Publishers Clearing House
Tidig historiaRedigera
Publishers Clearing House grundades 1953 i Port Washington, New York, av Harold Mertz, en tidigare chef för en dörr-till-dörr-försäljningsgrupp för tidningsprenumerationer. Företaget startade i Mertz källare med hjälp av hans fru LuEsther och dotter Joyce. De första utskicken bestod av 10 000 kuvert från Mertz hem i Long Island, New York, och erbjöd 20 tidningsabonnemang. 100 beställningar mottogs. Inom några år flyttade företaget från Mertz källare till en kontorsbyggnad och började anställa personal. När PCH flyttade sitt huvudkontor 1969 donerades den tidigare platsen till staden och döptes om till Harold E. Mertz Community Center. Företagets intäkter hade ökat till 50 miljoner dollar 1981 och 100 miljoner dollar 1988.
År 1967 startade PCH sina första lotterier som ett sätt att öka prenumerationsförsäljningen, baserat på de lotterier som anordnades av Reader’s Digest. De första priserna varierade från 25 cent till 10 dollar och deltagarna hade en chans på 1 på 10 att vinna. När tävlingen ökade svarsfrekvensen på utskick erbjöds priser på 5 000 dollar och så småningom 250 000 dollar. PCH började göra reklam för tävlingen i TV 1974. Det var den enda större prenumerationsverksamheten med flera tidskrifter fram till 1977. Den tidigare kunden Time Inc. och flera andra förlag bildade American Family Publishers (AFP) för att konkurrera med PCH efter att företaget vägrat upprepade förfrågningar från Time om en större andel av försäljningsintäkterna från tidskriftsabonnemang.
AFP och PCH konkurrerade om exklusiva rättigheter till tidskrifter och om de bättre idéerna för marknadsföring och priser. När AFP höjde sin jackpot till 1 miljon dollar, och sedan till 10 miljoner dollar 1985, höjde PCH sina priser för att matcha dem. 1979 delades priser för 7 miljoner dollar ut, 1991 40 miljoner dollar och år 2000 137 miljoner dollar. År 1989 startade Dave Sayer och Todd Sloane, två medlemmar i reklamteamet, Prize Patrol, ett offentligt evenemang där vinnarna överraskas med en check hemma hos sig själva. Idén var inspirerad av 1950-talets TV-serie The Millionaire.
1992 hittades tusentals kasserade tävlingsbidrag från deltagare som inte hade köpt tidningsabonnemang i företagets sopor, vilket stärkte uppfattningarna om att företaget gynnade dem som köpt något när det gällde att välja ut en vinnare av en utlottning. PCH hävdade att detta hade gjorts av en missnöjd anställd hos deras postleverantör. En grupptalan följde, som PCH löste genom att ge de som kastats bort en ny chans att vinna.
StadelsregleringRedigera
Under 1990-talet upplevde PCH och dess främsta konkurrent, AFP, en rad rättsliga problem på grund av oro för att deras utskick vilseledde konsumenterna om deras vinstchanser och antydde att köp av tidningar ökade deras chanser. Detta ledde till lagen Deceptive Mail Prevention and Enforcement Act från 2000, som reglerar direktreklamföretag. Vid senatens utfrågningar om denna lag sade PCH att de flesta konsumenter inte var förvirrade om sina vinstchanser eller att köp inte ökade deras chanser. Företaget sade att färre än fem procent av deltagarna spenderar mer än 300 dollar. Regeringstjänstemän från Kalifornien sade att 5 000 lokala konsumenter betalade mer än 2 500 dollar vardera för inköp av tidningar i den falska tron att de ökade sina chanser att vinna utlottningen.
Industrikällor uppskattade att PCH:s svarsfrekvenser minskade med 7-12 procent och dess försäljningsvolym med 22-30 procent som svar på den dåliga publiciteten från stämningarna. År 2000 sade PCH upp en fjärdedel av sin personalstyrka på 800 personer.
Stämningar och förlikningarRedigera
Under 1994 skickade PCH utskick med information till mottagarna om att de alla var ”finalister”, vilket ledde till en stämning som involverade generaladvokaterna i 14 amerikanska delstater. Senare samma år nekade PCH till brott, men gick med på att betala en förlikning på 490 000 dollar och ändra sina rutiner. Enligt avtalet skulle PCH definiera begrepp som ”finalist” och informera om chanserna att vinna.
År 1997 flög en deltagare från konkurrenten AFP till Tampa, Florida, och trodde att han hade vunnit, men det hade han inte. Den publicitet som följde ledde till fler stämningar för båda företagen. PCH nådde en nationell uppgörelse på 30 miljoner dollar 1999. År 2000 nåddes ytterligare en förlikning på 18 miljoner dollar med 24 delstater, efter att företaget hade skickat massutskick med texten ”Du är en vinnare” och använt förfalskade personliga checkar. PCH gick med på att undvika liknande utskick i framtiden och att lägga till en ”faktaruta om lotterier” i utskicken.
Statsadvokater protesterade mot den nationella uppgörelsen från 2000 och ytterligare stämningar lämnades in av enskilda stater. Ytterligare en förlikning på 34 miljoner dollar nåddes 2001 i en rättsprocess som omfattade 25 delstater, vilket innebär att de totala förlikningarna sedan 1999 uppgår till 82 miljoner dollar. Som en del av förlikningen var PCH skyldigt att undvika termer som ”garanterad vinnare” och att lägga till en friskrivningsklausul i utskick där det står att mottagaren inte har vunnit och att köp av varor inte kommer att öka deras chanser. PCH nådde uppgörelser med alla femtio delstater och gick med på att arbeta med en ”compliance counsel”. PCH bad om ursäkt i förlikningen och sa att man skulle kontakta kunder som hade spenderat mer än 1 000 dollar på varor året innan.
PCH nådde också en överenskommelse med Iowa 2007. År 2010 betalade företaget 3,5 miljoner dollar till generalåklagarna i 32 delstater och District of Columbia för att göra upp med eventuella föraktanklagelser om att företaget hade brutit mot villkoren i avtalet från 2001. Företaget förnekade att det gjort sig skyldigt till oegentligheter, men gick med på att arbeta med både en ombudsman och en rådgivare som skulle granska utskicken kvartalsvis.
I april 2014 konstaterades det i en utredning av senatens specialkommitté för åldrande att PCH hade ”tänjt på gränserna” för tidigare överenskommelser och att det kan behövas ytterligare lagstiftning.
I april 2018 lämnades en stämningsansökan in i United States District Court for the Eastern District of New York där det hävdades att PCH ägnade sig åt bedrägliga marknadsföringsmetoder genom direktreklam och e-postmarknadsföringskampanjer, samt riktade sig till äldre, i strid med federal och delstatlig lagstiftning.
OnlineutvecklingRedigera
PCH började sälja varor 1985 med två produkter. Efter att en Hershey’s Chocolate Cookbook och en dietkokbok sålde mer än andra produkter började företaget expandera till smycken, media, samlarföremål, hushållsprodukter med mera. Företaget flyttade också sitt fokus på nätet. Det började sälja tidningsabonnemang och varor på PCH.com 1996. År 2006 förvärvade företaget Blingo Inc, en annonsfinansierad metasökmotor som senare bytte namn till PCH Search and Win. PCH genomförde tävlingar på Twitter, Facebook och Myspace. iPhone-appar för spelautomater och frågesport utvecklades. Företaget skapade webbplatser för spel och vinst på nätet som PCH Games (tidigare Candystand) och PCHQuiz4Cash, med lufthockey- och videopokerspel.
I december 2010 förvärvade PCH Funtank och dess webbplats för spel på nätet Candystand.com. Under 2011 marknadsförde PCH en tävling om ”5 000 dollar varje vecka för livet” i TV-reklam och på förstasidan av AOL.com. Året därpå förvärvade företaget ett företag för mobilmarknadsföring, Liquid Wireless. Företaget utnyttjade, slutade sedan och började sedan återigen utnyttja samregistrering (via andra webbplatser) för att utöka sin kundbas.
Under 2008 sade en talesperson för PCH att de digitala fastigheterna var avsedda att locka yngre konsumenter. År 2013 hade internet blivit PCH:s främsta kanal för interaktion med konsumenterna. New York Times beskrev den digitala övergången som ”en del av en övergripande satsning på att samla in information om webbanvändare, visa dem reklam och använda registreringsinformationen för PCH:s sändlistor.”