Renar (Rangifer tarandus), i Nordamerika kallade karibouer, är en hjortart (familjen Cervidae) som finns på den arktiska tundran och i de intilliggande boreala skogarna på Grönland, i Skandinavien, Ryssland, Alaska och Kanada. Renar har domesticerats i Europa. Det finns två sorter, eller ekotyper: tundrarenen och skogsrenen. Tundrarenen vandrar mellan tundra och skog i enorma hjordar med upp till en halv miljon djur i en årlig cykel på upp till 5 000 km. Skogsrenar är mycket mindre talrika.
Stora hanar kan vara mer än 1,2 meter långa vid axeln och väga mer än 250 kg, medan honorna är något mindre. Renar har djupt klövade hovar så att fötterna kan breda ut sig på snö eller mjukt underlag; de är också goda simmare. Färgen varierar från vitaktig på vintern till brun på sommaren. De kraftiga skyddshåren är ihåliga, vilket ökar pälsens isolerande egenskaper. Geviret med upp till 44 spetsar kan bli 1,4 meter långt hos hanar; detta är den enda hjortart där även honor har ett horn.
Renhjortar mognar redan som ettåringar om deras näring är bra, även om hanarna inte kan konkurrera om honorna förrän på fjärde hösten, när deras horn och kroppsmassa (som är korrelerade) har vuxit sig tillräckligt stora. Brunsten inträffar i oktober och varar endast 11 dagar. Tundrahanar, som är samlade med tusentals honor under höstflyttningen, bedömer andra hanars hornstorlek visuellt och undviker därför i allmänhet allvarliga slagsmål. Skogsrenar däremot försvarar diskreta harem och slåss hårdare. Hos båda sorterna föds en enda kalv i maj eller juni efter en dräktighet på sju och en halv månad. Kalven växer snabbt på moderns mjölk, som är rikare än hos något annat hovdjur. Efter en månad kan den äta färska växter och efter tre månader kan den överleva om modern dör, men normalt avvänjs den vid fem till sex månader. Hälften av alla kalvar som föds kan dödas av varg, björn och lodjur. Livslängden är cirka 15 år i det vilda, 20 år i fångenskap.