Oligopol

Oligopol

Definition och mätning av oligopol

Ett oligopol är en marknadsstruktur där ett fåtal företag dominerar. När en marknad delas mellan ett fåtal företag sägs den vara starkt koncentrerad. Även om endast ett fåtal företag dominerar är det möjligt att många små företag också är verksamma på marknaden. På marknaden för flygresor är det ofta så att stora flygbolag som British Airways (BA) och Air France driver sina flyglinjer med endast ett fåtal nära konkurrenter, men det finns också många små flygbolag som riktar sig till semesterfirare eller som erbjuder specialtjänster. På samma sätt finns det för närvarande 54 aktiva leverantörer, även om de sex stora energileverantörerna dominerar den brittiska marknaden med en sammanlagd marknadsandel på 78 % för elförsörjning (enligt energitillsynsmyndigheten Ofcom). (2017 data).

Concentration ratios

Oligopolies may be identified using concentration ratios, which measure the proportion of total market share controlled by a given number of firms. When there is a high concentration ratio in an industry, economists tend to identify the industry as an oligopoly.

Example of a hypothetical concentration ratio

The following are the annual sales, in £m, of the six firms in a hypothetical market:

A = 56

B = 43

C = 22

D = 12

E = 3

F = 1

In this hypothetical case, the 3-firm concentration ratio is 88.

Exempel

Fasta bredbandstjänster

Det fasta bredbandsutbudet i Storbritannien domineras av fyra huvudleverantörer – BT (med en marknadsandel på 32 %), Virgin Media (20 %), Sky (22 %) och TalkTalk (14 %), vilket ger en koncentrationskvot för fyra företag på 86 % (2015). Källa: OFCOM.

Bränsleförsäljning

Bränsleförsäljning i Storbritannien domineras av sex stora leverantörer, däribland Tesco, BP, Shell, Esso, Morrisons och Sainsbury, enligt nedan:

Fler exempel

Biobesök på biografer

Banker

Herfindahl-Hirschman-indexet (H-H-index)

Det här är en alternativ metod för att mäta koncentrationen och för att spåra förändringar i koncentrationsnivån efter sammanslagningar. H-H-indexet fås genom att addera kvadratvärdena av de procentuella marknadsandelarna för alla företag på marknaden. Om det till exempel finns tre företag på marknaden är formeln X2 + Y2 + Z2, där X, Y och Z är de tre företagens procentuella marknadsandelar.

Om indexet är lägre än 1 000 anses marknaden inte vara koncentrerad, medan ett index över 2 000 indikerar att marknaden eller branschen är mycket koncentrerad – ju högre siffra desto större koncentration.

Sammanslagningar mellan oligopolister ökar koncentrationen och ”monopolmakten” och är sannolikt föremål för reglering.

Nyckelegenskaper

De viktigaste egenskaperna hos företag som är verksamma på en marknad med få nära rivaler är bland annat:

Interdependenskap

Företag som är verksamma under oligopolförhållanden sägs vara interdependenska , vilket innebär att de inte kan agera oberoende av varandra. Ett företag som är verksamt på en marknad med endast ett fåtal konkurrenter måste ta hänsyn till den potentiella reaktionen från sina närmaste konkurrenter när det fattar sina egna beslut. När det gäller detaljhandel med bensin kan en säljare som Texaco vilja öka sin marknadsandel genom att sänka priset, men den måste ta hänsyn till möjligheten att nära rivaler, som Shell och BP, också kan sänka sitt pris som vedergällning.

En förståelse för spelteori och fångens dilemma hjälper till att förstå begreppet ömsesidigt beroende.

Strategi

Strategi är ytterst viktigt för företag som är ömsesidigt beroende av varandra. Eftersom företag inte kan agera oberoende måste de förutse en konkurrents sannolika reaktion på en given förändring av deras pris eller deras icke-prisrelaterade verksamhet. Med andra ord måste de planera och utarbeta ett antal möjliga alternativ utifrån hur de tror att konkurrenterna kan tänkas reagera.

Oligopolister måste fatta kritiska strategiska beslut, t.ex.:

• Om de ska konkurrera med konkurrenterna eller samarbeta med dem.
• Om de ska höja eller sänka priset eller hålla det konstant.
• Om de ska vara först med att genomföra en ny strategi eller om de ska vänta och se vad konkurrenterna gör. Fördelarna med att ”gå först” eller ”gå sist” kallas för 1st- respektive 2nd-mover advantage. Ibland lönar det sig att gå först, eftersom ett företag kan generera vinster med ett försprång. Andrahandsfördelar uppstår när det lönar sig att vänta och se vilka nya strategier som lanseras av konkurrenterna och sedan försöka förbättra dem eller hitta sätt att undergräva dem.

Hinder för inträde på marknaden

Oligopol och monopol bibehåller ofta sin dominerande ställning på en marknad, kanske för att det är för dyrt eller svårt för potentiella rivaler att komma in på marknaden. Dessa hinder kallas inträdeshinder och den etablerade aktören kan upprätta dem avsiktligt eller utnyttja de naturliga hinder som finns.

Naturliga inträdeshinder inkluderar:

Ekonomier av storskalig produktion.

Om en marknad har betydande stordriftsfördelar som redan har utnyttjats av de etablerade aktörerna, avskräcks nytillkomna aktörer.

Ägande eller kontroll av en viktig knapp resurs

Ett ägande av knappa resurser som andra företag skulle vilja använda skapar ett betydande hinder för inträde på marknaden, t.ex. ett flygbolag som kontrollerar tillträdet till en flygplats.

Höga etableringskostnader

Höga etableringskostnader avskräcker från ett första inträde på en marknad, eftersom de ökar den kostnadseffektiva produktionen och fördröjer möjligheten att göra vinst. Många av dessa kostnader är sunk costs, dvs. kostnader som inte kan återvinnas när ett företag lämnar en marknad, och omfattar marknadsförings- och reklamkostnader och andra fasta kostnader.

Höga RD-kostnader

Att spendera pengar på forskning och utveckling (R D) är ofta en signal till potentiella nykomlingar om att företaget har stora finansiella reserver. För att kunna konkurrera måste nya aktörer nå upp till eller överträffa denna utgiftsnivå för att kunna konkurrera i framtiden. Detta avskräcker från inträde och förekommer ofta på oligopolistiska marknader, t.ex. inom läkemedels- och kemiindustrin.

Artificiell barriär är bl.a.:

Predatorisk prissättning

Predatorisk prissättning inträffar när ett företag medvetet försöker pressa priserna tillräckligt lågt för att tvinga bort konkurrenterna från marknaden.

Limitprissättning

Limitprissättning innebär att det etablerade företaget fastställer ett lågt pris och en hög produktion, så att nytillkomna aktörer inte kan göra vinst till det priset. Detta uppnås bäst genom att sälja till ett pris som ligger strax under de genomsnittliga totalkostnaderna (ATC) för potentiella nya aktörer. Detta signalerar till potentiella nya aktörer att det är omöjligt att göra vinst.

Överlägsen kunskap

Ett etablerat företag kan med tiden ha byggt upp en överlägsen kunskapsnivå om marknaden, sina kunder och sina produktionskostnader. En etablerad aktörs överlägsna kunskap kan ge den en betydande konkurrensfördel gentemot en potentiell ny aktör.

Predatoriska förvärv

Predatoriska förvärv innebär att man tar över en potentiell konkurrent genom att köpa tillräckligt många aktier för att få ett kontrollerande inflytande, eller genom ett fullständigt uppköp. Liksom för andra avsiktliga hinder kan tillsynsmyndigheter, t.ex. konkurrens- och marknadsmyndigheten (CMA), förhindra detta eftersom det sannolikt kommer att minska konkurrensen.

Reklam

Reklam är en annan försvunnen kostnad – ju mer de etablerade företagen spenderar, desto större är avskräckningen för nya aktörer.

Ett starkt varumärke

Ett starkt varumärke skapar lojalitet, ”låser in” befintliga kunder och avskräcker från att komma in på marknaden.

Lojalitetssystem

System som Tescos Club Card hjälper oligopolister att behålla kundlojaliteten och avskräcker nya aktörer som måste vinna marknadsandelar.

Exklusiva kontrakt, patent och licenser

Dessa försvårar inträde på marknaden eftersom de gynnar befintliga företag som har vunnit kontrakten eller äger licenserna. Exempelvis kan avtal mellan leverantörer och detaljhandlare hindra andra detaljhandlare från att komma in på marknaden.

Vertikal integration

Vertikal integration kan ”binda upp” leveranskedjan och göra livet surt för potentiella nya aktörer, t.ex. en elektroniktillverkare som Sony som har egna detaljhandelsställen (Sony Centres). Vertikal integration inom mediebranschen är utbredd, med Netflix som 2018 köpte de amerikanska ABQ-studiorna och 2019 ingick ett avtal med den brittiska Pinewood-studiogruppen som ger företaget tillgång till 14 ljudscener, verkstäder och kontorsutrymmen.

Samverkande oligopol

Ett annat viktigt kännetecken för oligopolistiska marknader är att företagen kan försöka samverka i stället för att konkurrera. Om de samarbetar agerar deltagarna som ett monopol och kan dra nytta av högre vinster på lång sikt.

Typer av samverkan

Overt

Overt samverkan inträffar när det inte finns något försök att dölja avtalen, som till exempel när företag bildar branschföreningar som Association of Petrol Retailers.

Dold samverkan

Dold samverkan uppstår när företag försöker dölja resultaten av sin samverkan, vanligtvis för att undvika att upptäckas av tillsynsmyndigheter, t.ex. när de fastställer priser.

Tacit

Tacit samverkan (även kallad ”regelbaserad” samverkan) uppstår när företag agerar tillsammans, vilket kallas att de ”agerar i samförstånd”, men där det inte finns något formellt eller ens informellt avtal. Det kan till exempel vara accepterat att ett visst företag är prisledande i en bransch och att andra företag helt enkelt följer detta företags exempel. Alla företag kanske ”förstår” detta, men det finns inget avtal eller någon dokumentation som bevisar det. Om företag gör samverkan och deras beteende kan bevisas leda till minskad konkurrens är det troligt att de kommer att bli föremål för reglering. I många fall är tyst samverkan svår eller omöjlig att bevisa, även om tillsynsmyndigheterna blir alltmer sofistikerade när det gäller att utveckla nya metoder för upptäckt.

Konkurrenskraftiga oligopol

När de konkurrerar föredrar oligopolister icke priskonkurrens för att undvika priskrig. En prissänkning kan ge strategiska fördelar, t.ex. att vinna marknadsandelar eller avskräcka från att ta sig in på marknaden, men risken är att konkurrenterna helt enkelt sänker sina priser som svar.

Detta leder till liten eller ingen vinst, men kan leda till sjunkande intäkter och vinster. En mycket mer fördelaktig strategi kan därför vara att bedriva icke priskonkurrens.

Prisstrategier för oligopol

Oligopol kan bedriva följande prisstrategier:

1. Oligopolister kan använda sig av rovdjurspriser för att tvinga bort konkurrenter från marknaden. Detta innebär att priset hålls artificiellt lågt och ofta under den fulla produktionskostnaden.
2. De kan också tillämpa en strategi med begränsningspriser för att avskräcka nya aktörer, vilket också kallas för att förhindra inträde på marknaden.
3. Oligopolister kan samverka med rivaler och höja priset tillsammans, men detta kan locka till sig nya aktörer.
5. Kostnadsplusprissättning är en enkel prissättningsmetod, där företaget fastställer priset genom att beräkna den genomsnittliga produktionskostnaden och sedan lägga till ett fast påslag för att uppnå en önskad vinstnivå. Kostnadsplusprissättning kallas också för tumregelprissättning.Det finns olika varianter av kostnadsplusprissättning, bland annat fullkostnadsprissättning, där alla kostnader – det vill säga fasta och rörliga kostnader – beräknas, plus ett vinstpåslag, och bidragsprissättning, där endast rörliga kostnader beräknas med precision och påslaget är ett bidrag till både fasta kostnader och vinst.

Kostnadsplusprissättning är mycket användbart för företag som tillverkar ett antal olika produkter, eller där osäkerhet råder. Det har föreslagits att kostnads-plusprissättning är vanligt eftersom en exakt beräkning av marginalkostnad och marginalintäkt är svår för många oligopolister. Det kan därför betraktas som ett svar på informationsbrist. Kostnadsplusprissättning är också vanligt på oligopolmarknader eftersom det är troligt att de få företag som dominerar ofta har liknande kostnader, som i fallet med bensinhandlare.

Det finns dock en risk med en sådan stelbent prissättningsstrategi eftersom rivaler skulle kunna anta en mer flexibel rabattstrategi för att vinna marknadsandelar.

Kostnadsplusprissättning kan också förklaras genom tillämpning av spelteori. Om ett företag tillämpar självkostnadsprissättning – kanske det dominerande företaget med den största marknadsandelen – kan andra följa efter så att strategin blir gemensam, vilket fungerar som en prissättningsregel. Detta tar bort en del av risken i samband med prissättningsbeslut, eftersom alla företag kommer att följa regeln. Detta kan betraktas som en form av tyst samverkan.

Nonprisstrategier

Nonpriskonkurrens är den föredragna strategin för oligopolister eftersom priskonkurrens kan leda till destruktiva priskrig – exempel på detta är:

1. Försök att förbättra kvaliteten och servicen efter försäljningen, t.ex. genom att erbjuda förlängda garantier.
2. Uppgifter för reklam, sponsring och produktplacering – även kallad dold reklam – är mycket viktiga för många oligopolister. Storbritanniens Premier League i fotboll har länge sponsrats av företag i oligopol, däribland Barclays Bank och Carling.
3. Säljfrämjande åtgärder, t.ex. buy-one-get-one-free (BOGOF), är förknippade med de stora stormarknaderna, som är en mycket oligopolistisk marknad som domineras av tre eller fyra stora kedjor.
4. Lojalitetssystem, som är vanliga inom stormarknadssektorn, t.ex. Sainsbury’s Nectar Card och Tesco’s Club Card.

Varje strategi kan utvärderas utifrån:

1. Hur framgångsrik är den sannolikt?
2. Kommer konkurrenterna att kunna kopiera strategin?
3. Kommer företagen att få en förstahandsfördel?
5. Hur dyrt är det att införa strategin? Om kostnaden för genomförandet är större än vinsten kommer den helt klart att förkastas.
6. Hur lång tid kommer det att ta innan den fungerar? En strategi som tar fem år att generera en vinst kan förkastas till förmån för en strategi med en snabbare vinst.

Prisbindning

Teorin om oligopol tyder på att när ett pris väl har bestämts kommer man att hålla fast vid detta pris. Detta beror till stor del på att företagen inte kan följa oberoende strategier. Om till exempel ett flygbolag höjer priset på sina biljetter från London till New York kommer konkurrenterna inte att följa efter och flygbolaget kommer att förlora intäkter – efterfrågekurvan för prishöjningen är relativt elastisk. Konkurrenterna behöver inte följa efter eftersom det är en konkurrensfördel för dem att hålla sina priser oförändrade.

Och om flygbolaget sänker sitt pris skulle konkurrenterna tvingas följa efter och sänka sina priser som svar. Återigen kommer flygbolaget att förlora försäljningsintäkter och marknadsandelar. Efterfrågekurvan är relativt oelastisk i detta sammanhang.

Knäckad efterfrågekurva

Rivalernas reaktion på en prisändring beror på om priset höjs eller sänks. Efterfrågans elasticitet, och därmed efterfrågekurvans lutning, kommer också att vara olika. Efterfrågekurvan kommer att vara knäckt, vid det aktuella priset.

Även när marginalkostnaden ökar kraftigt tenderar priset att hålla sig nära sitt ursprungliga pris, med tanke på den höga priselasticiteten hos efterfrågan vid varje prishöjning.

Vid pris P och produktion Q kommer intäkterna att maximeras.

Maximering av vinsten

Om marginalintäkter och marginalkostnader adderas går det att visa att vinsten också kommer att maximeras vid pris P. Vinsten kommer alltid att maximeras när MC = MR, och så länge MC skär MR i sin vertikala del är vinstmaximeringen fortfarande vid P. Dessutom, om MC förändras i MR-kurvans vertikala del, stannar priset fortfarande vid P. Även om MC rör sig utanför den vertikala delen är effekten på priset minimal, och konsumenterna kommer inte att dra nytta av någon kostnadsminskning.

En spelteoretisk strategi för prisstyrka

Prissättningsstrategier kan också betraktas i termer av spelteori, det vill säga i termer av strategier och utdelningsvinster. Det finns tre möjliga prisstrategier, med olika utdelning och risker:

• Höj priset
• Sänk priset
• Håller priset konstant

Valet av strategi beror på utdelningen, som beror på konkurrenternas agerande. Att höja priset eller sänka priset kan leda till en fördelaktig pay-off, men båda strategierna kan leda till förluster, vilket kan vara potentiellt katastrofalt. Kort sagt är det för riskabelt att ändra priset.

Därmed kan det vara den minst riskabla strategin för en oligopolist, även om det inte leder till det enskilt bästa utfallet att hålla priset konstant.

Fångarnas dilemma

Spelteorin förutsäger också att:

Det finns en tendens att karteller bildas, eftersom samarbete troligen är mycket givande. Samarbete minskar den osäkerhet som är förknippad med rivalernas ömsesidiga beroende av varandra på en oligopolistisk marknad. Även om karteller är ”olagliga” i de flesta länder kan de fortfarande fungera, med medlemmar som döljer sitt olagliga beteende.

Karteller är utformade för att skydda medlemmarnas intressen, och konsumenternas intressen kan bli lidande på grund av:

1. Högre priser eller dolda priser, t.ex. dolda avgifter vid kreditkortstransaktioner
2. Lägre produktion
3. Inskränkt valmöjlighet eller andra begränsande villkor som är förknippade med transaktionen

Ett klassiskt spel som kallas för Fångens dilemma används ofta för att visa på oligopolisternas inbördes beroende.

Exempel på oligopol

Oligopol är vanliga inom flygbranschen, bankväsendet, bryggeri, läskedrycker, stormarknader och musik. Till exempel är tillverkning, distribution och utgivning av musikprodukter i Storbritannien, liksom i EU och USA, starkt koncentrerad, med en koncentrationskvot för tre företag på cirka 70 %, och brukar identifieras som ett oligopol.

De viktigaste aktörerna 2016 var:

Bedömning av oligopol

Oligopol är betydelsefulla eftersom de genererar en avsevärd andel av Storbritanniens nationalinkomst, och de dominerar många sektorer av den brittiska ekonomin.

Oligopolens nackdelar

Oligopol kan kritiseras på ett antal uppenbara grunder, bland annat:

1. Hög koncentration minskar konsumenternas valmöjligheter.
2. Kartellliknande beteende minskar konkurrensen och kan leda till högre priser och minskad produktion.
3. Genom avsaknaden av konkurrens kan oligopolister vara fria att ägna sig åt att manipulera konsumenternas beslutsfattande. Genom att göra besluten mer komplexa – t.ex. finansiella beslut om hypotekslån – faller enskilda konsumenter tillbaka på heuristik och tumregler, vilket kan leda till beslutsfattandefel och irrationellt beteende, inklusive att göra inköp som inte tillför någon nytta eller till och med skadar den enskilde konsumenten.
4. Företagen kan hindras från att träda in på en marknad på grund av avsiktliga hinder för inträde.
5. Det finns en potentiell förlust av ekonomisk välfärd.
6. Oligopolister kan vara allokeringsmässigt och produktivt ineffektiva.

Oligopol tenderar att vara både allokeringsmässigt och produktivt ineffektiva. Vid vinstmaximerande jämvikt, P, är priset högre än MC, och produktionen, Q, är lägre än den produktivt effektiva produktionen, Q1, vid punkt A.

Fördelarna med oligopol

Oligopol kan dock ge följande fördelar:

1. Oligopol kan anta en mycket konkurrensutsatt strategi, och kan i så fall generera liknande fördelar som mer konkurrensutsatta marknadsstrukturer, exempelvis lägre priser. Även om det finns ett fåtal företag, vilket gör marknaden okonkurrenskraftig, kan deras beteende vara mycket konkurrenskraftigt.
2. Oligopolister kan vara dynamiskt effektiva när det gäller innovation och utveckling av nya produkter och processer. De supernormala vinster som de genererar kan användas för innovation, vilket i så fall kan gynna konsumenterna.
3. Prisstabilitet kan ge fördelar för konsumenterna och makroekonomin eftersom det hjälper konsumenterna att planera framåt och stabiliserar deras utgifter, vilket kan bidra till att stabilisera handelscykeln.

Test your knowledge with a quiz

Press Next to launch the quiz

You are allowed two attempts – feedback is provided after
each question is attempted.

Press Next to launch the quiz

You are allowed two attempts – feedback is provided after each question is attempted.

See Transfer pricing

See Browser market shares