Mitt liv föll på plats efter att jag sa upp mig från mitt jobb utan någon reservplan

För några månader sedan arbetade jag på ett jobb som jag hade börjat hata. Miljön där var giftig och de anställda behandlades riktigt illa. Det fick mig att sjunka ner i en sörja, så jag bestämde mig för att förändra min situation. Jag visste att jag var den enda person som var ansvarig för min egen lycka, och det var bara jag som hade makten att förändra mina omständigheter.

Efter att ha fått ett särskilt förnedrande, gasljusliknande svar från min chef svängde jag huvudet åt höger när jag tittade på min skrivbordskalender. ”Ja”, tänkte jag, ”den 29 januari ser ut som en bra sista dag.”

Så jag gjorde det. Jag sade upp mig från mitt jobb.

Genom att jag tog en lång lunch den dagen och tänkte igenom det. Men jag visste att jag var tvungen att göra det när jag insåg att jag kände mig känslolös och hade gott om giltiga skäl att säga upp mig. Dessa känslor hade byggts upp i månader, och de var mer än de vanliga ”ve mig, jag hatar mitt jobb”-tankarna. Min chef bad mig att stanna, men jag förklarade för henne att jag vägrar att låta någon tala ner, vara respektlös eller mobba mig, särskilt i en professionell miljö. Hennes uttryck var ovärderligt.

Det var nyårsafton den dag då jag sa upp mig; jag var redo att börja 2016 med ett nytt blad. Nytt år, nytt jag, eller hur? Ha.

På min sista dag sa min chef till mig: ”Se till att du inte raderar mig på Facebook. Av någon anledning verkar alla lämna och raderar mig omedelbart – jag förstår inte det.”

Jag visste inte ens hur jag skulle svara på det, så jag gjorde det inte.

Hursomhelst, jag slutade och det kändes fantastiskt.

Den enda haken var att jag inte hade någon reservplan på plats: Jag hade inte säkrat någon annan tjänst. Jag gav en månads uppsägningstid och tänkte att jag inte bara var generös mot min dåvarande arbetsgivare, utan också hade tid att reda ut saker och ting och kanske till och med få ett annat jobberbjudande.

I början gick det bra. Jag hade en intervju med en publikation och var på väg att få en heltidsanställning som redaktör/författare, vilket stärkte mitt självförtroende. De följde konsekvent upp med mig och jag fick massor av positiv feedback. Jag var säker på att jag hade det i bagaget. Jag var peppad och redo att ta min karriär – och mitt liv – till nästa nivå.

Då blev kommunikationen långsammare och mina uppföljningar blev obesvarade. Min upphetsning övergick till förvirring och lite irritation. Vad hade hänt?

Företaget var ganska ungt, och det slutade med att de genomgick ett företagsskifte och en fullständig omformning av varumärket. Budgetar och omständigheter förändrades, och min potentiella position försvann.

Ja, det gick inte riktigt som jag hade hoppats.

Det var vid den tidpunkten ett slag i luften. Jag hade trott att stjärnorna stod på rätt plats och att min dröm var på väg att förverkligas. Sedan, poff – allt gick upp i rök.

Jag hade förberett mig ekonomiskt när jag sa upp mig från mitt jobb, men inte nödvändigtvis känslomässigt. Att vara arbetslös i två månader lärde mig mycket om mig själv. Jag reflekterade mycket över vad jag vill ha i livet och i min karriär, och jag lärde mig mycket om min jobbsökarstrategi, mina färdigheter och mitt självförtroende i processen. Det var ingen lätt tid, men jag skulle inte byta erfarenheten mot någonting.

Jag vet att många andra har befunnit sig i samma situation, så jag vill dela med mig av några av de ovärderliga lärdomar som jag lärde mig på vägen.

Jag hade tid och möjlighet att definiera vad jag ville att det skulle hända härnäst i mitt liv.

Det här är förstås en underbar sak, men det kan också vara oerhört skrämmande.

Jag började skriva varje dag, bara för mig själv. Jag skapade en allmän riktlinje för de saker som jag visste att jag ville åstadkomma, vilken typ av jobb jag ville ha och andra ”extras” som verkade intressanta för mig, om tiden tillät det. Jag inkluderade alla aspekter som jag ansåg vara viktiga: lön, erfarenhet som jag hoppades få, tillfredsställelse, förmåner och kultur. Jag tog även med hur det nya jobbet skulle påverka mitt privatliv. Jag skapade också mål för mitt privatliv.

Därefter gjorde jag en tidslinje för att uppnå varje mål, med mellanliggande kontrollpunkter längs vägen. Att dela upp stora mål i mindre steg var för mig inte bara till hjälp utan gjorde det också mindre överväldigande.

I samband med att jag funderade på vad jag egentligen ville upptäckte jag att mina drömmar var annorlunda än vad jag först trodde – och det är okej!

Människor ändrar sig hela tiden i fråga om vad de vill ha, och karriärval är inget undantag.

När jag sa upp mig själv var jag glad över den andra jobbchansen. Jag var redo att bli författare och säker på att det var det jag ville göra på heltid. Även när jag väl var arbetslös sa jag till mig själv att jag skulle tillbringa varje dag med att inte bara söka jobb utan också skriva.

Jag insåg snart att jag tyckte om att skriva – men bara på mina egna villkor. Jag skulle fortfarande älska att arbeta på en publikation, men mer troligt i en roll där jag kunde samarbeta med andra om ämnen, redigera och uppmuntra andra skribenter. Jag preciserade att jag ville lära mig mer om digital marknadsföring, eftersom jag redan har en bakgrund inom försäljning och marknadsföring. Jag insåg att jag älskar att hjälpa andra.

Min spelplan förändrades när jag identifierade vilka mina viktigaste värderingar var, och mina drömmar förändrades till följd av detta.

Jag upptäckte att jag är mycket smartare och uppfinningsrikare än vad jag ibland ger mig själv kredit för.

Detta är något som vi alla gör oss skyldiga till någon gång.

I samband med att jag forskade om bästa praxis, föreslagna intervjumetoder och tips, upptäckte jag att jag redan gjorde mycket av det som ledande experter och karriärexperter föreslog. Denna upptäckt gav mig ett stort förtroende för mig själv och min förmåga. Ibland är allt man behöver lite sunt förnuft och livserfarenhet. Låt inte din brist på referenser eller utbildningsbakgrund avskräcka dig från att se dig själv som den smarta, kompetenta yrkesperson du är.

Jag lärde mig att använda rädsla till min fördel och sköt mig själv ut ur min bekvämlighetszon.

Det finns många saker som jag hoppas kunna åstadkomma i livet, och många av dem skrämmer mig. Nu ser jag detta som spännande och motiverande, men tidigare brukade jag oroa mig mycket för möjligheten att misslyckas. Nu vet jag att jag inte gör framsteg om jag inte misslyckas; misslyckande är ett nödvändigt steg i lärandet och tillväxten. Jag vet att även om jag misslyckas kommer jag att resa mig upp och försöka igen tills jag lyckas.

Jag fann kraft i att vara stark nog att gå ifrån en situation som inte var rätt för mig, och jag respekterar verkligen mig själv mer för att ha gjort det.

Inget är mer stärkande än en känsla av sund självrespekt. Om du inte sätter gränser för hur andra behandlar dig kommer trots allt ingen annan att göra det. Du är alltid värd det!

Ansvarsfriskrivning: Jag skulle aldrig föreslå att man slumpmässigt säger upp sig från sitt jobb; i det här fallet var det nödvändigt för min hälsa och mitt välbefinnande. Utvärdera din personliga och yrkesmässiga situation och planera därefter. Lycka till!