Rörelsen för en delstat i Puerto Rico
Sedan Puerto Ricos suveränitet överfördes från Spanien till USA har förhållandet mellan Puerto Rico och USA debatterats av många. Den 11 april 1899 trädde fredsavtalet mellan Spanien och USA (Parisfördraget från 1898) i kraft och upprättade en militärregering i Puerto Rico. Detta var kortvarigt, eftersom kongressen följande år (2 april 1900) antog Foraker-lagen, som upprättade ett civilt styre och frihandel mellan Puerto Rico och USA. Även om puertoricanerna inte kunde välja medlemmar av territoriets verkställande organ kunde de nu välja sina lokala representanter och en resident kommissionär till den amerikanska kongressen, som hade en röst men ingen rösträtt. År 1917, genom antagandet av Jones-Shafroth Act, organiserades territoriet Puerto Rico och dess invånare beviljades lagstadgat amerikanskt medborgarskap.
Sedan 1967 har det hållits flera folkomröstningar, som inkluderat frågor om delstatlighet. Puertoricanerna valde att inte ändra status quo i folkomröstningar förrän 2012. Folkomröstningen 2012 gav ett mer tvetydigt resultat.
Folkomröstning 1967Redigera
En folkomröstning om öns status hölls i Puerto Rico den 23 juli 1967. Väljarna fick välja mellan att vara ett samvälde, en delstat eller självständighet. Majoriteten av väljarna röstade för status som samvälde, med ett valdeltagande på 65,9 %.
1998 folkomröstningRedigera
En folkomröstning i december 1998 erbjöd väljarna fyra politiska statusalternativ: delstat, självständighet, fri association och territoriellt samvälde, samt ”inget av ovanstående”. Det sistnämnda alternativet fick 50,5 procent av rösterna, följt av statsbildning med 46,6 procent. Valdeltagandet var 71 procent.
Omröstning om statsbildning 2012Redigera
Den 6 november 2012 fick de röstberättigade i det amerikanska territoriet Puerto Rico två frågor:
(1) om de gick med på att fortsätta med Puerto Ricos territoriella status och (2) att ange vilken politisk status de föredrog bland tre möjligheter: delstatlighet, självständighet eller en suverän nation i fri sammanslutning med Förenta staterna. De väljare som valde ”Nej” på den första frågan var 970 910 (54,0 %), vilket innebar att de motsatte sig en fortsättning av den nuvarande politiska statusen, medan de som röstade ”Ja” var 828 077 (46,0 %), vilket innebar att de önskade en fortsättning av det nuvarande förhållandet med politisk status. Av dem som svarade på den andra frågan valde 834 191 (61,2 %) att bli delstat, 454 768 (33,3 %) valde fri association och 74 895 (5,5 %) valde självständighet.
I samrådet om önskad status ingick inte Puerto Ricos nuvarande status som territorium (Estado Libre Asociado enligt definitionen i 1952 års författning) som valmöjlighet, utan i stället ett alternativ med namnet ”E.L.A. Soberano.” President Barack Obama lovade att respektera väljarnas beslut.
I december 2012 påstods tidningen Caribbean Business ha fått tag på, från en källa i Vita huset, ett uttalande där det hävdades att Obama uppmanat kongressen att agera på folkomröstningens resultat.
Den 11 december 2012 antog Puerto Ricos lagstiftande församling en samtidig resolution där man begärde att Förenta staternas president och kongress skulle reagera flitigt och effektivt på kravet från folket i Puerto Rico att avsluta sin nuvarande politiska status och påbörja Puerto Ricos övergång till att bli en stat i unionen.
Den 1 augusti 2013 höll senatens utskott för energi och naturresurser en utfrågning om Puerto Ricos status som ett direkt resultat av folkomröstningen 2012 och bjöd in guvernör Alejandro García Padilla, den bosatta kommissionären Pedro Pierluisi och självständighetsförespråkaren Rubén Berríos att vittna och svara på frågor från utskottet.
Under 2014 lades resolutioner fram i båda kamrarna i Förenta staternas kongress (H.R. 2000; S. 2020) om att hålla en ja- eller nej-omröstning bland invånarna i Puerto Rico om självständighet. Om en ”ja”-majoritet segrade skulle presidenten ha varit skyldig att lägga fram lagstiftning för kongressen om att införa puertoricansk statsbildning. Båda resolutionerna dog i utskottet.
2017 folkomröstningRedigera
Eftersom det fanns nästan 500 000 blanka röstsedlar i folkomröstningen 2012, vilket skapade förvirring om väljarnas verkliga önskan, beslutade kongressen att ignorera resultatet. Budgetförslaget för 2014 innehöll 2,5 miljoner dollar i finansiering för en framtida folkomröstning; det fanns ingen tidsfrist knuten till medlen.
Den femte folkomröstningen, med titeln ”Plebiscite for the immediate decolonization of Puerto Rico”, hölls den 11 juni 2017 och erbjöd tre alternativ: ”Det amerikanska justitiedepartementet krävde att Puerto Rico skulle lägga till territoriell status som ett alternativ som ett krav för att frigöra de 2,5 miljoner dollar som Obama-administrationen avsatt för att hjälpa till att utbilda befolkningen om en framtida folkomröstning, men omröstningen hölls innan röstsedeln kunde granskas, så medlen frigjordes inte. Den nyvalde guvernören Ricardo Rosselló är starkt positiv till att Puerto Rico ska bli en delstat för att bidra till att utveckla ekonomin och ”lösa vårt 500 år gamla koloniala dilemma”… Kolonialism är inget alternativ… Det är en fråga om medborgerliga rättigheter … 3,5 miljoner medborgare som söker en absolut demokrati”, sade han till nyhetsmedia. Fördelarna med att bli delstat är bland annat ytterligare 10 miljarder dollar per år i federala medel, rösträtt i presidentval, högre socialförsäkrings- och sjukförsäkringsförmåner samt rätt för dess statliga organ och kommuner att ansöka om konkurs. Det sistnämnda är för närvarande förbjudet.
Det var ett valdeltagande på endast 23 procent eftersom motståndarna till statsbildning bojkottade och hävdade att valsedelns formulering var partisk till förmån för statsbildning. Vissa skulle senare försöka tillskriva bojkotten till partiet PPD med hänvisning till dess stöd för status quo. Siffrorna stöder dock inte uppfattningen att bojkotten var uppdelad efter partilinjer. Av de väljare som deltog valde 97,18 procent att bli delstat, 1,50 procent var för självständighet och 1,32 procent valde att behålla statusen som samvälde.
Ungefär samtidigt med folkomröstningen väntas också Puerto Ricos lagstiftare rösta om ett lagförslag som skulle göra det möjligt för guvernören att utarbeta en delstatskonstitution och anordna val för att välja senatorer och representanter till den amerikanska kongressen.
I juni 2018 lade representant Jenniffer González fram ett lagförslag som skulle ha banat väg för att Puerto Rico skulle kunna bli en stat 2021; lagförslaget följdes inte upp efter införandet.
FN:s specialkommitté för avkoloniseringRedigera
Sedan 1953 har FN funderat på Puerto Ricos politiska status och hur man kan hjälpa Puerto Rico att uppnå ”oberoende” eller ”avkolonisering”. År 1978 fastställde den särskilda kommittén att det fanns ett ”kolonialt förhållande” mellan USA och Puerto Rico.
FN:s särskilda kommitté har ofta hänvisat till Puerto Rico som en nation i sina rapporter, eftersom Puerto Ricos folk internationellt sett ofta betraktas som en karibisk nation med en egen nationell identitet. Senast, i en rapport från juni 2016, uppmanade den särskilda kommittén USA att påskynda processen för att tillåta självbestämmande i Puerto Rico. Mer specifikt uppmanade gruppen USA att påskynda en process som skulle göra det möjligt för folket i Puerto Rico att fullt ut utöva sin rätt till självbestämmande och självständighet. … låta det puertoricanska folket fatta beslut på ett suveränt sätt och ta itu med sina brådskande ekonomiska och sociala behov, inklusive arbetslöshet, marginalisering, insolvens och fattigdom.”
Puerto Rico Statehood Admission Act of 2019Edit
Ett lagförslag (H.R. 4901) för att puertoricanerna ska kunna rösta ja eller nej till statsbildning lades fram den 29 oktober 2019 av den puertoricanska bosättningskommissionären Jenniffer Gonzalez-Colon. Lagförslaget hänvisades till representanthusets utskott för naturresurser samma dag. Om det hade antagits skulle omröstningen ha planerats till den 3 november 2020.
Ett motsvarande lagförslag i Puerto Ricos lagstiftande församling som skulle genomföra omröstningen, känt på engelska som Law for the Final Definition of the Political Status of Puerto Rico (P.S. 1467), godkändes av båda kamrarna den 31 mars 2020 och skickades till guvernören för underskrift. Den enda frågan är ”Bör Puerto Rico omedelbart upptas i unionen som en stat?”, med endast två alternativ: ”
Referendum 2020Redigera
Den 16 maj 2020 meddelade guvernör Wanda Vázquez Garced att en folkomröstning om Puerto Ricos status som stat skulle hållas i november. För första gången i territoriets historia ställdes endast en direkt fråga: ”Bör Puerto Rico omedelbart tas in i unionen som en stat?” I tidigare folkomröstningar har flera alternativ presenterats, t.ex. självständighet eller bibehållande av den nuvarande territoriella statusen. Meddelandet kom mitt i en växande besvikelse över Puerto Ricos territoriella status på grund av bristen på tillgång till federala medel för de senaste naturkatastroferna, såsom orkanen Maria och COVID-19-pandemin.
Att folkomröstningen hölls den 3 november som en del av valet i Förenta staterna 2020 och ja till delstatlighet vann. Det var 655 505 som röstade ja till delstatlighet (52,52 %) och 592 671 som röstade nej till delstatlighet (47,48 %). Efter resultatet antog Puerto Ricos lagstiftande församling lag 167 från 2020, ”Puerto Rico Congressional Act”, som utlyser ett extra val för att välja två skuggsenatorer och fyra skuggkongressledamöter till Washington D.C. för att förespråka en delstat. I USA:s representanthus lades ett lagförslag om att staten Puerto Rico ska upptas i unionen.
I motsats till lagen om upptagande av Puerto Rico som delstat, innehåller lagen om Puerto Ricos självbestämmande (Puerto Rico Self-Determination Act of 2020), som lades fram av New York-representanterna Nydia Velázquez och Alexandria Ocasio-Cortez, andra alternativ än att bli delstat, bland annat självständighet och ett avtal om fri sammanslutning.