Philadelphia historia

Grundläggning och tidig bosättning

William Penn förvärvade provinsen Pennsylvania 1681 av kung Karl II av England som en plats där hans kväkare kunde ha religionsfrihet och en chans att styra sig själva och utveckla sitt eget sätt att leva. Kungen gjorde upplåtelsen, som undertecknades den 4 mars 1681, och proklamerade den några veckor senare, den 2 april, dels för att reglera en skuld som Penns far, amiral Sir William Penn, hade efter sin död, dels för att slutföra bosättningen av Mellanatlanten med engelsmän. Penn skickade sin kusin William Markham för att ta hand om regeringsärenden och även för att anlägga den stad som Penn kallade Philadelphia, city of ”brotherly love”, namnet symboliserade hans idealistiska föreställningar. Från England skrev Penn 1681 och bad att ”floderna och bäckarna skulle undersökas på min sida av Delawarefloden … för att kunna bygga upp en stor stad, och se till att du väljer den plats där den är mest farbar, hög, torr och hälsosam”. Han ville att varje hus skulle placeras i mitten av sin egen tomt för att ge mark runtomkring ”så att det kan bli en grön Country Towne, som aldrig kommer att brännas och alltid vara hälsosam.”

Penn anlände 1682 men hade inte mycket chans att njuta av sin stad. Han tvingades resa till England 1684 och kunde inte återvända förrän 1699. Vid det laget var Philadelphia en blomstrande stad med många affärer och handelshus samt flera hundra bostäder och omkring 10 000 människor samlade nära flodstranden. Penns guvernör förklarade att staden redan var lika stor som New York ”när det gäller handel och rikedomar”. Penns politik i hela kolonin med religiös tolerans och folkets rätt att delta i regeringen, förutom det växande välståndet, började snart locka till sig tusentals engelska, tyska och skotsk-irländska nybyggare, och de flesta kom via Philadelphia.

Philadelphia hade på 1770-talet vuxit till minst 30 000 personer i den centrala staden och var det tredje viktigaste affärscentret i det Brittiska imperiet, överskuggat endast av Liverpool och London. Denna position berodde till stor del på stadens läge vid sammanflödet av floderna Delaware och Schuylkill, vilket gav staden tillgång till jordbruksområden i inlandet och till de kol- och malmresurser som försörjde den tidiga järnindustrin.

En besökare år 1756 skrev att ”Alla i Philadelphia handlar mer eller mindre med handel”, vilket inte bara var en hyllning till Philadelphias läge utan också till kväkarnas smarta affärsmässighet. Ett omfattande och lönsamt system för triangelhandel omfattade livsmedel och träprodukter, t.ex. timmer och fatstänger, som gick från Philadelphia till Västindien och där byttes mot socker, rom och andra västindiska produkter. Dessa transporterades till engelska hamnar, där de i sin tur byttes mot engelska produkter som fördes tillbaka till Philadelphia. Det välmående jordbrukslandskapet i det inre av Pennsylvania försåg köpmannen i Philadelphia med varor till Västindien, och det fanns en lönsam kusthandel med andra kolonier och direkt med England. På 1750-talet hade Philadelphierna gjort stora investeringar i den blomstrande träkol- och järnindustrin. Antracitkol blev 100 år senare en viktig mineralresurs i Pennsylvania, och Philadelphias huvudstad spelade en ledande roll i denna industri liksom i brytningen av bituminöst kol längre västerut. Philadelphia fortsatte att vara ledande inom utrikeshandeln fram till omkring 1810, då New York City, med ett ännu mer fördelaktigt läge, tog över denna position. Philadelphia gav upp sin ställning som nationens finansiella huvudstad på 1850-talet.

Skeppsvarv hade blomstrat längs Delaware sedan kolonialtiden. Det mesta som kom till staden var råmaterial för tillverkning, och Philadelphia blev ett viktigt centrum för den tidiga industriella revolutionen i USA. År 1785 uppfann Oliver Evans den första kvarnen som drevs helt med mekanisk kraft. Staden var en pionjär inom textiltillverkning och tog råjärn från ugnar i inlandet och gjorde det till verktyg och redskap, t.ex. sågar, enorma gjutgods av järn för maskiner till bomullsfabriker och de första amerikanskt byggda ånglokomotiven. År 1860 uppgick värdet av Philadelphias tillverkning till flera hundra miljoner dollar, cirka 30 procent av det nationella värdet. Textilier, fartyg, järnprodukter, läder, raffinerat socker samt stövlar och skor var ledande och gav viktig hjälp till unionen under inbördeskriget.