Placebokontrollerade prövningar

De flesta ALS-patienter och vårdgivare vill göra allt de kan för att hjälpa till att hitta nya behandlingar för sjukdomen.

Tanken på att pröva en experimentell behandling är ofta positiv, trots att man vet att det kan finnas risker. Vissa människor har dock betänkligheter när de får veta att vissa deltagare i en prövning kan få placebo i stället för det läkemedel som testas. Varje ALS-forskare har fått den mycket rimliga frågan: varför använda placebo i en prövning av en så allvarlig sjukdom som ALS?

Först några definitioner

En placebo är en inaktiv substans som ser ut och smakar som det läkemedel som testas, men som inte har någon effekt på den sjukdom som det nya läkemedlet är tänkt att behandla: i det här fallet ALS. En placebo kallas ibland för sockerpiller eller dummy.

Den aktiva behandlingen är det läkemedel eller annan form av behandling som forskarna testar för att se om det kan hjälpa ALS-patienter.

En placebokontrollerad prövning är en prövning där det finns två (eller fler) grupper. Den ena gruppen får den aktiva behandlingen och den andra gruppen får placebo. Allt annat hålls likadant mellan de två grupperna, så att varje skillnad i deras resultat kan tillskrivas den aktiva behandlingen.

I en dubbelblind prövning vet varken forskarna eller forskningsdeltagarna vem som får den aktiva medicinen och vem som får placebo. En övervakningsgrupp som inte är involverad i studien tilldelar patienterna slumpmässigt till den ena eller andra gruppen och håller koll på grupptilldelningen under studien. I slutet av försöket bryts ”blindningen” och forskarna och patienterna får reda på vem som fått aktiv behandling.

I en öppen prövning däremot vet både forskare och patienter att patienten får en aktiv behandling.

Placeboeffekten hänvisar till den tendens som vi alla har att känna oss bättre under en tid när vi tror att vi får en behandling som kommer att hjälpa oss. Placeboeffekten kan uppstå när behandlingen faktiskt hjälper, eller när den inte gör någonting, eller när den faktiskt skadar oss.

Så, varför använda placebo i en prövning av en så allvarlig sjukdom som ALS?
Den dubbelblinda, placebokontrollerade prövningen anses vara den ”gyllene standarden” för kliniska prövningar, eftersom den har den bästa chansen att avgöra om en aktiv behandling är effektiv. Detta gäller av flera viktiga skäl:

• Då ingen vet om de får en aktiv behandling, minskar chansen att eventuella fördelar som ses beror på placeboeffekten.
• Personer med ALS är en mångfacetterad grupp. Ett viktigt sätt på vilket de skiljer sig åt är hur snabbt deras sjukdom fortskrider: vissa personer utvecklas långsamt, medan andra tyvärr utvecklas snabbare. Genom att slumpmässigt fördela försökspersoner till grupper med aktiv behandling och placebogrupper sprids denna mångfald jämnt mellan grupperna. Detta ökar chansen att eventuella fördelar som ses kommer att bero på skillnader i behandlingen, snarare än på skillnader mellan patienterna i varje grupp.

Det snabbaste sättet att utveckla nya behandlingar för alla personer med ALS är att testa nya läkemedel i studier som är utformade för att ge ett svar snabbt och utan tvekan. För närvarande är detta endast möjligt genom att jämföra den aktiva behandlingen (den nya behandlingen) med placebo.

Två nyligen genomförda kliniska ALS-försök visar hur viktiga dubbelblinda, placebokontrollerade försök är för att rensa ut ineffektiva behandlingar.

• En öppen prövning av litium på ett litet antal patienter tydde på att detta läkemedel bidrog till att bromsa sjukdomen. Men en större, placebokontrollerad, dubbelblind studie fann ingen effekt. Utan den prövningen kan många ALS-patienter ha fortsatt att ta ett onödigt läkemedel.
• Djurstudier och öppna prövningar på människor tydde på att antibiotikumet minocyklin var fördelaktigt. Men en större placebokontrollerad studie visade att det inte var det, och kan till och med ha varit skadligt. Utan denna större prövning kan patienterna ha fortsatt att ta minocyklin, vilket orsakat skadliga effekter utan att hjälpa deras sjukdom.

Endast med placebokontrollerade prövningar kunde dessa två behandlingar uteslutas som ineffektiva vid ALS, vilket räddade patienterna från att ta läkemedel som inte ger någon nytta och som till och med kan vara farliga.

En viktig punkt att komma ihåg är att experimentella läkemedel verkligen är experimentella. Det innebär att läkemedlet kan ha en positiv effekt, ingen effekt alls eller vara skadligt. Det är ibland svårt att komma ihåg att en patient som får placebo faktiskt kan få bättre behandling än någon som får det aktiva läkemedlet.

En prövning med ett negativt resultat är en stor besvikelse för både deltagare och studieorganisatörer. Men varje prövning lär oss något värdefullt och gör det mer sannolikt att kommande prövningar kommer att lyckas. Besvikelsen över negativa försöksresultat som dessa stärker bara vårt engagemang för att hitta verkligt fördelaktiga behandlingar för ALS. Det arbetet kan bara lyckas om patienterna anmäler sig till kliniska prövningar.

Om jag anmäler mig till placeboarmen, kan jag då få det aktiva läkemedlet senare?Ja, om behandlingen ger fördelar. Vi samarbetar med de läkemedelsföretag som tillhandahåller behandlingen för prövningen för att se till att om behandlingen visar sig vara användbar kan alla som deltar i prövningen fortsätta att få den efter prövningen. Vi anser att detta är avgörande för att kunna erbjuda behandling till dem som har bidragit så mycket till forskningen genom att delta i prövningen.

Hur kan kliniska prövningar göras kortare?

Ett vanligt klagomål när det gäller ALS-prövningar är att de tar för lång tid. Vi delar den oron och arbetar för att se till att alla prövningar avslutas på kortast möjliga tid.

Biomarkörer: Vi letar efter nya mått på sjukdomsutveckling som är mer känsliga för behandlingseffekter och mindre känsliga för de dagliga funktionsfluktuationer som alla ALS-patienter känner till. Dessa nya mått, som kallas biomarkörer, kan förkorta framtida prövningar.

Större prövningar: En viktig faktor som bestämmer längden på en prövning är antalet patienter som deltar i den. När fler patienter deltar ses de positiva effekterna tidigare. Detta beror på att olika patienter naturligt utvecklas i sin sjukdom i olika takt. Dessa naturliga skillnader kan tillfälligt dölja eventuella skillnader i progressionstakten till följd av en behandling. Men med ett stort antal patienter i varje grupp upphävs dessa naturliga skillnader snabbare, så att även små skillnader som beror på behandlingen framträder snabbt.