Rodenticider: Topp 4 ingredienser som dödar husdjur

Förgiftningar efter intag av rodenticider är en av de vanligaste typerna av förgiftningar som ses på veterinärmottagningar hos både små och stora djurarter. (Observera: Relastoxikos – förgiftning genom att äta gnagare som dödats av rodenticider – är inte vanligt förekommande men är möjlig och kan även ses hos vilda rovdjur och rovfåglar som får i sig förgiftade gnagare). Det finns många olika typer av mus- och råttgift tillgängliga idag, och de finns i många olika färger och formuleringar. Exakt identifiering av den aktiva ingrediensen i dessa gifter är det första steget för att veterinärer ska kunna ge en effektiv behandling, eftersom ingredienserna varierar dramatiskt i toxicitet och verkningsmekanism. Dessa gifter kan inte identifieras enbart på grundval av färg eller form utan identifieras bäst genom att titta på förpackningen för att hitta namnet på den aktiva beståndsdelen eller EPA-registreringsnumret. Här är de fyra vanligaste aktiva ingredienserna i rodenticider, deras effekter och hur veterinärer behandlar dem.

1. Långverkande antikoagulantia

Rodticider som innehåller långverkande antikoagulantia som aktiv ingrediens är den vanligaste och mest kända typen av mus- och råttgift.

Aktionsmekanism: Denna typ av gift verkar genom att hindra blodet från att koagulera, vilket leder till inre blödningar. Det tar vanligtvis minst 48 timmar innan denna typ av gift får effekt. Om husdjuret har varit kroniskt utsatt för produkten kan dock de kliniska tecknen börja uppträda tidigare.

Högre vanliga tecken och symtom på förgiftning: Letargi, träningsintolerans, hosta och andningssvårigheter (på grund av lungblödning), svaghet och blekt tandkött är de vanligaste och beror på inre blödning. Mindre vanliga tecken är kräkningar och diarré (med eller utan blod), näsblod, blåmärken, blodig urin, aptitlöshet och blödning från tandköttet.

Antidot och behandling: Lyckligtvis har detta gift en lätt tillgänglig receptbelagd motgift som kallas K1-vitamin. Behandling i minst tre till fyra veckor är nödvändig. Receptfria läkemedel eller livsmedel med högt innehåll av K-vitamin kommer inte att vara tillräckliga ersättare.

Hot: Toxiciteten hos långverkande antikoagulantia kommer att variera kraftigt mellan de aktiva ingredienserna där brodifacoum är en av de mest potenta. Patientens signalement kan också vara en faktor när man fastställer en toxisk dos eftersom djur med underliggande lever- eller gastrointestinal sjukdom samt mycket unga och mycket gamla djur löper större risk. Vissa arter, t.ex. katter, är mer motståndskraftiga mot effekterna av långverkande antikoagulantia och drabbas sällan av förgiftning. Hundar däremot kan vara ganska känsliga och kräver ofta veterinärmedicinskt ingripande.

2. Cholecalciferol (vitamin D3)

Detta är ett av de farligaste mus- och råttförgiftningarna på marknaden och tycks vinna i popularitet.

Växelverkan: Detta gift verkar genom att kontinuerligt öka kalcium- och fosfornivåerna, vilket kan leda till sekundär njursvikt.

Högsta tecken och symtom på förgiftning: Djur kan uppleva ökad törst och urinering, bli svaga och slöa och ha minskad aptit inom de första 24 timmarna efter intag. Akut njursvikt noteras vanligtvis två till fyra dagar efter intag.

Antidot och behandling: Detta kan vara en av de mest utmanande rodenticiderna att behandla, eftersom omfattande behandling och laboratorieövervakning, som kan vara kostsam, krävs för ett positivt resultat. Det finns ingen specifik antidot, men förgiftning reagerar på flera receptbelagda behandlingar som IV-vätskor, furosemid, kalcitonin och bisfosfonater. Aggressiv behandling och frekvent övervakning av blodvärden (kalcium, fosfor och njurvärden) behövs ofta under en period på två till fyra veckor efter intag.

Hot: Intag av endast en liten mängd av detta gift kan vara potentiellt dödligt för vilket djur som helst, därför kan nästan alla intag visa sig vara giftiga.

3. Bromethalin

Detta är ett farligt gift med ett namn som ofta förväxlas med ett antikoagulantium.

Ansvarssätt: Bromethalin verkar genom att koppla bort oxidativ fosforylering i hjärnans och leverns mitokondrier och kan resultera i hjärnödem (svullnad av hjärnan) när giftiga mängder intas.

Sedvanliga tecken och symtom på förgiftning: Cerebralödem kan leda till ataxi (okoordination), skakningar, kramper, förlamning och så småningom döden. Uppkomsten av kliniska tecken kommer att vara dosberoende och varierar från två till 24 timmar.

Antidot och behandling: Sjukhusvård i tre till sex dagar kan behövas eftersom detta gift har långvariga effekter. Behandlingen består av höjning av huvudet, mannitol och andra åtgärder för att minska hjärnans svullnad.

Hot: Katter är känsligare för effekterna av bromethalin än hundar, men den toxiska dosen för båda djuren är mycket liten.

4. Zink-, kalcium- och aluminiumfosfider

Dessa är vanligare i mullvads- eller mårdhundbete, men kan också förekomma i vissa mus- och råttbete.

Varumärkesmetod: När giftet väl är i magen släpper det ut giftig fosfingas. Mat i magen ökar också mängden gas som produceras och ökar därför giftets giftighet. Därför rekommenderas inte att ge patienten mat efter intag.

Högre vanliga tecken och symtom på förgiftning: Den gas som produceras av detta gift kan resultera i gastrisk distension och uppblåsthet, kräkningar, buksmärtor, chock och kollaps samt leverskador.

Antidot och behandling: Detta gift har inte heller någon antidot, och veterinärer bör utföra en aggressiv dekontaminering som t.ex. magsköljning. Under dekontamineringen måste stor försiktighet iakttas för att förhindra att sjukhuspersonal utsätts för gasen, eftersom den är en potent luftvägsirriterande gas. Med tanke på den potentiella risk som gasen utgör för människor är det bäst om veterinärpersonal (inte djurägare) framkallar kräkningar i ett välventilerat område eller utomhus.

Hot: Den toxiska dosen är mycket liten och nästan alla patienter som får i sig detta gift måste undersökas av en veterinär för att avgöra om behandling är nödvändig.