Psykisk sjukdom
Symtom och effekter
Tyvärr kan personlighetsstörningar vanligtvis uppstå i tonåren eller i början av vuxenlivet, men de kan också visa sig i mitten av vuxenlivet. Till viss del beror tidpunkten på typen av personlighetsstörning och den situation eller de händelser som omger individen.
Som ett resultat av detta har de som kämpar med en personlighetsstörning stora svårigheter att hantera andra människor. De tenderar att vara flexibla, rigida och oförmögna att reagera på livets förändringar och krav. Även om de anser att deras beteendemönster är ”normala” eller ”rätta” tenderar personer med personlighetsstörningar att ha en snäv syn på världen och har svårt att delta i sociala aktiviteter. Människor med friska personligheter kan däremot hantera normal stress och har inga problem med att skapa relationer med familj, vänner och arbetskamrater.
Personlighetsstörningar är inte sjukdomar i strikt bemärkelse eftersom de inte stör den känslomässiga, intellektuella eller perceptuella funktionen. De med personlighetsstörningar lider dock av ett liv som inte är positivt, proaktivt eller tillfredsställande. Föga förvånande är personlighetsstörningar också förknippade med misslyckanden med att nå sin potential.
Och utan miljöfrustration kan personer med personlighetsstörningar vara missnöjda med sig själva eller inte. De kan söka hjälp på grund av symtom (t.ex. ångest, depression) eller missanpassat beteende (t.ex. missbruk, hämndlystnad) som beror på deras personlighetsstörning. Ofta ser de inget behov av terapi, och de hänvisas av sina kamrater, sina familjer eller ett socialt organ för att deras missanpassade beteende orsakar problem för andra. I stället för att de anpassar sig till andra människor måste andra människor anpassa sig till dem. Detta skapar en stor påfrestning på alla relationer inom familjen, bland nära vänner och på arbetsplatsen. När andra människor inte anpassar sig kan personen med personlighetsstörningen samtidigt bli arg, frustrerad, deprimerad eller tillbakadragen. Detta skapar en ond cirkel av interaktion som gör att individerna fortsätter med det missanpassade beteendet tills deras behov är tillgodosedda. Eftersom dessa patienter vanligen ser sina svårigheter som diskreta och utanför dem själva, har mentalvårdspersonal svårt att få dem att se att problemet egentligen grundar sig på vem de själva är.
Personer med allvarliga personlighetsstörningar löper stor risk att drabbas av hypokondri, alkohol- eller narkotikamissbruk och våldsamma eller självdestruktiva beteenden. De kan ha en inkonsekvent, distanserad, överemotionell, missbrukande eller oansvarig föräldrastil, vilket leder till medicinska och psykiatriska problem för deras barn. Personer med en personlighetsstörning är mindre benägna att följa en föreskriven behandling. Även när de gör det är deras symtom – vare sig de är psykotiska, depressiva eller ångestfyllda – mycket mindre känsliga för läkemedel. Personer med personlighetsstörningar är ofta mycket frustrerande för omgivningen, inklusive läkare, som måste hantera deras orealistiska rädslor, överdrivna krav, känsla av berättigande, obetalda räkningar, bristande efterlevnad och ilsket förtal.
De flesta personlighetsstörningar börjar som problem i den personliga utvecklingen och karaktären som når sin höjdpunkt under ungdomsåren och sedan definieras som personlighetsstörningar.
Symtom på personlighetsstörningar är bland annat:
- Och hur olika dessa störningar än kan låta har personer med personlighetsstörningar många saker gemensamt.
- Självcentrering som yttrar sig genom en ”jag först”- och självupptagen attityd.
- Misslyckande med individuellt ansvarstagande som resulterar i en offermentalitet och att man skyller på andra, samhället och universum för sina problem.
- Misslyckande med perspektivtagande och empati.
- Manipulativt och exploaterande beteende.
- Olycka, lidande av depression och andra humör- och ångeststörningar.
- Sårbarhet för andra psykiska störningar, t.ex. tvångsmässiga tvångstankar och panikattacker.
- Förvrängd eller ytlig förståelse av sig själv och andras uppfattningar, att inte kunna se sina förkastliga, oacceptabla, obehagliga eller självdestruktiva beteenden eller de problem som kan ha bidragit till personlighetsstörningen.
- Socially maladaptive, changing the rules of the game, introducing new variables, or otherwise influencing the externalworld to conform to their own needs.
- No hallucinations, delusions or thought disorders.