Nr 769: Pappersklippet

Idag en titt på det oavslutade pappersklippet. University of Houston’s College of Engineering presenterar denna serie om de maskiner som får vår civilisation att fungera, och de människor vars uppfinningsrikedom skapade dem.

För några år sedan skickade jag en artikel till en redaktör. Jag råkade sätta ihop den med ett gem som jag hade burit med mig hem från Jugoslavien. Han var förtjust. Han samlade på gem. Det här var ett som han inte hade sett. Efter det hittade jag ett annat klipp till allt jag skickade till honom. Jag fick aldrig slut på varianter.

I den här serien har vi sett att uppfinningens sanna moder är det kreativa nöje den ger oss. Den stora variationen av gem vittnar om det nöje som de har gett sina uppfinnare. Ändå uppfyllde pappersklämman ett gammalt och gnagande behov.

Fram till det här århundradet buntade vi ihop papper med band eller snöre. Om buntarna var tillräckligt små använde vi en rak nål – till och med en klädnypa. Ingenjören/historikern Henry Petroski har undersökt problemet. Han hittar en hel del experiment från slutet av 1800-talet men bara ett patent, från 1887. Det var ett mjukt metallklipp som man kunde böja på plats för att hålla fast papper.

Nu: plocka upp ett modernt gem och studera dess komplexa enkelhet. Det är ett underbart stycke komprimerad uppfinningsrikedom. Norrmannen Johan Vaaler brukar kallas för pappersklämmans uppfinnare. Norge hade inget patentkontor, så han ansökte om ett amerikanskt patent för en uppsättning fyrkantiga och triangulära klämmor.

Det var 1901. Och kanske var det det första patentet på pappersklämmor. Men det finns en hake. Det fullt utvecklade gemet som vi använder idag dök upp två år tidigare i ett patent från 1899. Haken är att det inte var ett patent på pappersklämmor. I stället patenterade William Middlebrook en maskin som skulle göra trådklipp.

I ett hörn av hans patentritning finns det klipp som hans maskin skulle tillverka. Den har den runda övre och nedre delen som är så bekant i dag. Vi kallar det Gem-klämman eftersom Middlebrook uppfann sin maskin för Gem Company i England.

Gem är ändå bara en kompromisslösning på ett mycket svårt problem. Tänk på de fallgropar som väntar på ett nytt gem. Den ska utöva ett fast grepp. Den ska inte trassla ihop sig med andra klipp i en låda. Den ska vara lätt att applicera och ta bort. Den ska inte riva sönder pappret eller lämna rostfläckar. Den ska vara billig och lätt att tillverka. Användningen ska vara uppenbar.

En tillverkare av gem-klipp sa att han fick tio brev i månaden med förslag på förbättringar. Men folk kunde bara förbättra ett område på bekostnad av ett annat.

Så pappersklämman förblir en lockande övning i elegans och sofistikering. Det hänger en kvardröjande utmaning i luften. För den här uppfinningen är ännu inte klar. Vi väntar fortfarande på det perfekta gemet. And who knows:

Maybe it is YOU who will, finally, give it to us.

I’m John Lienhard, at the University of Houston, where we’re interested in the way inventive minds work.

(Theme music)