Richard Wright

Richard Wright föddes på en plantage nära Natchez i Mississippi den 4 september 1908. Hans far, Nathaniel, var en analfabeter och hans mor, Ella Wilson, var en välutbildad skollärare. Familjens extrema fattigdom tvingade dem att flytta till Memphis när Richard var sex år gammal. Kort därefter lämnade hans far familjen för en annan kvinna och hans mor tvingades arbeta som kokerska för att försörja familjen. Richard bodde kortvarigt på ett barnhem under denna period också. Hans mor blev sjuk när han bodde i Memphis, så familjen flyttade till Jackson, Mississippi, och bodde hos Ellas mor.

Richards mormor, en hängiven sjundedagsadventist, skrev in honom i en sjundedagsadventistskola nära Jackson vid tolv års ålder. Han gick också i en lokal offentlig skola under några år. Våren 1924 tryckte Southern Register, en lokal svart tidning, hans första berättelse, ”The Voodoo of Hell’s Half Acre”. Mellan 1925 och 1927 arbetade han med flera enkla jobb i Jackson och Memphis. Under denna tid fortsatte han att skriva och upptäckte verk av H.L. Mencken, Theodore Dreiser och Sinclair Lewis.

År 1927 flyttade han till Chicago, där han blev posttjänsteman tills den stora depressionen tvingade honom att ta på sig olika tillfälliga jobb. Under denna tid engagerade han sig i kommunistpartiet och skrev artiklar och berättelser för både Daily Worker och New Masses. I april 1931 publicerade han sin första större berättelse, ”Superstition”, i Abbot’s Monthly.

Hans band till kommunistpartiet fortsatte efter flytten till New York 1937. Han blev Harlem-redaktör för Daily Worker och hjälpte till att redigera en kortlivad litterär tidskrift, New Challenge. År 1938 samlades fyra av hans berättelser som Uncle Tom’s Children. Därefter fick han ett Guggenheim-stipendium, vilket gjorde det möjligt för honom att färdigställa sin första roman, Native Son (1940). År 1939 gifte han sig med Dhimah Rose Meadman, en vit dansare, men de två separerade kort därefter. År 1941 gifte han sig med Ellen Poplar, en vit medlem av kommunistpartiet, och de fick två döttrar, Julia 1942 och Rachel 1949.

1944 bröt han med kommunistpartiet men fortsatte att följa liberala ideologier. Efter att ha flyttat till Paris 1946 blev Wright vän med Jean-Paul Sartre och Albert Camus samtidigt som han genomgick en existentialistisk fas som bäst skildras i hans andra roman, The Outsiders (1953). År 1954 publicerade han en mindre roman, Savage Holiday. Efter att ha blivit fransk medborgare 1947 fortsatte han att resa runt i Europa, Asien och Afrika, och dessa erfarenheter ledde till ett antal facklitterära verk.

Under sina sista år plågades han av sjukdom (aerob dysenteri) och ekonomiska svårigheter. Under hela denna period skrev han cirka 4 000 engelska haikus (varav några nyligen publicerades för första gången) och ytterligare en roman, The Long Dream, 1958. Han förberedde också ytterligare en novellsamling, Eight Men, som publicerades efter hans död den 28 november 1960.

Bland hans övriga verk finns två självbiografier. Black Boy, som publicerades 1945, behandlade hans ungdom i den segregerade södern, och American Hunger, som publicerades postumt 1977, behandlade hans medlemskap och desillusionering med kommunistpartiet.

Flera av Wrights verk misslyckades med att uppfylla den nya kritikens rigida normer, men hans utveckling som författare har intresserat läsare över hela världen. Betydelsen av hans verk kommer inte från hans teknik och stil, utan från den inverkan hans idéer och attityder har haft på det amerikanska livet. Wright ses som en viktig person i den svarta revolutionen som följde på hans tidigaste romaner. Bigger Thomas, den centrala figuren i Native Son, är en mördare, men hans situation galvaniserade de svarta ledarnas tankar till en önskan att konfrontera världen och hjälpa till att forma sin ras framtid.

I takt med att hans vision av världen sträckte sig bortom USA utvidgades hans sökande efter lösningar till att omfatta politik och ekonomi i framväxande länder i tredje världen. Wrights utveckling präglades av en förmåga att reagera på strömningarna i sin tids sociala och intellektuella historia. Hans viktigaste bidrag var dock hans önskan att på ett korrekt sätt porträttera svarta för vita läsare och därigenom förstöra den vita myten om den tålmodiga, humoristiska och underdåniga svarta mannen.

(Artikeln publicerades första gången den 26 januari 1999)