Patronernas sammandrabbning: .357 Magnum vs .45 ACP
Den ena är den mest populära revolverpatronen i landet, med dubbla uppgifter som både ett förstklassigt personligt försvar och jaktpatron, medan den andra har tjänat den amerikanska militären genom fyra krig, otaliga skärmytslingar och – låt oss kalla en spade för en spade här – satt ribban som alla andra halvautomatiska pistolpatroner ska bedömas efter. Jag talar naturligtvis om .357 Magnum och .45 ACP. Frågan är, av dessa två titaner, vilken har nötterna?
.357 Magnum
Den .357 Magnum introducerades 1935 och brottsbekämpande myndigheter sökte nästan omedelbart dess tjänster som den snabbaste och mest plattskjutande patronen på marknaden. Faktum är att den första Registered Magnum skickades till ingen mindre än J. Edgar Hoover vilket fick de flesta av hans agenter att plocka upp den heta nya patronen själva.
På den tiden var .357:an hetare än i dag, med en 158-kornig kula som rörde sig i 1 500 fps (mycket snabbare än vad den rör sig i fabriksutförande i dag) var den inget att sticka under stol med. Som exempel kan nämnas att när den testade överste Douglas Wesson testade patronen på en bil skrev han att ”när motorn gick på tomgång i hög hastighet avlossades ett skott genom motorhuven från Magnum, och motorn förstördes”. Så mycket faktiskt att det var omöjligt att vända den ens med handveven.”
Den .357 Magnum stannade på toppen av högen på marknaden för personligt försvar under en mycket lång tid. Med åren blev dock vapnen och laddningarna lättare eftersom skyttarna upptäckte att rekylen i vissa kombinationer kunde vara lite väl kraftig. Så småningom blev skyttarna (och deras händer) mer benägna att skjuta tamare .38 Specials ur sina .357:or och från och med då var det bara en tidsfråga innan den vilda ungdomsrondellen gled in i en lugnare, ljummen vuxenvärld. I dag är .357:an på grund av dessa förändringar ute ur bilden för de brottsbekämpande myndigheterna även om den förvisso fortfarande ger en rejäl smäll. En .357 kan vara den bästa allsidiga handeldvapenjaktpatron som finns och gång på gång bevisar den att den kan få jobbet gjort på hjortar lika bra som på skadedjur.
En stor fördel med .357 (och en som antytts ovan) är att skyttar (och nybörjarskyttar) kan öva med lättare och billigare .38 Specials, medan det inte finns någon sådan ”startpatron” för .45 ACP (köper du en pistol som är kamrerad i .45 ACP så är du fast med den). Jag kan också säga att för de flesta, om inte alla, är .45 ACP inte en bra nybörjarkaliber, särskilt i de mindre pistolerna även om jag har sett skyttar kämpa med den även i pistoler med större ramar som Glock 21.
.45 ACP
Inom 1911 tog Colt och John Browning fram historiens mest igenkännbara pistol. Och den var kammarad i .45 ACP.
På bara några få år skulle 1911 Government Model visa sig på slagfälten i Europa i det ena kriget efter det andra. Med sin FMJ-kula på 230 korn överglänste patronen alla andra handeldvapenpatroner som avfyrades under dessa konflikter, och när den avfyrades från en Thompson-maskinpistol visade den sig vara rent ut sagt dödlig på nära håll.
Under mer än hundra år har 1911:s design mixtrats med och förbättrats på nästan alla tänkbara sätt, men pistolen hade aldrig klarat sig ett sekel utan .45 ACP för att backa upp sin legend. Även efter att den amerikanska militären övergav patronen förlorade den inte sin popularitet och i vissa kretsar föredrar man fortfarande .45 ACP framför Beretta och 9mm.
En av fördelarna som .45 ACP har jämfört med .357 Magnum är att den fungerar bra i pistoler med hög kapacitet som Glocks, Sig Sauers, Heckler & Kochs och liknande, där .357 är fast i revolvervärlden (med de anmärkningsvärda undantagen av vapen som Coonan och Desert Eagle). När det gäller rå, stoppande kraft är .45 ACP fortfarande en av de bästa genom tiderna, särskilt när den kombineras med en 125 grain JHP.
Men dessa tillgångar gör också att patronen i stort sett bara kan användas för självförsvar. Man kan inte förlita sig på att .45 ACP kan ta ner medelstora vilddjur som hjortar, medan .357 Magnum (med rätt kulor och laddning) är en berömd hjortdödare. .357:an kan också ta småvilt. Den stora diametern .45 kan också göra detta, så länge du verkligen inte vill äta det du skjuter. På måttliga avstånd kan den ta prärievargar eller andra större skadedjur, men som lämplig ”ute i skogen”-patron är den ganska tunn.
Och vinnaren är…
Jag har skjutit med båda i stor utsträckning genom åren och om jag var tvungen att hålla mig till en av de två, skulle jag välja min .357 Magnum. Jag behöver en patron som jag kan jaga med också och när man ser på verkligheten när det gäller skjutning i 2012 års Amerika ger jag verkligen inte upp så mycket i ammunitionskapacitet genom att välja en revolver. Lagarna här i New York begränsar magasinkapaciteten till tio skott (för att inte nämna att ett stort antal stater inte tillåter jakt med halvautomatiska handeldvapen, punkt slut) och om du väljer en standard 1911 i .45 ACP med en kapacitet på sju skott får du bara två till med ett kammarvapen. Följaktligen känner jag mig inte alls underbemannad när jag bär en revolver med sex omgångar .357 Magnum-ammunition.
Jag tror att det viktigaste här är att även om båda dessa är utmärkta patroner, så valde jag ”den bättre” patronen baserat på min tänkta användning av vapnet. Detta bör vara den drivande faktorn när det gäller att välja kaliber – frågan, vad ska jag använda vapnet till? .45 ACP har haft en lång historia av personligt försvar, men tyvärr för mina syften är det där som dess användning egentligen slutar. .357 Magnum å andra sidan gör det här jobbet och även det som en viltstudsare. Inom ramen för min tillvaro är .357 verkligen handlöst den bättre av de två (rätt laddad med rätt kulor vill säga!).
David valde den kaliber som bäst passade hans behov, nämligen en jaktpatron, om än med ett uppenbart självförsvarsvärde. Vilken kaliber passar bäst för dina behov: .357 Magnum eller .45 ACP?