Sårlukt

Sårlukt, även kallad illalukt, är vanligtvis ett resultat av nekrotisk vävnad eller bakteriell kolonisering i sårbädden. Vissa förband, som hydrokolloider, tenderar också att producera en karakteristisk lukt som ett resultat av den kemiska reaktion som äger rum mellan förbandet och sårexsudat, vilket orsakar lukt. Även om det inte är direkt skadligt för patienten är sårlukt ofta ett tecken på bioburden eller andra hinder för sårläkning. Dessutom kan de psykologiska effekterna av illaluktande sår på patienten, anhöriga eller vårdare vara betydande.

Bedömning av sårlukt

Trots att det inte finns någon universellt erkänd skala för att mäta sårlukt kan följande användas för att kvalitativt bedöma sårlukt i dokumentationssyfte:
Väldigt stark: Ljudet är tydligt när man kommer in i rummet (6-10 fot eller 2-3 meter från patienten) med förbindningen intakt.
Stark: Ljudet är tydligt när man kommer in i rummet (6-10 fot eller 2-3 meter från patienten) med förbindningen intakt: Stark: Lukt är tydlig när man går in i rummet (6-10 fot eller 2-3 meter från patienten) när förbandet är borttaget.
Måttlig: Lukt är tydlig när man går in i rummet (6-10 fot eller 2-3 meter från patienten) när förbandet är borttaget: Ljudet är tydligt i närheten av patienten när förbandet är intakt.
Lätt: Ljudet är uppenbart i närheten av patienten när förbandet är borttaget.
Ingen lukt: Ljudet är uppenbart i närheten av patienten när förbandet är borttaget.
Ingen lukt: Ingen lukt: Ingen lukt är uppenbar, inte ens vid patientens säng, när förbandet är borttaget.

Från: Haughton och Young (1995)

Figur 1: Kolförband som används för luktkontroll av sår

Figur 2: Sårförband för lukthantering

Etiologi

De flesta sårlukter tros härröra från metaboliska processer hos anaeroba bakterier. I kroniska sår; såsom trycksår, bensår och diabetiska fotsår, kan lukten också bero på vävnadsnedbrytning. De välbehövliga, illaluktande föreningarna cadaverin och putrescin frigörs av anaeroba bakterier som en del av vävnadens förruttnelse.

Behandling av sårlukt

Införandet av en eller flera av följande försiktighetsåtgärder kan bidra till att minimera risken för att utveckla illaluktande sår hos riskpatienter och minimera komplikationer hos patienter som redan uppvisar symptom:

• Rengör såret så ofta som rekommenderas för att minska bioburden
• Säkerställ att patienten har god hygien
• Om det inte är kontraindicerat, öka frekvensen av förbandsbyten
• Växla sängkläderna så fort de blir smutsiga
• Använd produkter som är utformade för att minska eller maskera lukt (dvs.e., kalciumalginat)
• Använd rengöringsmedel som är utformade för att bryta igenom biofilm eller bioburden
• Använd sårrengöringsprodukter som är biocider som är utformade för att döda luktorsakande bakterier

Bearbetning av illaluktande sår syftar vanligen till att behandla den underliggande infektionen eller till att avlägsna den debridering av den devitaliserade vävnad som orsakar lukten. Även om topiska eller systemiska antibiotika kan vara effektiva är det svårt att nå den nödvändiga koncentrationen av antibiotika vid infektionsstället. En formulering som har fått stor användning inom sårvården är metronidazolgel eller -pulver, som även om det är mest effektivt mot anaeroba bakterier kan ha viss effekt på en rad aeroba organismer i de koncentrationer som vanligtvis används.

Om det inte är möjligt att utrota orsaken till sårlukten kan luktkontrollerande förband bidra till att mildra de psykologiska effekterna av överdriven sårlukt. Aktivt kol används i stor utsträckning som ett deodoriserande medel i förband för dessa ändamål. Rengöring och/eller debridering av såret kan vara nödvändigt innan förbandet appliceras för att uppnå önskad effekt. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga i sig själva för att mildra lukten från såret i fråga kan externa deodoriseringsmedel (luftfräschare, doftljus, eteriska oljor, kaffesump osv.) användas för att maskera lukten.

Holloway S. Recognising and treating the causes of chronic malodorous wounds. Nursing Times. http://www.nursingtimes.net/recognising-and-treating-the-causes-of-chron…. Publicerad den 1 mars 2004. Tillgänglig 28 juli 2017.

Thomas S, Fisher B, Fram P, Waring M. Odour Absorbing Dressings: En jämförande laboratoriestudie. World Wide Wounds. http://www.worldwidewounds.com/1998/march/Odour-Absorbing-Dressings/odou…. Publicerad den 7 april 1998. Tillgänglig den 28 juli 2017.