eftersom den förlorade värde för varje minut. Människorna där ägnade mycket tid åt att göra sig av med alla kontanter de fick genom att köpa vilken mat eller andra varor som helst som de kunde hitta. Vid ett tillfälle kostade en brödlimpa 550 miljoner zimbabwiska dollar. Lärare fick löner på flera biljoner i månaden, men det motsvarade bara en amerikansk dollar per dag. På sin höjdpunkt krävdes det 621 984 228 zimbabwiska dollar för att köpa en amerikansk dollar.

De statliga myndigheterna hade inga pengar att betala sina anställda så de började trycka pengar för att betala sina räkningar i stället för att höja skatterna. De stigande priserna fick regeringen att införa priskontroller för privata företag, vilket ledde till brist och uppkomsten av svarta marknader. År 2009 övergav landet sin valuta och tillät att utländska valutor användes vid inköp.

Hur sker detta? Hur kan både regeringen och ekonomin misslyckas med att fungera på den mest grundläggande nivån? Innan vi tar upp dessa extrema fall av hyperinflation ska vi först titta på själva inflationen.

Inflation har konsekvenser för ekonomiska aktörer i hela ekonomin. Långivare och låntagare, löntagare, skattebetalare och konsumenter kan alla påverkas. Men innan vi går in på detaljerna måste vi först förstå hur inflationen mäts.

Spårning av inflationen

Samtal vid middagsbordet där du kanske har hört talas om inflation brukar innebära att man minns den tid då ”allt verkade kosta så mycket mindre”. Du brukade kunna köpa tre liter bensin för en dollar och sedan gå och se en eftermiddagsfilm för ytterligare en dollar”. I tabell 1 jämförs några priser på vanliga varor 1970 och 2014. De genomsnittliga priser som visas i denna tabell kanske inte återspeglar priserna där du bor. Levnadskostnaderna i New York är till exempel mycket högre än i Houston, Texas. Dessutom har många produkter förbättrats under de senaste decennierna. En ny bil från 2014, laddad med utrustning mot föroreningar, säkerhetsutrustning, datoriserad motorstyrning och många andra tekniska framsteg, är en mer avancerad maskin (och mer bränslesnål) än din typiska bil från 1970-talet, så äldre och nyare produkter är inte helt jämförbara. However, put details like these to one side for the moment, and look at the overall pattern. The primary reason behind the price rises in Table 1—and all the price increases for the other products in the economy—is not specific to the market for housing or cars or gasoline or movie tickets. Instead, it is part of a general rise in the level of all prices. In 2014, $1 had about the same purchasing power in overall terms of goods and services as 18 cents did in 1972, because of the amount of inflation that has occurred over that time period.

Table 1. Price Comparisons, 1970 and 2014
Items 1970 2014
Pound of ground beef $0.66 $4.16
Pound of butter $0.87 $2.93
Movie ticket $1.55 $8.17
Sales price of new home (median) $22,000 $280,000
New car $3,000 $32,531
Gallon of gasoline $0.36 $3.36
Average hourly wage for a manufacturing worker $3.23 $19.55
Per capita GDP $5,069 $53,041.98

Moreover, the power of inflation does not affect just goods and services, but wages and income levels, too. The second-to-last row of Table 1 shows that the average hourly wage for a manufacturing worker increased nearly six-fold from 1970 to 2012. Sure, the average worker in 2012 was better educated and more productive than the average worker in 1970—but not six times more productive. Sure, per capita GDP increased substantially from 1970 to 2012, but is the average person in the U.S. economy really more than eight times better off in just 42 years? Det är inte troligt.

En modern ekonomi har miljontals varor och tjänster vars priser ständigt bävar i utbudets och efterfrågans vindar. Hur kan alla dessa prisförskjutningar kokas ner till en enda inflationstakt? Som med många problem inom ekonomisk mätning är det konceptuella svaret ganska enkelt: Priserna på en mängd olika varor och tjänster kombineras till en enda prisnivå (eller prisindex), och inflationen är helt enkelt den procentuella förändringen i prisnivån. Att tillämpa begreppet innebär dock vissa praktiska svårigheter som vi nu tar upp.

Try It