Mjölkört-mördarbagge – Zelus longipes Linnaeus

admin

gemensamt namn: Mjölkört-mördarbagge (föreslaget gemensamt namn)vetenskapligt namn: Zelus longipes Linnaeus (Insecta: Hemiptera: Reduviidae)

Zelus longipes Linnaeus kallas vanligen för Mjölkört-mördarbagge, eftersom den är mycket lik Mjölkörtbaggen, Oncopeltus fasciatus (Dallas). Den är också känd som den långbeniga mördarbaggen och Zelus mördarbagge (Bug Guide). Medlemmar av släktet Zelus tillhör underfamiljen Harpactorinae och är dagaktiva. De är generalistiska rovdjur som livnär sig på ett brett spektrum av mjuka byten i trädgårdar och på åkrar, t.ex. myggor, flugor, daggmaskar, gurkskalbaggar och larver (höstarmorm, rotmask osv.).).

Vuxen mjölkknivsmördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som visar sina långa ben och sin näbb (stylt), sittande på en majskvast.

Figur 1. Vuxen mjölkknippe, Zelus longipes Linnaeus, som visar sina långa ben och sin näbb (stylt), sittandes på en majskvast. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Utbredning (Tillbaka till början)

Zelus longipes är vitt utbredd i södra Nordamerika (Gulfkusten och södra Atlantstaterna; södra Kalifornien och sydvästra Arizona i USA), Centralamerika, Sydamerika (utom Chile) till och med centrala Argentina och Västindien (Hart 1986, Melo 2005, Wolf och Reid 2001, Cogni et al. 2000).

Beskrivning och livscykel (Tillbaka till början)

Denna art uppvisar stor variation i storlek och färg, vilket resulterade i förvirring vid korrekt artbestämning tidigare. Den största färgvariationen observeras i västindiska populationer där individer kan vara orangebruna, brunsvarta och till och med helt svarta (Hart 1986). De amerikanska populationerna är distinkt orange och svarta i färgen. Vuxna och nymfer har ett päronformat huvud, inskränkt hals och långa håriga ben. Deras genomträngande och sugande mundelar har en tresegmentig näbb som i vila är böjd och hålls under bröstkorgen i ett spår.

Vuxna: Hannarna är mindre än honorna. I populationerna i Kalifornien och Arizona var hanarna i genomsnitt 16,1 mm och honorna 18,4 mm långa, medan hanarna och honorna i populationerna på Gulfkusten var i genomsnitt 16,8 mm respektive 18,2 mm långa. Hos honorna är det avslutande buksegmentet plattliknande eller tillplattat, medan det hos hanarna är skålliknande eller rundat (Hart 1986). Det är känt att vuxna individer övervintrar.

Vuxna Zelus longipes kan särskiljas från andra Zelus-arter utifrån följande morfologiska egenskaper:

På pronotum är humerala vinklar obeväpnade och rundade,

Dorsalytan på insekten varierar från brunröd till brunsvart i färgen,

Parameres (eller laterala lober på hanens könsorgan) är cylindriska och långa och överstiger 1/4 av längden på medianloberna.

Vuxen hona av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som sitter på en majskvist.

Figur 2. Vuxen hona av mjölkknippe, Zelus longipes Linnaeus, som sitter på en majskvast. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Vuxna mjölkknivsmördarbaggar, Zelus longipes Linnaeus, parar sig i ett majsfält.

Figur 3. Vuxna mjölkknippor, Zelus longipes Linnaeus, som parar sig i ett majsfält. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Ägg: Äggen är cylindriska och långsträckta till formen, oornamenterade, bruna till färgen, med en ljusbrun, hattliknande struktur (kallad operculum) som har en central pore med en trattformad öppning. Ägget kan delas in i två delar: operculum (som är fäst vid äggets främre pol) och huvudäggskalet eller chorion (Wolf och Reid 2000). Varje ägg mäter 2,0-2,3 mm i total längd medan bihanget är 0,5 mm långt (känt för att vara det längsta bland alla insekter). Resten av huvudäggskalet mäter 1,5 mm i längd. Huvudäggskalet är bredast vid den bakre polen (0,53 mm) och smalnar av nära den främre polen (0,32 mm). Den främre polen är platt och är fäst vid det främre bihanget vid en tydlig midjeformad förbindelse. Sett i sidled ser äggskalet ut att vara lateralt tillplattat med en lätt krökning inåt (Wolf och Reid 2000).

Egg från mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som visar den centrala poran (a) i operculum på ett av äggen, och det slemmiga skiktet (b) som omger huvudäggskalen, men inte operculum.

Figur 4. Ägg av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som visar den centrala poran (a) i det ena äggets operculum och det slemmiga skiktet (b) som omger huvudäggskalen men inte opercula. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Sidvinkel av ägg från mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som visar operculum (a), huvudäggskalet (b), den midjeliknande förbindelsen (c) och ägget som är tillplattat på ena sidan med en liten kurva inåt (d).

Figur 5. Sidovy av ägg av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som visar operculum (a), huvudäggskalet (b), den midjeliknande förbindelsen (c) och ägget som är tillplattat på ena sidan med en lätt krökning inåt (d). Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Huvudäggskalet har en slät yta. Det främre bihanget uppvisar en mycket diversifierad arkitektur internt när det betraktas under SEM (Scanning electronic microscope). Det cylindriska yttre skiktet av det främre bihanget kallas slöja, som är kontinuerligt med huvudäggskalet och ungefär lika stort i diameter. Slöjan viker sig inåt vid den främre polen och bildar ett dubbelt lager och inom detta finns många honungsradarliknande strukturer. Slöjans funktion är att reglera luftfuktigheten för embryot under utveckling. Genom att delvis avlägsna slöjan exponeras ett topografiskt arrangemang av de viktiga komponenterna i det främre bihanget, nämligen mikropylerna (som finns vid basen av slöjan) och operculum. Mikropylerna bidrar till gasutbytet medan operculum är en plattliknande struktur som är fäst vid äggets främre del och som lyfts upp under kläckningen. Äggen läggs i ett kluster om 15 eller fler, cementerade vid basen och täckta med visköst material (utom det främre bihanget eftersom dess funktion är att skydda aeropylerna från igensättning) (Wolf och Reid 2000).

En äggmassa av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, omgiven av ett slemmigt lager och lagd på den nedre ytan av ett majsblad. Lägg märke till att äggets opercula inte är täckta.

Figur 6. En äggmassa av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, omgiven av ett slemmigt lager och lagd på den nedre ytan av ett majsblad. Lägg märke till att äggets opercula inte är täckta. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

En vuxen hona av mjölkkorvsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som lägger ägg i en bur.

Figur 7. En vuxen hona av mjölkknivsmördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som lägger ägg i en bur. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Nymfer: Zelus longipes genomgår fem nymfstadier innan den utvecklas till vuxna.

Första stadiet: Kroppen är långsträckt med en differentierad hals och är ljusbrun i färgen och mäter 2,61 mm i längd. Huvudet är pyriformt och mäter 0,80 mm i längd och 0,50 mm i bredd med sparsamma setae. De framträdande rödbruna ögonen är 0,22 mm breda (ocelli saknas). Antennerna är trådformiga, setosiga och 3,98 mm långa. Benen är mörkbruna till färgen, med undantag för coxa som är ljusbrun. Buken är mörkbrun till orange till färgen och verkar rund i formen med några få setor på de sista segmenten. Detta stadium saknar vingkuddar (Melo et al. 2005).

Första stadiets nymfer av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som kläcks ur äggen och långsamt sträcker ut benen.

Figur 8. Första instar av nymferna av mjölkkorvsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som kläcks ur äggen och långsamt sträcker ut sina ben. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Första instar-nymf av mjölkknivsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, med dorsalvy (vänster och mitten) och ventralvy (höger).

Figur 9. Första yngelstadiet av mjölkkorvsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, med dorsalvy (vänster och mitten) och ventralvy (höger). Fotografi av Megha Kalsi, University of Florida.

En massa nymfer i första stadiet av mjölkkorvsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som kläcks ur ägg som lagts på ett majsblad.

Figur 10. En massa av första stadiet av nymfer av mjölkkorvsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som kläcks ur ägg som lagts på ett majsblad. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Första stadiet av en nymf av mjölkknivsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som äter en nymf av en nymf av den lilla piratbaggen, Orius insidiosus (Say).

Figur 11. Första stadiet av nymf av mjölkknippans mördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som äter på en nymf av den lilla piratbaggen, Orius insidiosus (Say). Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Second instar: Kroppen är nu mer långsträckt och mäter 4,26 mm i längd med ljusbrun färg och orangefärgad ton (Melo et al. 2005). Huvudet är också mer avlångt, 1,08 mm långt och 0,67 mm brett, jämfört med föregående instar. Benen är svarta med ljust färgade coxa. Och buken är rundad och setoserad med svagt synliga svettkörtlar. Vingkuddarna finns nu och är mörkbruna till svarta i färgen och 0,35 mm långa.

Interiör vy av en nymf i andra stadiet (a) och exuvia (b) av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus.

Figur 12. Framifrån vy av en nymf i andra stadiet (a) och exuvia (b) av mjölkkorvsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Tredje stadiet: Kroppen är avlång och 5,73 mm lång ( Melo et al. 2005). Huvudet är 1,56 mm långt och 0,78 mm brett. Det är enhetligt orange med setae. Antennerna är 7,5 mm långa, med färg och bandning som liknar föregående instar. Benen och vingplattornas färg är densamma som i det föregående stadiet. Längden på vingplattan är nu i genomsnitt 0,84 mm. Buken är rundad, med setor och synliga öppningar för doftkörtlar.

Ryggvy av en nymf i tredje stadiet och exuvia (insida) av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus.

Figur 13. Dorsalvy av en nymf i tredje stadiet och exuvia (insatt) av mjölkkorvsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Sidovy av en nymf i tredje stadiet av mjölkkorvsmördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus. Huvudet är till höger och stiletten (som pekar bakåt i viloläge) är synlig under huvudet.

Figur 14. Sidovy av en nymf i tredje stadiet av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus. Huvudet är till höger och stylteln (som pekar bakåt i viloläge) är synlig under huvudet. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Fjärde stadiet: Den totala kroppslängden är 7,14 mm (Melo et al. 2005). Huvudets bredd och längd är 0,97 mm respektive 2,05 mm. Antennens längd är nu 10,23 mm,medan antennerna är svarta och har två distala bleka band (ljusbruna) på det första segmentet. Det andra och tredje antennsegmentet är setose. Benen är svarta med tre bleka band, ett på frambenet och två på median- och bakbenet. Vingkuddarna är svarta, setose och 1,37 mm långa. Buken är mer långsträckt och setoserad jämfört med tidigare stadier och mäter 2,67 mm i längd och 0,65 mm i bredd. Den bakre delen är gul i färgen med framträdande svarta dorsalfläckar som finns på sterniterna VI och VII.

Femte instar: Den orangefärgade kroppen är långsträckt och mäter 11,29 mm (Melo et al. 2005). Huvudets längd och bredd är 2,77 mm respektive 1,26 mm. Ögonen är iögonfallande svarta. Antennerna, som mäter 14,56 mm i längd, liknar tidigare stadier med avseende på färg, bandmönster och setae. Antennens andra segment har fem trichobothria (långsträckta, icke-toppformade setaer) medan de återstående tre segmenten har rikligt med setaer. Vingkuddarna är 3,54 mm långa, setaceösa och svarta. Buken är orange, setaceous och är 4,97 mm lång och 1,77 mm bred. Sidokanterna på buken har tunna vitgula ränder.

Ekonomisk betydelse (Tillbaka till början)

Även om Zelus longipes är ett generalistiskt rovdjur är Zelus longipes också viktig som rovdjur av viktiga ekonomiska skadegörare, till exempel höstarmmask, Spodoptera frugiperda (Cogni et al. 2000), asiatisk citruspsyllid, Diaphorina citri (Hall 2008), och genista kvastmott, Uresiphita reversalis Guenée (Carrel 2001).

Ett Zelus longipes-bett utgör visserligen inget hot mot människor, men om det inte hanteras på rätt sätt kan ett Zelus longipes-bett orsaka en brännande känsla med svullnad som kan pågå i flera dagar.

Ätbeteende (Tillbaka till början)

Den strategi som Zelus longipes använder för att fånga sina byten är känd som ”klisterfällestrategin”. Liksom många bakhållande insekter attackerar Zelus longipes byten efter att ha gömt sig i lövverk med frambenen upphöjda i luften. Zelus longipes framben är täckta av ett trögflytande material som fungerar som ett lim och fångar bytet. Zelus longipes förlamar sedan snabbt sitt byte genom att föra in sina stiletter i värdkroppen och förbereder sig för att äta genom extraoral matsmältning. Extraoral matsmältning är ett matsmältningssätt där rovdjuret släpper ut enzymer i sitt byte för att lösa upp värdvävnaden, och senare suger upp den upplösta vätskan med hjälp av sin stylt som ett sugrör (Wolf och Reid 2001). Zelus longipes kan äta byten som kan vara upp till sex gånger sin egen storlek. Men med ökande bytesstorlek ökar också hanteringen och matningstiden för Zelus longipes, vilket gör att de kan bli sårbara för andra rovdjur (Cogni et al. 2000).

Vuxen mjölkört-mördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som visar ett beteende som innebär att de gömmer sig eller ligger i bakhåll.

Figur 15. Vuxna mjölkört-mördarbaggar, Zelus longipes Linnaeus, som gömmer sig eller håller sig i bakhåll. Fotografi av Megha Kalsi, University of Florida.

Vuxen mjölkkorvsmördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, ligger i bakhåll (i skuggan uppe till vänster) med frambenen upplyfta precis innan den attackerar sitt byte, en majssilkesfluga, Euxesta stigmatias Loew, (nere till höger).

Figur 16. Vuxen mjölkört-mördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, ligger i bakhåll (i skuggorna uppe till vänster) med frambenen upplyfta precis innan den attackerar sitt byte, en kornsilkesfluga, Euxesta stigmatias Loew, (nedre högra sidan). Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Vuxen hona av mjölkkorvsmördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som förlamar sitt byte, en majsflugor, Euxesta stigmatias Loew, genom att sätta in stiletter.

Figur 17. Vuxen hona av mjölkkorvsmördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som paralyserar sitt byte, en majsflugor, Euxesta stigmatias Loew, genom att sätta in stiletter. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Vuxen hona av mjölkkorvsmördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som äter på en majssilkesfluga, Euxesta stigmatias Loew.

Figur 18. Vuxen hona av mjölkknivsmördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som äter på en majsblomfluga, Euxesta stigmatias Loew. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Nymf av mjölkört-mördarbaggen, Zelus longipes Linnaeus, som äter på Euxesta annonae Fabricius, en bildvinkelfluga.

Figur 19. Nymf av mjölkknippans mördarbagge, Zelus longipes Linnaeus, som äter på Euxesta annonae Fabricius, en bildvingad fluga. Foto av Megha Kalsi, University of Florida.

Utvalda referenser (tillbaka till början)

  • BugGuide. (oktober 2009). Art Zelus longipes – Mjölkörtskräftemördarbagge. BugGuide.net. http://bugguide.net/node/view/4832 (21 augusti 2018).
  • Carrel JE. 2001. Svaret från rovdjurande leddjur på kemiskt försvarade larver av pyralidmalen Uresiphita reversalis (Guenée) (Lepidoptera: Pyralidae). Journal of the Kansas Entomological Society 74: 128-135.
  • Cogni R, Freitas AVL, Filho FA. 2000. Inverkan av bytesstorlek på predationsframgången hos Zelus longipes L. (Het., Reduviidae). Journal of Applied Entomology 126: 74-78.
  • Hall DG. (2008). Biologisk bekämpning av Diaphorina citri. Concitver. http://www.concitver.com/huanglongbingYPsilidoAsiatico/Memor%C3%ADa-8%20Hall.pdf (21 augusti 2018).
  • Hart ER. 1986. Genus Zelus Fabricius in the United States, Canada, and Northern Mexico (Hemiptera: Reduviidae). Annals of the Entomological Society of America 79: 535-548.
  • Melo MC, Coscaron MC, Filho BA. 2005. Omogna stadier av Zelus longipes (Heteroptera: Reduviidae, Harpactorinae). Transactions of the American Entomological Society 31: 101-110.
  • Ralston JS. 1977. Egg guarding by male assassin bug of the genus Zelus (Hemiptera: Reduviidae). Psyche 84: 103-107.
  • Wolf KW, Reid W. 2000. Arkitekturen hos det främre bihanget i ägget hos mördarbaggen Zelus longipes (Hemiptera: Reduviidae). Arthropod Structure and Development 29: 333-341.
  • Wolf KW, Reid W. 2001. Ytmorfologi hos benen hos mördarbaggen Zelus longipes (Hemiptera: Reduviidae): A scanning electron microscopy study with a emphasis on hairs and pores. Annals of the Entomological Society of America 94: 457-461.