Strong’s grekiska: 4102. πίστις (pistis) — tro, trofasthet

Ursprungligt ord: πίστις, εως, ἡ
Talets del: Ordets betydelse: Substantiv, Kvinnligt
Översättning: pistis
Fonisk stavning: Pistis: (
Definition: tro, trofasthet
Användning: tro, tro, tillit, förtroende; trohet, trofasthet.

4102 pístis (från 3982/peithô, ”övertala, bli övertalad”) – egentligen, övertalning (bli övertalad, komma till tillit); tro.

Tro (4102/pistis) är alltid en gåva från Gud och aldrig något som kan produceras av människor. Kort sagt är 4102/pistis (”tro”) för den troende ”Guds gudomliga övertalning” – och skiljer sig därför från mänsklig tro (tillit), men inbegriper den ändå. Herren föder kontinuerligt tro i den givmilda troende så att de kan veta vad han föredrar, dvs. övertygelsen om hans vilja (1 Joh 5:4).

1. Roten till 4102/pistis (”tro”) är 3982/peithô (”övertala, låta sig övertalas”) som levererar trons kärnbetydelse (”gudomlig övertalning”). Det är Guds garanti som garanterar uppfyllandet av den uppenbarelse som han föder inom den mottagliga troende (jfr 1 Joh 5:4 med Heb 11:1).

Tro (4102/pistis) tas alltid emot från Gud och skapas aldrig av oss.

Ro 12:3: ”Ty genom den nåd som har givits mig säger jag till var och en av er att inte tänka högre på sig själv än han borde tänka, utan att tänka så att man har ett sunt omdöme, eftersom Gud har tilldelat var och en ett mått av tro (4102/pistis)” (NASU).

Ep 2:8,9: ”Ty av nåd har ni blivit frälsta genom tro (4102/pistis), och det är inte av er själva, det är Guds gåva, 9inte av gärningar, så att ingen kan skryta” (NASU).

Gal 5:22,23: ”22Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid,

tålamod, vänlighet, godhet, tro (4102/pistis), 23vilja,

självbehärskning; mot sådana ting finns det ingen lag”.

2 Thes 1:11: ”Till det här ändamålet (förhärligande) – ja, varje gång vi ber om (peri) er med syftet (hin) att vår Gud räknar er värdiga kallelsen – även så att Han må uppfylla (sin) varje god-glädje som kommer från (hans) godhet och trons verk, i (hans) förmåga.”

Reflexion: Tron ges endast (uteslutande) till de återlösta. Det är inte en dygd som kan utarbetas genom mänsklig ansträngning.

2. Tron (4102/pistis) gör det möjligt för den troende att känna Guds föredragna vilja (jfr J. Calvin; se 2307/thelçma). Följaktligen är tro (4102/pistis) och ”Guds föredragna vilja (2307/thelçma)” direkt sammankopplade i Skriften.

2 Ro 12:2,3: ”Det är inte så att ni inte anpassar er till den här världen, utan ni ska förvandlas genom att förnya ert sinne, så att ni kan bevisa vad som är Guds vilja (2307/thelçma), det som är gott och välbehagligt och fullkomligt. 3Ty genom den nåd som har givits mig säger jag till var och en av er att inte ha högre tankar om sig själv än vad han borde ha, utan att tänka så att man har ett sunt omdöme, så som Gud har tilldelat var och en ett mått av tro (4102/pistis)” (NASU).

5 2 Kor 8:5,7: ” Och detta, inte som vi hade förväntat oss, utan de gav sig först

till Herren och till oss genom

Guds vilja (2307/thelçma)” (NASU).

7″ Men precis som ni överflödar i allt, i tro (4102/pistis)

och talförmåga och kunskap och i allt allvar och i den kärlek

som vi inspirerade i er, se till att ni också överflödar i detta nådefulla verk”

(NASU).

Heb 10:36,38: ”36Ty ni har behov av uthållighet, så att ni, när ni har gjort Guds vilja (2307/thelçma), får det som utlovats” (NASU).

” Men min rättfärdiga skall leva av tro (4102/pistis), och om han skrotar tillbaka, har min själ ingen glädje av honom” (NASU).

1 Joh 5:4: ”Ty allt som är fött av Gud besegrar världen;

och detta är den seger som har besegrat världen – vår tro

(4102/pistis)”.

3. Sammanfattningsvis är tron (4102/pistis) en övertygelse från Gud som vi får när han ger oss impulser (”gudomlig gnista”; jfr den hebreiska hiphilformen av tro, *mn, i en senare diskussion). Tron är alltid Guds verk och innebär att man hör hans röst – varigenom den troende tar fasta på hans önskade vilja (jfr J. Calvin).

1 Hab 2:1: ”Jag ska stå på min vaktpost och placera mig på vallen;

och jag ska hålla vakt för att se vad han ska tala i (Heb b ) mig” (NASU).

Hab 2:4: ”Se, vad gäller den högmodige,

Hans själ har inte rätt inom honom;

Men den rättfärdige skall leva i sin tro” (= 4102/pistis, ”tro från Herren”).

Ordets ursprung
från peithó
Definition
tro, trofasthet
NASB Översättning
tro (238), trofasthet (3), pant (1), bevis (1).

STRONGS NT 4102: πίστις
πίστις, πίστεως, ἡ (πείθω (som ser)), från (Hesiod, Theognis, Pindar), Aischylos, Herodotos ner; Sept. för אֱמוּנָה, flera gånger för אֱמֶת och אֲמָנָה; tro; dvs:

1. övertygelse om sanningen i något, tro (Platon, Polybius, Josefus, Plutarkos; θαυμάσια καί μείζω πίστεως, Diodorus 1, 86); i Nya testamentet en övertygelse eller tro om människans förhållande till Gud och de gudomliga tingen, vanligen med den inkluderade idén om tillit och helig glöd som föds av tron och är förenad med den: Hebreerbrevet 11:1 (där πίστις kallas ἐλπιζομένων ὑπόστασις, πραγμάτων ἔλεγχος οὐ βλεπομένων); motsatt εἶδος, 2 Korintierbrevet 5:7; förenat med ἀγάπη och ἐλπίς, 1 Korintierbrevet 13:13.

a. När det gäller Gud är πίστις ”övertygelsen om att Gud existerar och är alltings skapare och härskare, den som ger och skänker evig frälsning genom Kristus”: Hebreerbrevet 11:6; Hebreerbrevet 12:2; Hebreerbrevet 13:7; πίστις ἐπί Θεόν, Hebreerbrevet 6:1; ἡ πίστις ὑμῶν ἡ πρός τόν Θεόν, varigenom ni vände er till Gud, 1 Tessalonikerna 1:8; τήν πίστιν ὑμῶν καί ἐλπίδα εἰς Θεόν, riktade mot Gud, 1 Petrus 1:21; med genitiv av objektet (tro på) (τῶν θεῶν, Euripides, Med. 414; τοῦ Θεοῦ, Josephus, contra Apion 2, 16, 5; jfr Grimm, Exgt. Hdbch. on Sap. vi, 17f, s. 132; (jfr Meyer om Rom 3:22; även Meyer, Ellicott, Lightfoot om Col. som nedan; Weiners Grammar, 186 (175)))): ἡ πίστις τῆς ἐνεργείας τοῦ Θεοῦ τοῦ ἐγείραντος αὐτόν (Kristus) ἐκ τῶν νεκρῶν, Kolosserbrevet 2:12; διά πίστεως, genom trons hjälp, Hebreerbrevet 11:33, 39; κατά πίστιν, motsvarande πιστεύοντες, Hebreerbrevet 11:13; πίστει, dativ av medel eller av sätt genom tro eller genom att tro, föranledd, drivande, genom tro, Hebreerbrevet 11:3f, 7-9, 17, 20-24, 27-29, 31; dativ av orsak, på grund av tro, Hebreerbrevet 11:5, 11, 30.

b. med hänvisning till Kristus betecknar det ”en stark och välkommen övertygelse eller tro på att Jesus är Messias, genom vilken vi får evig frälsning i Guds rike” (se mer utförligt om detta i πιστεύω, 1 b. γ.); α. universellt: med genitiv av objektet (se ovan, i a.), Ἰησοῦ Χριστοῦ, Romarbrevet 3:22; Galaterbrevet 2:16; Galaterbrevet 3:22; Efesierbrevet 3:12; Ἰησοῦ, Uppenbarelseboken 14:12; Χρσιτου, Filipperbrevet 3:9; τοῦ υἱοῦ τοῦ Θεοῦ, Galaterbrevet 2:20; τοῦ κυρίου ἡμῶν Ἰησοῦ Χριστοῦ, Jakobsbrevet 2:1; μου (i. e. i Kristus), Uppenbarelseboken 2:13 (vi måste förvisso förkasta den tolkning, tron på Gud som Jesus Kristus är upphovsmannen till, som förespråkas av Van Hengel, Ep. ad Romans 1, s. 314ff, och H. P. Berlage, Disquisitio de formulae Paulinae ψιτις Ἰησοῦ Χριστοῦ signifieatione. Lugd. Bat. 1856); τοῦ εὐαγγγελίου, Filipperbrevet 1:27; ἀληθείας, 2 Tessalonikerbrevet 2:13, med prepositioner: εἰς (mot (jfr εἰς, B. II. 2 a.)) τόν κύριον ἡμῶν Ἰησοῦν, Apg 20:21; εἰς Χριστόν, Apg 24:24; Apg 26:18; ἡ εἰς Χριστόν πίστις ὑμῶν, Kolosserbrevet 2:5; (πίστιν ἔχειν εἰς ἐμέ, Mark 9:42 Tr marginal läsning); πρός τόν κύριον, Filemon 1:5 (L Tr WH εἰς) ((se πρός, L 1 c.; jfr. Lightfoot vid avsnittet); om vi inte här föredrar att återge πίστιν trohet (se 2, nedan); jfr. Meyer vid passagen och Weiners Grammar, § 50, 2); ἐν πίστει τῇ ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ, vilade i Kristus Jesus, 1 Timoteus 3:13; 2 Timoteus 3:15; τήν πίστιν ὑμῶν ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ, Kolosserbrevet 1:4; ἡ κατά τινα (se κατά, II. 1 e.) πίστις ἐν τῷ κυρίῳ, Efesierbrevet 1:15; ἐν τῷ αἵματι αὐτοῦ, Romarbrevet 3:25 (jfr dock Meyer). πίστις (jfr Weiners Grammatik, 120 (114)) och ἡ πίστις helt enkelt: Lukas 18:8; Apg 13:8; Apg 14:22, 27; Apg 15:9; Apg 17:31; Rom ( (om vilken se νόμος, 3)), Rom 3:31; Rom 4:14; Rom 5:2 (L Tr WH sätter τῇ πίστει inom parentes); ; 1 Kor. ( (här om en karisma)); ; 2 Korintierbrevet 4:13; (); ; Galaterbrevet 3:14, 23, 25; Galaterbrevet 5:5; Galaterbrevet 6:10; Efesierbrevet 2:8; Efesierbrevet 3:17; Efesierbrevet 4:5; Efesierbrevet 6:16; 2 Tessalonikerbrevet 1:4; 1 Timoteusbrevet 1:2, 4 (om det sistnämnda passivet, se οἰκονομία), ; (om vilket se ἀλήθεια, I. 2 c.); ; ; 2 Timoteus 1:5; 2 Timoteus 2:18; 2 Timoteus 3:8, 10; 2 Timoteus 4:7; Titus 1:1, 4, 13; Titus 2:2; Titus 3:15; Jakob 2:5; 1 Petrus 1:5; 2 Petrus 1:1, 5. med en genitiv av subjektet: Lukas 22:32; Romarbrevet 1:8, 12; 1 Korintierbrevet 2:5; 1 Korintierbrevet 15:14, 17; 2 Korintierbrevet 1:24; Filipperbrevet 1:25; Filipperbrevet 2:17; 1 Tessalonikerbrevet 3:2, 5-7, 10; 2 Tessalonikerbrevet 1:3; 2 Tessalonikerbrevet 3:2; Filemonbrevet 1:6; Jakobsbrevet 1:3; 1 Petrus 1:7, 9 (här utelämnar WH genitivet); 1 Joh 5:4; Uppenbarelseboken 13:10; πλήρης πιστέω καί πνεύματος, Apg 6:5; πνεύματος καί πίίσίστεως, Apg 11:24; πίστε καί δυνάμεως, Apg 6:8 Rec.; τῇ πίστει ἑστηκεναι, Romarbrevet 11:20; 2 Korintierbrevet 1:24; stå i tron, 1 Korintierbrevet 16:13; vara, 2 Korintierbrevet 13:5; stanna kvar, 1 Timoteus 2:15; framhärda i tron, Apostlagärningarna 14:22; framhärda, Kolosserbrevet 1:23; fast i tron, 1 Petrus 5:9; fast i tron, Apg 16:5; säker i (L T Tr WH utelämna i) tron, Kolosserbrevet 2:7. Eftersom tron är en kraft som griper tag i själen, sägs den som ger sig hän åt den υπακούειν τη πίστει, Apg 6:7; därför, υπακοή της πίστεως, lydnad som görs till tro (Weiners Grammatik, 186 (175)), Romarbrevet 1:5; Romarbrevet 16:26; ο εκ πίστεως nämligen, ων, beroende av tro, likvärdigt med πιστεύων (se εκ, II. 7), Romarbrevet 3:26; plural, Galaterbrevet 3:7, 9; εκ πίστεως ειναι, att vara besläktad med, besläktad med, tro (jfr εκ, som ovan), Galaterbrevet 3:12. rättfärdiga genom tro, Romarbrevet 1:17; Galaterbrevet 3:11; rättfärdighet genom tro, Romarbrevet 9:30; … rättfärdighet genom tro, Romarbrevet 10:6; rättfärdighet …. från tro till tro, som kommer från tro (och som har till uppgift att (väcka) tro (hos dem som ännu inte har den), Romarbrevet 1:17; rättfärdighet genom Kristi tro, … rättfärdighet av Gud genom tro, Filipperbrevet 3:9; passiv, δικαιουσθαι πίστει, Romarbrevet 3:28; rättfärdiga tena genom Kristi tro, Galaterbrevet 2:16; genom tro, Romarbrevet 3:30; δικαιουσθαι tena genom tro, ibid.; Galaterbrevet 3:8; passivt, Romarbrevet 5:1; Galaterbrevet 3:24; ευαγγελίζομαι τήν πίστιν, att förkunna det glada budskapet om tron på Kristus, Galaterbrevet 1:23; ακοή πίστεως, undervisning om trons nödvändighet (se ακοή, 3 a.), Galaterbrevet 3:2, 5; πίστις är förenat med η αγάπη: 1 Tessaloniker 3:6; 1 Tessaloniker 5:8; 1 Timoteus 1:14; 1 Timoteus 2:15; 1 Timoteus 4:12; 1 Timoteus 6:11; 2 Timoteus 2:22; med konjunktiv genitiv Uppenbarelseboken 2:19; πίστις δι αγάπης ενεργουμένη, Galaterbrevet 5:6; kärlek efter πίστεως, Efesierbrevet 6:23; ἀγάπη ἐκ πίστεως ἀνυποκρίτου, 1 Timoteus 1:5; πίστις καί ἀγάπη ἡ ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ, 2 Timoteus 1:13; φιλεῖν τινα πίστει, Titus 3:15 (se DeWette); ἔργον πίστεως (jfr. ἔργον, 3, s. 248{b} nära botten), 1 Tessaloniker 1:3; 2 Tessaloniker 1:11. β. i etisk mening, övertygelse eller övertygelse (som härrör från tron på Kristus som den enda upphovsmannen till frälsning; jfr πιστεύω, 1 b. γ. i slutet) om saker som är lagliga för en kristen: Romarbrevet 14:1, 23; πίστιν ἔχειν, Romarbrevet 14:22.

c. universellt, de kristnas religiösa tro; α. subjektivt: Efesierbrevet 4:13, där jfr Meyer; i betydelsen av ett rent erkännande av gudomliga ting och av kristendomens anspråk, Jakob 2:14, 17f, 20, 22, 24, 26. β. objektivt sett substansen i den kristna tron eller det som tros av kristna: τῇ ἅπαξ παραδοθείσῃ … πίστει Jude 1:3; ἡ ἁγιωτάτῃ ὑμῶν πίστις, Jude 1:20. Det finns några som anser att denna betydelse av ordet också ska erkännas i 1 Timoteus 1:4, 19; 1 Timoteus 2:7; 1 Timoteus 3:9; 1 Timoteus 4:1, 6; 1 Timoteus 5:8; 1 Timoteus 6:10, 21 (jfr Pfleiderer, Paulinismus, s. 468 (engelsk översättning, ii, s. 200)); men Weiss (Biblical Theol. d. N. T. § 107 a. not) invänder korrekt: ”πίστις är snarare den form i vilken sanningen (som substansen i den rätta läran) tillägnas subjektivt”; (jfr Meyer om Romarbrevet 1:5 (och professor Dwights kompletterande not); Ellicott om Galaterbrevet 1:23; Lightfoot om Galaterbrevet, s. 157).

d. med den förhärskande idén om tillit (eller förtröstan) vare sig till Gud eller till Kristus, sprungen ur tron på densamma: Matteus 8:10; Matteus 15:28; Lukas 7:9, 50; Lukas 17:5; Hebreerbrevet 9:28; Lachmanns stereotypa utgåva; Hebreerbrevet 10:22; Jakobsbrevet 1:6; med en genitiv av subjektet: Matteus 9:2, 22, 29; Matteus 15:28; Markus 2:5; Markus 5:34; Markus 10:52; (Lukasevangeliet 5:20); ; med genitiv av det objekt som man litar på: τοῦ ὀνόματος αὐτοῦ, Apostlagärningarna 3:16; πίστιν ἔχειν (Matteus 17:20); ; Markus 4:40; Lukas 17:6; πᾶσαν τήν πίστιν (`all tro’ som man kan tänka sig), 1 Korintierbrevet 13:2; ἔχειν πίστιν Θεοῦ, att lita på Gud, Markus 11:22; ἔχειν πίστιν τοῦ σωθῆναι, att bli helad (se Fritzsche om Matteus, s. 843f; (jfr. Winers Grammatik, § 44,4{a}; Buttmann, 268 (230))), Apg 14:9; ἡ πίστις δἰ αὐτοῦ, väcktes genom honom, Apg 3:16; εὐχή τῆς πίστεως, som utgår från tro, Jakob 5:15; av förtröstan på Guds löften, Romarna 4:9, 16, 19; Hebreerbrevet 4:2; Hebreerbrevet 6:12; Hebreerbrevet 10:38f; med genitiv av subjektet, Romarbrevet 4:5, 12; πίστις ἐπί Θεόν, tro som förlitar sig på Gud som beviljar syndernas förlåtelse åt den botfärdige (se ἐπί, C. I. 2 g. α.), Hebreerbrevet 6:1; δικαιοσύνη τῆς πίστεως (jfr Weiners grammatik, 186 (175)), Romarbrevet 4:11, 13; ἡ κατά πίστιν δικαιοσύνη, Hebreerbrevet 11:7.

2. Trohet, trofasthet, dvs. karaktären hos en person som man kan lita på: Matteus 23:23; Galaterbrevet 5:22; Filemon 1:5 (? se ovan i b. α.); Titus 2:10. av en som håller sina löften: ἡ πίστις τοῦ Θεοῦ, konjunktiv genitiv, Romarbrevet 3:3. Objektivt, utlovad tro (ofta så i attiska skrifter från Aischylos och nedåt): ἀθεθετεῖν (se ἀθετέω, a.) τήν πίστιν, 1 Timoteus 5:12. Jfr särskilt Koolhaas, Diss. philol. I. et II.de ratio usu et constructione vocum πίστις, πιστόςet πιστεύειν in N. T. (Traj. ad Rhen. 1733, 4to.); Dav. Schulz, Was heisst Glauben, etc. (Leipz. 1830), s. 62ff; Rückert, Com. üb.

d. Röm., 2:a upplagan, i., s. 51ff; Lutz, Biblical Dogmatik, s. 312ff; Huther, Ueber ζωή u. πιστεύειν im N. T., i Jahrbb. f. deutsch. Theol. for 1872, s. 1-33; (Lightfoot’s Commentary on Galatians, s. 154ff). Om Paulus uppfattning om πίστις, jfr Lipsius, Paulin. Rechtfertigungslehre, s. 94ff; Weiss, Biblical Theol. d. N. T., § 82 c. d. (jfr indexet under ordet Glaube); Pfleiderer, Paulinismus, s. 162ff (engelsk översättning, i., s. 161ff; Schnedermann, De fidel notione ethica Paulina. (Lipsius 1880)). Om idén om tro i Hebreerbrevet se Riehm, Lehrbegr. des Hebrew-Br., s. 700ff; Weiss, som ovan § 125 b. c. Om Johannes uppfattning se Reuss, die Johann. Theol. § 10 i Beiträge zu d. theol. Wissensch. i., s. 56ff (jfr hans Histoire de la Theol. Chretienne, etc., 3me edition, ii., p. 508ff (engelsk översättning, ii. 455ff)); Weiss, som ovan § 149, och samma författares Johann. Lehrbegriff, s. 18ff

.