Sir John Falstaff

Sir John Falstaff är en av Shakespeares mest populära karaktärer. Det var han på Shakespeares tid och därefter under de följande fyrahundra åren, och det är han fortfarande. Han är utan tvekan den mest kända komiska karaktären i all engelsk dramatik. Shakespeare och hans publik tyckte så mycket om Falstaff att Shakespeare placerade honom i fyra pjäser, även om han i The Merry Wives of Windsor är placerad i ett annat sammanhang i tid och rum än i Henrik IV del 1, Henrik IV del 2 och Henrik V. I The Merry Wives är Falstaff en annan person men han är i alla avseenden samma feta, vulgära, äckliga gubbe – med andra ord samma karaktär.

Falstaff är oärlig och feg, skrytsam och narcissistisk. Samtidigt är han intelligent och insiktsfull. Han behärskar språket och har en stor förmåga till slagfärdighet. Allt detta gör honom till en fantastisk, sevärd karaktär i en pjäs. Men karaktärer i pjäser är inte verkliga människor, även om de är extremt realistiska, vilket de flesta av Shakespeares karaktärer är. De är i huvudsak dramatiska medel, och som alltid hos Shakespeare fyller karaktärerna funktioner som är viktiga för pjäsens framgång.

Sir John Falstaff i Henrik IV del 1

I Henry IV del 1 är Falstaff fritidskamrat till den unge prins Hal som frekventerar tavernan där Falstaff och hans ofta oseriösa vänner och kompanjoner – tjuvar, svindlare, prostituerade – umgås, äter och dricker och planerar sina småbrottsliga projekt. Det är en fantastisk pjäs, delvis för att det är ett drama med mycket allvarliga teman som rör kungadöme, politik, krig och sådana viktiga frågor, samtidigt som det är en av de roligaste engelska pjäserna. Falstaff står i centrum för den komedin och är också viktig för de mer allvarliga temana. I vissa avseenden fyller han samma funktion som kören i det grekiska dramat, genom att kommentera det politiska skeendet, om än på ett egoistiskt och hänsynslöst sätt, men med skarpa iakttagelser och underliggande sunt förnuft. Hans och hans kamraters miljö ger Shakespeare möjlighet att fördjupa den unge prinsen i den lägsta sociala nivån i det rike som han en dag kommer att regera över som kung. Ett av pjäsens viktigaste teman är frågan om vad som gör en bra kung. Senare, som Henrik V, blir Hal den bästa kung som England någonsin har haft, och Shakespeare antyder att det delvis beror på hans utbildning, som har gett honom intima kunskaper om och förståelse för alla nivåer och förhållanden i hans rike.

Falstaff i Henrik IV del 2

Falstaffs nästa framträdande är i Henrik IV del 2. Hal, som kung Henrik V, tar på sig kronans värdigheter och ansvar i slutet av pjäsen. Han blir kontaktad av sin gamle kompanjon Falstaff som vill ha en tjänst. I ett av de mest berömda ögonblicken i Shakespeares pjäser avvisar Hal offentligt den gamle mannen, liksom hans oseriösa gäng.

Falstaff i Henrik V

I Henrik V får vi inte se Falstaff som en dramatisk karaktär, utan i stället får vi en gripande redogörelse för hans död. Först ser vi hans vänner tala om hans tillstånd. Han är allvarligt il: de säger att han dör av ett brustet hjärta eftersom kung Henrik har avvisat honom. En av hans kvinnliga vänner säger: ”Kungen har dödat hans hjärta” och alla nickar instämmande. Strax därefter får vi veta att Falstaff är död. Det antyds att han har dött av en otäck könssjukdom. Värdinnan håller ett gripande tal till minne av sin gamle vän.

Falstaff i The Merry Wives of Windsor

Enligt traditionen tyckte drottning Elizabeth så mycket om Falstaff att hon beordrade Shakespeare att skriva ytterligare en pjäs om honom. Det är en vacker tradition, men den har inget stöd i några bevis. Traditionen kan dock ha uppstått mer som ett fokuserat tycke för Falstaff bland Londons teaterbesökare. Shakespeare skrev faktiskt en pjäs med Falstaff som huvudperson – The Merry Wives of Windsor där Falstaff är en opportunistisk och komiskt misslyckad förförare.

Falstaff förekommer i många dramatiska verk, skönlitteratur, poesi och musik. Två av de mest kända framträdandena är Otto Nicolais opera Die lustigen Weiber von Windsor från 1849 och Verdis Falstaff, som båda förblir bland 1800-talets mest populära komiska operor.

Top Falstaff-citat

Den bästa delen av tapperhet är diskretion – Henrik 1V del 1, akt 5, scen4

Hal, om jag säger dig en lögn, spotta mig i ansiktet, kalla mig häst – Henrik 1V del 1, Act 2 Scene 4

En man av min njure – The Merry Wives of Windsor, Act 3 Scene 5

I hope good luck lies in odd numbers – The Merry Wives of Windsor, Act 5 Scene 1

O powerful Love, som i vissa avseenden gör ett djur till en människa och i andra avseenden en människa till ett djur – The Merry Wives of Windsor, Act 5 Scene 5

Jag tror inte att djävulen vill att jag ska fördömas, för att inte oljan i mig ska sätta helvetet i brand – The Merry Wives of Windsor, Act 5 Scene 5

Du ser att jag har mer kött än en annan människa, och därför är mer ömtålig – Henry 1V Part 1, Act 3 Scene 3

Allt? Jag vet inte vad ni kallar alla, men om jag inte kämpat med femtio av dem så är jag ett gäng rädisor. Om det inte fanns två eller tre och femtio på stackars Jack, så är jag ingen tvåbent varelse – Henry 1V del 1, akt 2, scen 4