Skrapa på ytan: drönare kastar nytt ljus på mysteriet om Nazcalinjerna

Ett bleknat, decennier gammalt svartvitt fotografi var den enda ledtråden som Johny Isla hade när han gav sig ut på spåret av ett sjöodjur.

Den peruanska arkeologen fick syn på bilden vid en utställning 2014 i Tyskland om Nazcalinjerna, de enorma och invecklade ökenbilderna som lockar tiotusentals turister varje år.

Fototot, som togs i början av 1970-talet, visade en mystisk späckhuggargudinna som var inristad i en torr bergssluttning. Figuren hade vissa likheter med andra han kände till, men han hade aldrig sett den här förut.

Isla, som nu är Perus chefsarkeolog för linjerna, tillbringade timmar med att gå igenom arkiven innan han återvände till Peru – beväpnad med en drönare och en livstid av lokal fälterfarenhet – för att hitta den.

Efter flera falska starter tog det bara två veckor att hitta den 25 gånger 65 meter stora bilden som hade gömt sig i det fördolda i bergen i Palpa, cirka 30 mil norr om Nazca, i en enorm ökenyta i södra Peru.

Den design som är inristad i sluttningen föreställer ett skräckinjagande mytologiskt djur, delvis orca men med en mänsklig arm som håller ett troféhuvud och flera andra huvuden inuti kroppen.

Ny forskning med drönare har hjälpt till att avslöja hundratals liknande figurer som är inristade i öknen i närheten av linjerna i Nazca, men som är så mycket som 1500 år äldre än dem. De arkeologer som leder arbetet anser nu att den antropomorfa orca-figuren fyller en saknad länk mellan hundratals äldre geoglyfer och Nazca-kulturens raderingar i öknen.

De mindre formerna raderades på bergssluttningar i närbelägna Palpa av Paracas- och Topará-kulturerna mellan 500 f.Kr. och 200 e.Kr.

”Den här orkanen gjordes vid en tid av överflöd och befolkningstillväxt i ett ögonblick av förändring från ett samhälle till ett annat”, säger Isla.

Figuren känd som
Figuren känd som ”La Orca de Piedras Gordas”, eller Orkanen, som återupptäcktes av Johny Isla i Palpa. Foto: John Isla Isla, som hittades i Palpa: Jorge de la Quintana/The Guardian

Isla tror att Topará skapade orca-figuren under en period av dynamisk övergång. ”Nazcalinjerna är kulmen på en process av experiment och förbättring av tekniken som följer på dessa äldre geoglyfer”, säger Isla.

Linjerna, som är daterade från 200-700 e.Kr., fick status som Unescos världsarv 1994.

Mer än tusen av dem – enorma geometriska mönster och zoomorfa figurer som apan, kolibri och val – sträcker sig över mer än 400 kvadratkilometer av Nazca-platån. De skapades genom att man avlägsnade det översta lagret av stenar för att avslöja det ljusare materialet under.

De nyupptäckta geoglyfernas placering på bergssluttningar utgör dock en viktig skillnad, säger Luis Jaime Castillo, en peruansk arkeolog som arbetar med Nazca-Palpa-projektet tillsammans med Isla.

”Placeringen av dessa geoglyfer på sluttningarna innebär att man, i motsats till Nazcalinjerna, kan se dem om man står i dalen nedanför där liv och jordbruk äger rum”, sade han.

”Om Nazcalinjerna gjordes av människor för gudarna, så gjordes dessa figurer av människor för människor”, förklarade Castillo, som är före detta kulturminister i Peru. ”De är tydligt representationer av identifierbara människor. De avgränsar territorier.”

De större och mer sofistikerade geoglyferna längre söderut i Nazca kan däremot inte ses helt och hållet från marken.

Enligt Isla tyder den senaste forskningen på att Nazcalinjerna ”gjordes i syfte att be gudarna om vatten och fruktbarhet i detta ökenområde”.

Men arkeologerna försöker fortfarande förstå övergången mellan Paracas-kulturens avbildningar av till stor del mänskliga figurer som var avsedda att betraktas av andra människor och Nazca-ikonografin där människor är så gott som frånvarande.

I takt med att samhället växte sig större kan bilderna ha tillägnats av eliten och fått en helig status, tror Castillo. Det var en övergång från teckningar gjorda av hushåll eller byar till storslagna mönster gjorda av en organisation som stod närmare en stat, menar han.

På en sluttning står en krigare med huvudbonad och en stav eller ett spjut i handen nära en kvinnlig figur. Mellan dem står en mytologisk varelse med en massa tentakler eller ormar. Figurerna tros symbolisera fruktbarhet.

Från marken är det nu svårt att se designerna. Men drönarens örnöga avslöjar hela designen på en bildskärm som betraktas av Castillo, som länge har förespråkat kartläggningstekniker från luften för att registrera Perus uppskattningsvis 100 000 arkeologiska platser, varav endast en bråkdel har grävts ut.

Den panamerikanska motorvägen skär genom Nazcalinjerna som ligger cirka 450 km söder om Lima, Perus huvudstad.
Den panamerikanska motorvägen skär genom Nazcalinjerna som ligger cirka 450 km söder om Lima, Perus huvudstad. Foto: Jorge de la Quintana/The Guardian

Droner används inte bara för att hitta geoglyfer utan också för att ”täcka kilometer efter kilometer och ta tusentals och åter tusentals bilder som sedan bearbetas i mycket stora datorer”, sade Castillo. ”Bilderna är så detaljerade att vi kan se en sten på en halv tum i diameter.”

Resultatet av processen, som kallas fotogrammetri, är mycket detaljerad tredimensionell kartläggning av stora områden, vilket i fallet med Nazca- och Palpa-linjerna är ett enormt lyft för deras skydd.

Finansieringen för att upptäcka dessa nya geoglyfer kom ironiskt nog som ett resultat av en internationell skandal, när Greenpeace-aktivister lämnade skadliga fotspår bredvid den berömda kolibrien, under ett publicitetsstunt som syftade till FN:s klimattoppmöte i Lima 2014.

Upprördhet över händelsen fick USA att ge Peru ett bidrag som hjälpte till att finansiera Isla och hans team.

Registrering och georeferensering av geoglyferna är det bästa sättet att skydda dem från jordbrukets utbredning eller stadsintrång, säger Castillo. Men endast ett fåtal av platserna kommer att göras kända för allmänheten för att inte göra dem till ett mål för vandalism. Many of the hillsides, cut through by the Pan-American highway, are already covered with modern-day etchings ranging from brands of fertilizer to graffiti tags.

Castillo believes that in the Nazca and Palpa area – already described by Unesco as having the ”most outstanding group of geoglyphs anywhere in the world” – new discoveries may yet outnumber older ones.

While the team have discovered hundreds of geoglyphs in Palpa, Castillo expects to find many more. ”We’ve registered maybe just 5% of what there is,” he says.

{{#ticker}}

{{topLeft}}

{{bottomLeft}}

{{topRight}}

{{bottomRight}}

{{#goalExceededMarkerPercentage}}

{{/goalExceededMarkerPercentage}}

{{/ticker}}

{{heading}}

{{#paragraphs}}

{{.}}

{{/paragraphs}}{{highlightedText}}

{{#cta}}{{text}}{{/cta}}
Remind me in May

Accepted payment methods: Visa, Mastercard, American Express and PayPal

We will be in touch to remind you to contribute. Look out for a message in your inbox in May 2021. If you have any questions about contributing, please contact us.

Topics

  • Archaeology
  • Peru
  • Americas
  • features
  • Share on Facebook
  • Share on Twitter
  • Share via Email
  • Share on LinkedIn
  • Share on Pinterest
  • Share on WhatsApp
  • Share on Messenger