PRIMORDISKA GUDAR

Grekisk mytologi >> Grekiska gudar >

Urgudar

Urgudarna eller ”Protogenoi” i den grekiska mytologin var de mest grundläggande komponenterna i universum som uppstod fullt ut-formade vid skapelsen. De omfattade jord, luft, hav, himmel, sötvatten, underjorden, mörker, natt, ljus, dag, fortplantning och tid.

En komplett lista över primordiala gudar & GUDINNOR (PROTOGENOI)

Den förstfödda av de odödliga, som bildade själva strukturen i universum, var kända i den grekiska mytologin som Protogenoi (protos betyder ”först” och genos ”född”). De var för det mesta rent elementära varelser – Uranus var den bokstavliga himlen, Gaea jordens kropp osv. Några av dem beskrevs eller porträtterades ibland i antropomorf form, men dessa former var oundvikligen oskiljaktiga från deras ursprungliga element. Till exempel kunde Gaea eller Thalassa framstå som en kvinna som halvt uppstigit från jorden eller havet.

AETHER (Aither) Protogenos av de ljusdimmor som fyller luftens övre zoner. Hans element låg under himlavalvets valv, men högt ovanför de dödligas luft.

ANANKE Protogeonos av oundviklighet, tvång och nödvändighet. Hon var maka till Chronus (Tiden) och var liksom han en kroppslös, ormliknande varelse som snurrade runt hela skapelsen.

CHAOS (Khaos) Den lägre luftens Protogenos. Hon fyllde gapet mellan de ljusa dimmorna i den himmelska aither och jordens golv. Från Chaos härstammade de andra lufterna: Erebus (mörker), Nyx (natt), Aether (ljus), Hemera (dag); samt fåglarna. Endast sent klassiska författare beskriver Khaos som en urtidsblandning av elementen.

CHRONOS (Khronos) Tidens Protogenos var den allra första varelse som framträdde vid skapelsen självformad. Han var en trehövdad, kroppslös varelse med ormformad svans, som kretsade runt hela skapelsen, omsluten av sin gemål Ananke.

EREBUS (Erebos) Mörkrets dimmors Protogenos. Hans mörka element var nedsänkt i jordens håligheter och omslöt underjordens dystra rike.

EROS Generationens Protegonos. Han var känd som Phanes eller Protogonos, vilket skiljer honom från den yngre Eros, Afrodites son. Han var en av de första varelserna som framträdde vid skapelsen och fick universum att fortplanta sig.

GAEA (Gaia) Jordens Protogenos. Moder jord framträdde i början av skapelsen för att bilda grunden för universum. Gaea var en av de få Protogenoi som avbildades i antropomorf form, men även som sådan avbildades hon som en kvinna som delvis rest sig från marken, oskiljaktig från sin ursprungliga form.

HEMERA Dagens Protogenos steg upp från jordens ändar för att skingra nattens mörka dimmor, spridda över himlen av hennes mor Nyx, och avslöja för jorden nedanför den klart lysande blå etern, hennes protogena gemål.

HYDROS Vattnets Protogenos. Tillsammans med jorden bildade han den urtida leran. Hydros likställdes vanligen med den jordomslutande, sötvattenstitan Oceanus.

NESOI Öarnas Protogenoi. Deras steniga former bröts loss från jorden av Poseidon och kastades i havet.

NYX Nattens Protogenos, Nyx drog de mörka dimmorna från sin gemål, Erebus, över himmelen på natten, och döljde den himmelska eterns klara ljus. Hennes antropomorfa form var en kvinna klädd i en stjärnspäckad mantel.

OCEANUS (Okeanos) Protogenos av den stora jordomfattande sötvattenfloden Oceanus. Från hans flöde sprang varje flod, källa och regnbärande moln. Hans antropomorfa form var den av en hornad man med svansen från en ormfisk i stället för benen.

OUREA Bergens Protogenoi. Deras steniga former föddes ur Gaea jorden.

PHANES Generationens Protogenos, skaparguden. Han sprang ur ett silverägg, skapelsens frö, i tidens begynnelse och satte ordning på universum. Phanes hette också Eros eller helt enkelt Protogonos (den förstfödde). Enligt vissa källor svalde Zeus honom helt och hållet för att få herravälde över universum.

PHUSIS Naturens Protogenos. ”Moder natur” var en av de första varelserna som uppstod vid skapelsen. Hon var släkt med både Gaea och Tethys.

PONTUS (Pontos) Havets Protogenos. Han sprang ur Gaea jorden i början av skapelsen, när universums element sattes i sin rätta ordning.

TARTARUS (Tartaros) Protogenos av den stora stormiga gropen som låg under jordens rötter. Han var antihimlen: precis som himlens kupol välvde sig högt över jorden, välvde sig Tartaros under henne. Titanerna var fängslade i hans djup.

TETHYS Protogenos för flödet av sötvatten. Hon var en aspekt av den all-närande Moder Natur. Från Tethys och hennes make Oceanus hämtade floderna, källorna och molnen sitt vatten.

THALASSA Protogenos för havet eller havets yta. Hon föddes av Aether (ljus) och Hemera (dag). Genom att blanda sig med de djupa vattnen i Pontus (havet) födde Thalassa fiskeskolorna.

THESIS Skapelsens Protogenos. Hon liknade Tethys, Moder Naturs stora amma.

URANUS (Ouranos) Protogenos av himmelens solida kupol, vars form sträckte sig från den ena horisonten till den andra. Han sprang fram ur Gaea jorden i början av skapelsen. Senare grep hans son Kronos honom och kastrerade honom när han steg ner för att umgås med Moder Jord.

HESIODENS KOSMOGONI

”Förklara för mig från början, ni Mousai som bor i Olympos hus, och säg mig vem av dem som först blev till.
I sanning först kom Khaos (Luften) att bli till, men sedan kom den vidsträckta Gaia (Jorden), den evigt trygga grunden för alla de odödliga som håller de snöiga Olympos toppar, och dunkla Tartaros (gropen) i djupet av den vidsträckta Jorden, och Eros (Kärleken), den skönaste bland de odödliga gudarna, som gör lemmarna oroliga och övervinner sinnet och de kloka rådgivningarna hos alla gudar och alla människor inom dem. Från Khaos (luft) kom Erebos (mörker) och den svarta Nyx (natt); men från Nyx (natt) föddes Aither (ljus) och Hemera (dag), som hon avlade och födde genom kärleksförening med Erebos. Och Gaia (jorden) födde först den stjärnklara Ouranos (himlen), som var lika stor som hon själv, för att täcka henne på alla sidor och för att vara en alltid säker boningsplats för de välsignade gudarna. Och hon födde långa Ourea (berg), graciösa tillhåll för gudinnan Nymphai som bor bland kullarnas dalar. Hon födde också det fruktlösa djupet med dess rasande svall, Pontos (havet), utan kärleksförening.
Men därefter låg han med Ouranos (himlen) och bar djupt virvlande Okeanos, Koios och Krios och Hyperion och Iapetos, Theia och Rhea, Themis och Mnemosyne och den guldkronade Phoibe och den ljuvliga Tethys. Efter dem föddes Kronos, den listige.” – Hesiod, Teogoni 115

ARISTOPHANES KOSMOGONI

”I begynnelsen fanns det bara Khaos (luft), Nyx (natt), mörka Erebos (mörker) och djupa Tartaros (helvetets grop). Ge (jorden), Aer (luften) och Ouranos (himlen) hade ingen existens. Först lade den svartvingade Nyx (natten) ett groddlöst ägg i Erebos (mörkrets) oändliga djup, och ur detta, efter långa tidsåldrars revolution, sprang den graciösa Eros (kärleken) med sina glittrande gyllene vingar, snabb som stormens virvelvindar. Han parade sig i det djupa Tartaros (helvetesgruvan) med den mörka Khaos (luften), bevingad som han själv, och på så sätt kläcktes vår ras, som var den första att se ljuset. De odödligas ras existerade inte förrän Eros hade sammanfört alla världens ingredienser, och genom deras äktenskap uppstod Ouranos (himlen), Okeanos (havet), Ge (jorden) och den oförstörbara rasen av välsignade gudar (Theoi).” – Aristofanes, Fåglar 685