Djur med måttlig till svår MMVD börjar ofta med en ACE-hämmare och pimobendan (Vetmedin). En nyligen genomförd läkemedelsstudie visade att förskrivning av pimobendan till hundar med måttlig till svår MMVD kan fördröja tiden till utveckling av hjärtsvikt med en mediantid på 15 månader.
ACE-hämmare och diuretika verkar båda på njurarna och kan öka njurvärdena. Det är viktigt att kontrollera njurvärdena före och efter att man börjat med dessa läkemedel för att säkerställa att njurarna fungerar som de ska och kan hantera medicineringen på lämpligt sätt.
Det rekommenderas att MMVD kontrolleras på nytt var 6:e till 12:e månad i de tidigare stadierna för att bedöma hur snabbt sjukdomen fortskrider och för att avgöra när medicineringen bör påbörjas. När husdjuret börjar visa symtom på hjärtsvikt läggs diuretika till och återkontroller bör göras var tredje till sjätte månad. Genom att göra återkommande kontroller kan kardiologen justera medicinerna så att djuret inte drabbas av hjärtsvikt och slipper sjukhuset så länge som möjligt.
För att fånga upp hjärtsvikt i ett tidigt skede är det viktigt att bekanta sig med husdjurets normala andningsfrekvens och andningsansträngningar i hemmet när det sover. Ett sovande husdjur bör ha en andningsfrekvens på 30 andetag per minut eller mindre. Om du märker att denna siffra ökar konsekvent, eller om du märker att ansträngningen för att andas ökar, ska du kontakta din hjärtläkare eller husveterinär genast. En ökning av andningsfrekvensen eller ansträngningen är en signal om att vätska ansamlas i lungorna och att husdjuret håller på att drabbas av hjärtsvikt.
Det kan vara bra att föra en daglig loggbok över husdjurets andningsfrekvens så att du märker ökningar eller förändringar från normal andning.