Peptidhormon
Peptidhormoner eller proteinhormoner är hormoner vars molekyler är peptider respektive proteiner. De senare har längre aminosyrakedjor än de förra. Dessa hormoner har en effekt på det endokrina systemet hos djur, inklusive människor. De flesta hormoner kan klassificeras som antingen aminosyrabaserade hormoner (amin, peptid eller protein) eller steroidhormoner. De förstnämnda är vattenlösliga och verkar på målcellernas yta via andra budbärare; de sistnämnda, som är lipidlösliga, rör sig genom målcellernas plasmamembran (både cytoplasmatiska och nukleära) för att verka i deras kärnor.
Som alla peptider och proteiner syntetiseras peptidhormoner och proteinhormoner i cellerna från aminosyror i enlighet med mRNA-transkriptioner, som syntetiseras från DNA-mallar inuti cellkärnan. Preprohormoner, prekursorer till peptidhormoner, bearbetas sedan i flera steg, vanligtvis i det endoplasmatiska retikulumet, inklusive avlägsnande av den N-terminala signalsekvensen och ibland glykosylering, vilket resulterar i prohormoner. Prohormonerna paketeras sedan till membranbundna sekretoriska vesiklar som kan utsöndras från cellen genom exocytos som svar på specifika stimuli (t.ex. en ökning av Ca2+- och cAMP-koncentrationen i cytoplasman).
Dessa prohormoner innehåller ofta överflödiga aminosyrarester som behövdes för att styra hormonmolekylens veckning till sin aktiva konfiguration, men som saknar funktion när hormonet väl har veckats. Specifika endopeptidaser i cellen klyver prohormonet strax innan det släpps ut i blodomloppet, vilket genererar den mogna hormonformen av molekylen. Mogna peptidhormoner färdas sedan genom blodet till alla kroppens celler, där de interagerar med specifika receptorer på ytan av sina målceller.
Vissa neurotransmittorer utsöndras och frigörs på ett liknande sätt som peptidhormoner, och vissa ”neuropeptider” kan användas som neurotransmittorer i nervsystemet utöver att de fungerar som hormoner när de frigörs i blodet.
När ett peptidhormon binder till en receptor på cellens yta uppträder en andra budbärare i cytoplasman, vilket utlöser signaltransduktion som leder till cellulära reaktioner.
Vissa peptid-/proteinhormoner (angiotensin II, basisk fibroblasttillväxtfaktor-2, bisköldkörtelhormon-relaterat protein) interagerar också med intracellulära receptorer som är belägna i cytoplasma eller kärna genom en intrakrin mekanism.