Stora barriärrevet

Karta över Great Barrier Reef-regionen, världsarvsområde och marinpark, 2014

Royal Commissions förbjöd oljeborrning i Great Barrier Reef, 1975 skapade Australiens regering Great Barrier Reef Marine Park och förbjöd olika aktiviteter. Great Barrier Reef Marine Park omfattar inte hela Great Barrier Reef-provinsen. Parken förvaltas i samarbete med regeringen i Queensland genom Great Barrier Reef Marine Park Authority för att se till att den används på ett hållbart sätt. En kombination av zonindelning, förvaltningsplaner, tillstånd, utbildning och incitament (t.ex. certifiering av ekoturism) används i ansträngningarna att bevara revet.

In 1999 antog det australiska parlamentet lagen om miljöskydd och bevarande av den biologiska mångfalden (Environment Protection and Biodiversity Conservation Act), som förbättrade tillämpningen av den nationella miljölagstiftningen genom att ge vägledning om regionala prioriteringar för bevarande av den biologiska mångfalden. Den marina bioregionala planeringsprocessen kom från genomförandet av denna lag. Denna process bevarar den marina biologiska mångfalden genom att ta hänsyn till hela ekosystemet som en art befinner sig i och hur olika arter interagerar i den marina miljön.

Det finns två steg i denna process. Det första steget är att identifiera regionala bevarandeprioriteringar i de fem (för närvarande) olika marina regionerna. Det andra steget är att identifiera marina reservat (skyddade områden eller marina parker) som ska läggas till Australiens nationella representativa system av marina skyddade områden. Liksom skyddade områden på land skapas marina reservat för att skydda den biologiska mångfalden för kommande generationer. Marina reservat identifieras på grundval av de kriterier som anges i ett dokument från Australian and New Zealand Environment and Conservation Council som kallas ”Guidelines for establishing the national representative system of marine protected areas” (riktlinjer för inrättande av ett nationellt representativt system av skyddade marina områden), även känt som ”riktlinjerna”. Riktlinjerna är nationellt erkända och genomförs på lokal nivå enligt den australiensiska genomförandepolicy som beskrivs i ”Goals and Principles for the Establishment of the National Representative System of Marine Protected Areas in Commonwealth Waters” (mål och principer för inrättandet av ett nationellt representativt system av marina skyddsområden i samväldets vatten). Dessa riktlinjer finns på plats för att se till att ett marint reservat endast läggs till i NRSMPA efter en noggrann utvärdering av olika uppgifter.

Prioriteringarna för varje region skapas utifrån mänskliga och miljömässiga hot och de marina bioregionala planerna utarbetas för att ta itu med dessa prioriteringar. För att bedöma olika regioners prioriteringar tas tre steg: för det första skapas en bioregional profil, för det andra utarbetas en bioregional plan och för det tredje färdigställs planen. Efter det att planen har slutförts kan verksamheten i olika bioregioner begränsas på grund av särskilda hot som en verksamhet kan utgöra.

År 2001 släppte GBRMPA en rapport om den sjunkande vattenkvaliteten i Great Barrier Reef och redogjorde i detalj för hur viktig denna fråga är. Som svar på denna rapport lanserade regeringarna i Australien och Queensland 2003 ett gemensamt initiativ för att förbättra vattenkvaliteten i Great Barrier Reef. Den försämrade vattenkvaliteten under de senaste 150 åren (på grund av utvecklingen) har bidragit till korallblekning, algblomning och förorening med bekämpningsmedel. Dessa former av föroreningar har gjort revet mindre motståndskraftigt mot klimatförändringar.

När planen lades fram i oktober 2003 innehöll den ursprungligen 65 åtgärder som byggde på tidigare lagstiftning. Deras omedelbara mål var att stoppa och vända den försämrade vattenkvaliteten som kommer in i revet senast 2013. År 2020 hoppas de att kvaliteten på det vatten som kommer in i revet förbättras tillräckligt mycket för att det inte ska ha en skadlig inverkan på hälsan hos Great Barrier Reef. För att uppnå dessa mål beslutade de att minska föroreningarna i det vatten som kommer in i revet och att rehabilitera och bevara områden i revet som på ett naturligt sätt bidrar till att minska vattenföroreningarna. För att uppnå de mål som beskrivs ovan fokuserar denna plan på icke-punktsrelaterade föroreningskällor, som inte kan spåras till en enskild källa, t.ex. ett avloppsutlopp.

Planen är särskilt inriktad på näringsämnen, bekämpningsmedel och sediment som kommer in i revet som ett resultat av jordbruksverksamhet. Andra icke-punktsrelaterade föroreningskällor som tillskrivs stadsområden omfattas av annan lagstiftning. År 2009 uppdaterades planen. I den uppdaterade versionen anges att hittills har inga av de insatser som gjorts för att förbättra kvaliteten på det vatten som kommer in i revet varit framgångsrika. I den nya planen försöker man ta itu med detta problem genom att ”inrikta sig på prioriterade resultat, integrera initiativ från industrin och samhället och införliva nya politiska och rättsliga ramar (Reef Plan 5)”. Denna uppdaterade version har gjort den tidigare planen och de mål som sattes upp i den planen tydligare, förbättrat ansvarsskyldigheten och ytterligare förbättrat övervakningen och bedömningen. I 2009 års rapport konstaterades att 41 av de 65 åtgärderna uppfyllde sina ursprungliga mål, men att 18 åtgärder inte gjorde goda framsteg enligt utvärderingskriterierna och att 6 åtgärder bedömdes ha otillfredsställande framsteg.

Några viktiga resultat som uppnåtts sedan planens första antagande 2003 var inrättandet av Reef Quality Partnership för att fastställa mål, rapportera resultat och övervaka framstegen mot målen, förbättrade markförhållanden hos markägare belönades med förlängda arrendeavtal, planer för förbättring av vattenkvaliteten skapades för att fastställa regionala mål och identifierade de förvaltningsändringar som behövde göras för att nå dessa mål, Det har skapats näringsförvaltningszoner för att bekämpa sedimentförluster i särskilda områden, utbildningsprogram har startats för att hjälpa till att samla stöd för ett hållbart jordbruk, förändringar i markförvaltningen har ägt rum genom införandet av jordbrukssystem och praxiskoder, skapandet av Queenslands våtmarksprogram och andra framsteg har gjorts för att hjälpa till att förbättra vattenkvaliteten som strömmar in i korallreven.

En arbetsgrupp med forskare skapades också för att bedöma hur olika delar av planen påverkar kvaliteten på det vatten som strömmar in i korallreven. De konstaterade att många av målen ännu inte har uppnåtts, men fann fler bevis för att en förbättring av vattenkvaliteten i Great Barrier Reef kommer att förbättra dess motståndskraft mot klimatförändringar. Reefocus-toppmötet 2008, som också beskrivs i rapporten, kom fram till liknande slutsatser. Efter detta bildades en arbetsgrupp för intressenter som arbetade mellan flera grupper samt regeringarna i Australien och Queensland för att uppdatera målen för revet. Den uppdaterade versionen av planen fokuserar på strategiska prioriterade områden och åtgärder för att uppnå 2013 års mål. Även kvantitativa mål har gjorts för att kritiskt bedöma om målen uppfylls.

Några exempel på de vattenkvalitetsmål som beskrivs i denna plan är att det senast 2013 ska finnas en 50-procentig minskning av kväve- och fosforbelastningen i slutet av avrinningsområdena och att det senast 2020 ska finnas en minskning av sedimentbelastningen med 20 procent. I planen beskrivs också ett antal åtgärder som markägarna måste vidta för att bidra till att förbättra metoderna för betesdrift, markanvändning, näringsämnen och kemikaliehantering. Det finns också ett antal stödjande initiativ som beskrivs i planen för att bidra till att skapa en ram för att förbättra markanvändningen, vilket i sin tur kommer att förbättra vattenkvaliteten.

Med hjälp av dessa åtgärder hoppas regeringarna i Australien och Queensland att förbättra vattenkvaliteten till 2013. I rapporten om utsikterna 2013 och den reviderade vattenkvalitetsplanen kommer man att bedöma vad som behöver göras i framtiden för att förbättra vattenkvaliteten och försörjningsmöjligheterna för de vilda djur som lever där.

En blå sjöstjärna (Linckia laevigata) som vilar på hårda Acropora- och Porites-koraller

I juli 2004 trädde en ny zonindelningsplan i kraft för hela marinparken, och den har fått ett brett erkännande som ett nytt globalt riktmärke för bevarande av marina ekosystem. Omkodningen baserades på tillämpning av systematisk planeringsteknik för bevarande, med hjälp av marxans mjukvara. Samtidigt som skyddet i hela marinparken förbättrades, ökade de starkt skyddade zonerna från 4,5 % till över 33,3 %. Vid den tidpunkten var det det största marina skyddsområdet i världen, även om det nya Northwestern Hawaiian Islands National Monument 2006 blev det största.

Åter 2006 rekommenderade en översyn av lagen om Great Barrier Reef Marine Park Act från 1975 att det inte skulle göras några ytterligare ändringar av zonindelningen fram till 2013, och att det vart femte år skulle publiceras en rapport om utsikterna med expertgranskning, där man skulle undersöka revets hälsa, förvaltning och miljöpåfrestningar. I varje rapport om utsikterna krävs flera bedömningar. Varje bedömning har en uppsättning bedömningskriterier som gör det möjligt att bättre presentera tillgängliga bevis. Varje bedömning bedöms utifrån dessa kriterier och ges ett betyg. Varje rapport om utsikterna följer samma bedömnings- och betygsprocess så att informationen kan spåras över tiden. Ingen ny forskning görs för att ta fram rapporten. Endast lättillgänglig information tas med i rapporten, så lite av det som är känt om Reef finns faktiskt med i varje outlook-rapport.

Abbot Point kolhamns muddringskontrovers

I december 2013 godkände Greg Hunt, den australiensiska miljöministern, en plan för muddring för att skapa tre fartygsterminaler som en del av byggandet av en kolhamn. Enligt motsvarande godkännandedokument kommer processen att skapa cirka 3 miljoner kubikmeter muddrad havsbotten som kommer att dumpas inom Great Barrier Reef Marine Park-området.

Den 31 januari 2014 utfärdade GBRMPA ett dumpningstillstånd som kommer att tillåta att tre miljoner kubikmeter havsbotten från Abbot Point, norr om Bowen, transporteras och lossas i vattnen i Great Barrier Reef Marine Park. Potentiella betydande skador har identifierats i samband med muddermassor och processen att uppvirvla havsbotten i området och utsätta den för luft: För det första visar ny forskning att de finare partiklarna i muddermassorna kan grumla vattnet och blockera solljuset, vilket leder till att sjögräs och koraller svälter ut upp till 80 km från ursprungsplatsen på grund av vindar och strömmar. Dessutom kan muddermassor bokstavligen kväva rev och sjögräs till döds, samtidigt som stormar upprepade gånger kan återigen sätta dessa partiklar i upplösning så att skadorna fortsätter.

Muddermassorna från hamnprojektet Abbot Point ska dumpas 24 kilometer bort, nära Bowen i norra Queensland, och godkännandet från myndigheten kommer att leda till att ytterligare 70 miljoner ton kol produceras årligen, till ett värde av mellan 1,4 och 2,8 miljarder dollar. Myndighetens ordförande, Dr Russell Reichelt, förklarade efter bekräftelsen av godkännandet:

Detta godkännande är i linje med myndighetens uppfattning att hamnutvecklingen längs Great Barrier Reef-kusten bör begränsas till befintliga hamnar. Som en djupvattenhamn som har varit i drift i nästan 30 år har Abbot Point ett bättre läge än andra hamnar längs Great Barrier Reef-kusten för att genomföra en expansion, eftersom den kapital- och underhållsmuddring som krävs kommer att vara betydligt mindre än vad som skulle krävas i andra områden. Det är viktigt att notera att havsbotten i det godkända deponeringsområdet består av sand, silt och lera och innehåller inga korallrev eller sjögräsängar.

Godkännandet åtföljdes av motsvarande 47 nya miljövillkor som innefattar följande:

• En långsiktig plan för övervakning av vattenkvaliteten som sträcker sig över fem år efter att deponeringsverksamheten är avslutad.
• En plan för förvaltning av kulturarvet för att skydda flygplansvraket Catalina från andra världskriget i Abbot Bay.
• Inrättandet av en oberoende panel för teknisk rådgivning om muddring och bortskaffande och en förvaltningsresponsgrupp, som ska omfatta företrädare för samhället.

Den australiensiska federala regeringen meddelade den 13 november att det nu kommer att finnas ett förbud mot dumpning av muddermassor i Great Barrier Reef Marine Park. Världsarvskommittén bad miljöminister Greg Hunt att undersöka alternativa möjligheter att dumpa på land i stället. Regeringen i Queensland och Samväldet har nu accepterat det alternativa alternativet och råden från världsarvskommittén och kommer nu att påbörja dumpning på land.

Turism

En dykare tittar på en jättemussla på Stora barriärrevet

Helikopterutsikt över revet och båtar