Smash Mouth

Rockband

För protokollet…

Väljd diskografi

Källor

När Smash Mouth släppte sitt andra album Astro Lounge 1999 var det många som tvivlade på gruppens förmåga att producera en mer varierad samling låtar. Bandets debutalbum, Fush Yu Mang från 1997, innehöll en stadig dos av optimistiska poplåtar och gav upphov till den första hitsingeln ”Walkin’ on the Sun”, en låt som fick flera kritiker att kalla Smash Mouth för ett one hit wonder. Även om sångaren Steve Harwell sa att debuten var en ”rolig skiva” trodde han och hans bandkamrater att de kunde ta sin musik ett steg längre. ”Den första var nästan som en speed high, och det gjorde mig lite förbannad eftersom jag kände att den inte ens visade en tredjedel av vad vi var kapabla till”, berättade sångaren för Neva Chonin i Rolling Stone. ”Med den här kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av den…. Många sa att vi inte var tillräckligt begåvade för att göra den typen av skit. Tja, .vi gjorde det, och jag vill att de ska äta upp sina ord. Vi fick så mycket stryk av folk som ville att vi skulle misslyckas.”

Smash Mouth – uppkallat efter fotbollsspelaren/tränaren Mike Ditkas uttryck ”smash mouth football” – började bevisa att världen hade fel 1994 i San Jose, Kalifornien, när sångaren Steve Harwell och trummisen Kevin Coleman, två barndomsvänner som en gång i tiden spelat i ett garageband tillsammans, rekryterade gitarristen G reg Camp från ett lokalt coverband. Camp bad i sin tur basisten Paul De Lisle, som han hade spelat med i ett tidigare band, att gå med i den nya gruppen. Efter en del övertalning från Camps sida accepterade De Lisle erbjudandet, vilket innebar att Smash Mouths lineup blev komplett. Bandet valde att inte anställa en permanent keyboardspelare, utan hade istället olika gästkeyboardspelare på sina två första skivor. Även om Camp och De Lisle var veteraner från barkretsen och Harwell och Coleman saknade erfarenhet, kände de fyra en omedelbar kemi från första dagen. ”Första gången vi spelade tillsammans visste jag att vi hade det”, minns Camp, bandets främsta låtskrivare, till Chonin. ”Det var som om de oskyldiga mötte de professionella.” De Lisle avslöjade en liknande föraning om bandet, enligt gruppens skivbolag. ”Dessa hot-shots som jag spelade med var typ, ’Dude, de där killarna är dumma och de suger. Du måste sluta med den här Smash Mouth-grejen och spela med oss på heltid – det är vi eller de”. Och jag sa: ”Det är något som händer med de där killarna som jag inte kan beskriva, men jag gillar det verkligen”. Vad jag däremot sa till mig själv var: ”Herregud, Greg Camp är den bästa låtskrivaren i Bay Area, och ingen vet det.”

Men även om Harwell ansågs vara en naturlig underhållare och en älskad konversatör, kämpade gruppen ändå under de följande två åren med att uppträda på klubbar i och runt San Jose. Deras första betydande genombrott kom i april 1996 efter att en lokal radiostation, KOME, började spela en av bandets låtar med titeln ”Nervous in the Alley”. Detta oöverträffade drag av KOME markerade

For the Record…

Ledamöterna inkluderar Greg Camp (född ca 1967), låtskrivare, gitarr; Kevin Coleman (född ca 1966), trummor; Paul De Lisle (född C 1963), basgitarr; Steve Harwell (född C 1967), sång.

Bandet bildades i San Diego, Kalifornien, 1994; radiostationen KOME i San Diego började spela singeln ”Nervous in the Alley” och bjöd in Smash Mouth att uppträda tillsammans med No Doubt, Beck och 311 på musikfestivalen Kamp KOME, 1996; släppte debutalbumet Fush Yu Mang, singeln ”Walkin’ on the Sun” nådde förstaplatsen på Billboard Modern Rock-listan, 1997; släppte uppföljningsalbumet Astro Lounge, 1999.

Adresser: Skivbolag -Interscope Records, 10900 Wilshire Blvd., Ste. 1230, Los Angeles, CA 90024, (310) 208-6547, fax (310) 208-7343.

Första gången ett osignerat band fick regelbunden rotation på en radiostation som stöds av den moderna rockmarknaden. Förutom att spela bandets singel bjöd stationen också in Smash Mouth att uppträda tillsammans med sådana fulländade akter som No Doubt, Beck och 311 på musikfestivalen Kamp KO. ”Vi spelade Kamp KO på Shoreline och var på omslaget till BAM innan vi ens hade fått kontrakt, och alla flippade ut”, berättade Camp för Billboards Doug Reece. ”Andra band var som: ’Varför får de här killarna all den här uppmärksamheten? De har inte varit i skyttegravarna så länge”. Men sanningen är att vi individuellt sett alla hade spelat länge i olika band”. Trots den avundsjuka som andra musiker uttryckte drog Smash Mouth till sig många skivbolags uppmärksamhet. Innan han bildade Smash Mouth ledde Harwell en gång i tiden en hiphopgrupp som hette F.O.S. (Freedom Of Speech), en grupp som också fick ett skivkontrakt med Taboo Records efter att en radiostation börjat stödja en F.O.S.-låt. Denna erfarenhet, liksom Smash Mouth-kopplingen med KOME, väckte Harwells intresse för den affärsmässiga sidan av musiken. Harwell spelade därför, till skillnad från så många andra artister, en framträdande roll när det gällde att besluta om skivkontrakt och övervägde att en dag etablera ett eget bolag. ”När vår advokat ordnade möten med skivbolag frågade jag honom om han inte kunde låta mig gå ner och prata med folk själv”, berättade sångaren för Reece. ”Även om de inte var intresserade av musiken var det häftigt att få vänner och bygga relationer. Någon inom radion sa en gång till mig att man träffar samma människor på vägen upp som på vägen ner, så jag har försökt att se på saker och ting på det sättet och undvika att bränna broar.”

Efter att ha övervägt flera erbjudanden bestämde sig Harwell och Smash Mouth för att skriva kontrakt med Interscope Records. Smash Mouths debut 1997, Fush Yu Mang (uppkallad efter en av Al Pacinos drogade svordomar i filmen Scarface), följde snart. Den dubbelt platinasäljande skivan, som ansågs vara en samling partyhymner från förorten med inslag av soul, punk och funk, innehöll en av de största hymnerna 1997, ”Walking on the Sun”, och en cover av War’s ”Why Can’t We Be Friends”. Som stöd för debuten inledde Smash Mouth en omfattande turné som bland annat innehöll spelningar med Sugar Ray, Blur, Third Eye Blind och andra. Gruppen bidrog också med en version av Mysterians ”Can’t Get Enough of You Baby” till soundtracket till Can’t Hardly Wait. Låten dök senare upp på Smash Mouths uppföljningsalbum Astro Lounge.

Medans Smash Mouth uttryckte sin tacksamhet för sin ökande popularitet kände de sig också överskuggade av framgången med ”Walkin’ on the Sun”, en singel som hamnade på första plats på Billboard Modern Rock-listan. Följaktligen förklarade musikpressen gruppen som ett one-hit wonder och ignorerade för det mesta de andra spåren på Fush Yu Mang. Smash Mouth insåg snart att förutom ”Walkin’ on the Sun” och ”Why Can’t We Be Friends” skulle det inte komma några andra singlar från deras debut. Som Harwell påpekade för Alternative Press. ”När radiostationerna väl spelade ’Walkin” skulle ingen röra något annat på den skivan”. Med detta i åtanke beslöt Smash Mouth att bredda den musikaliska omfattningen av gruppens andra album, Astro Lounge, som släpptes våren 1999 och som producerades av Eric Valentine, som också arbetade med bandet för Fush Yu Mang. Bandet hade inte bara för avsikt att ta ett steg bortom rockens gränser, Smash Mouth ville också göra varje enskilt spår lämpligt för popradio. ”Med den här skivan var vi så här: ’Vi vill ha fem singlar'”, sade Harwell i en intervju med Tim Kenneally i Spin. ”När vi pratade om att skriva den, sa jag: ’Dude, vi måste göra hela grejen radiospelbar, varje låt.'”

Kritiker, inklusive Kenneally, höll med om att gruppen uppfyllde ett sådant uppdrag: ”Den första singeln, ’All Star’, sprudlar av ”Hurra för alla”-optimism. Lounge-nyanser som upprepas från ’Walkin’ finns i överflöd, men endast ett fåtal spår kommer inom skankingavstånd från det ska-punk-territorium som de tänkte på på resten av Fush Yu Mang.” Clifford J. Corcoran anade likaså i en recension av Alternative Press: ”Astro Lounge är smakfullt lagrad med alla sorters syntar, keyboards, vibbar och ljudeffekter, och har en mycket mer sammanhängande och övertygande eklekticism som sträcker sig från virvlande psykedelia till reggae och dub till Blondie-esque new wave och till och med till Casio-tonig bossa nova. Även om Astro Lounge inte precis är banbrytande, överträffar den vida förväntningarna.” Innan slutet av maj kom ”All Star” in på Billboards topp fem, och singeln var också med i filmen The Mystery Men senare samma sommar.

Men Smash Mouth var dock inte utan sin andel av belackare. Inom speciellt musikscenen i Bay Area fördömde flera musiker Smash Mouth som opportunister och karriärister. ”There’s this one guy who, every time I see him, he hisses at me,” Camp told Kenneally. And Harwell himself admitted without apology to picking band members who he believed could help Smash Mouth earn popular recognition. But these insults did little to discourage the group. ”We built this team and nobody’s going to take it away from us,” Harwell boasted to Chonin.

Selected discography

Fush Yu Mang, Interscope, 1997.

Astro Lounge, Interscope, 1999.

Sources

Alternative Press, June 1999; August 1999.

BAM (Bay Area Music), May 21, 1999, p. 17.

Billboard, August 30, 1997, p. 9; June 19, 1999.

Entertainment Weekly, June 11, 1999.

Guitar, August 1999.

Guitar World, September 1999.

Los Angeles Times, June 6, 1999; June 14, 1999.

New York Daily News, June 13, 1999.

People, July 19, 1999, p. 37.

Pulse!, August 1999, p. 19.

Request, August 1999.

Rolling Stone, October 30, 1997, p. 80; February 19, 1998, p. 24; June 24, 1999, p. 67; August 6, 1999.

Spin, July 1999; August 1999

Teen People, September 1999.

Time Out, June 24-July 1, 1999.

USA Today, July 13, 1999.

Additional information provided by Interscope Records.

—Laura Hightower