Studiegranskning:

Beslutet att rekommendera att tillsätta sötningsmedel i kosten har varit minst sagt kontroversiellt. Sötningsmedel anses av många vara ett kraftfullt verktyg för att ersätta socker i kosten, även om många inte förespråkar deras användning på grund av deras potentiella metaboliska effekter, särskilt ökad risk för insulinresistens.

Studien

En ny studie som publicerats i The Journal of Nutrition kan kanske kasta lite ljus över frågan. Vid Centre Hospitalo-Universitaire (CHU) de Rennes i Frankrike undersökte forskarna vilka effekter sötningsmedlen aspartam och acesulfam K har på både insulinkänslighet och insulinsekretion hos vuxna icke-diabetiker.

Studien, som pågick under 24 veckor, genomfördes på 50 personer utan kända hälsoproblem. Detta inkluderade män och kvinnor med varierande kroppsvikt, varav vissa klassades som överviktiga och andra med en hälsosam vikt. Deltagarna tilldelades var och en i en av två grupper. Den ena gruppen skulle konsumera en kolsyrad dryck som innehöll 129 mg aspartam och 13 mg acesulfam K två gånger om dagen under en 12-veckorsperiod, medan kontrollgruppen skulle konsumera en osötad kolsyrad vattendryck.

I slutet av 12-veckorsstudien genomgick båda grupperna ett oralt glukostoleranstest (OGTT) där fasteblodglukos mättes, 75 g socker konsumerades och efterföljande blodglukosmätningar ägde rum. Detta gjorde det möjligt för forskarna att bedöma deltagarnas förmåga att metabolisera glukos och mäta insulinkänsligheten, med hjälp av en formel som kallas Matsudas insulinkänslighetsindex.

Och dessutom bedömdes blodfettprofiler, frågeformulär om kostvanor och fysisk aktivitet samt vikt- och midjemått.

Efter det inträffade sedan en fyra veckors tvättperiod, där deltagarna inte konsumerade några drycker som innehöll högintensiva sötningsmedel. Experiment- och kontrollgruppen byttes sedan ut och protokollet upprepades.

Vad de fann

Resultaten från OGTT visade ingen signifikant skillnad i deltagarnas insulinkänslighet under de två 12-veckorsperioderna. Dessutom fanns det inga signifikanta förändringar i insulinsekretionen under de två perioderna.

Ingen antropometriska förändringar (förändringar i kroppsform) inträffade under hela studien, BMI, vikt och midjemått förblev oförändrade.

Dessa resultat kan vara av särskilt intresse för dem som lider av typ 2-diabetes, eftersom användningen av sötningsmedel kan vara ett mycket praktiskt och effektivt sätt att ersätta socker. Detta minskar alltså sannolikheten för att blodglukosnivåerna stiger i höjden.

Studien ger en viss trygghet i att dessa två vanliga konstgjorda sötningsmedel inte verkar påverka insulinkänsligheten. Men det finns andra överväganden om de artificiella sötningsmedlens hälsa, som vi ska titta på nu.

I åratal efter att de började användas 1879 av Remsen och Fahlberg uppskattades sötningsmedel av personer med fetma och liknande hälsoproblem för deras förmåga att ersätta socker. Denna entusiasm varade dock inte i längden. Under mitten av 1900-talet dök olika studier upp med en mer saltad ton. Det fanns olika hälsorisker förknippade med konsumtion av sötningsmedel: påståenden om att de orsakade cancer, påverkade glukosmetabolismen och till och med ökade kaloriintaget var vanligt förekommande.

Är sötningsmedel skadliga för hälsan?

Är sötningsmedel dåliga? Hur hjälpsamt ett tydligt ja eller nej-svar än skulle vara, är bevisen i dagsläget inte entydiga. Mycket av rädslan kring sötningsmedel är ett direkt resultat av studier som genomfördes på 70-talet på gnagare. Dessa studier visade att höga doser av sackarin som gavs till råttor resulterade i cancer i urinblåsan.

Dessa råttstudier har sedan dess blivit vederlagda och ämnet har strukits från US Toxicology Programs lista över cancerframkallande ämnen. Detta beror på att den mekanism som orsakade cancern hos råttorna inte finns hos människor. Olika epidemiologiska studier har inte heller lyckats hitta något samband mellan sackarin och blåscancer.

Detta stämmer överens med den forskning som gjorts om aspartam. En studie utförd av The National Toxicology program visade också att aspartam inte orsakade cancer hos möss.

Och förutom cancer har sötningsmedel kritiserats för sin effekt på personer med typ 2-diabetes. En studie som utfördes på 17 överviktiga deltagare och som helt motsäger den nya studien visade att konsumtion av ett annat sötningsmedel, sukralos, 10 minuter före en glukosbelastning signifikant ökade blodglukoskoncentrationen.

Sötningsmedel har också föreslagits förändra den känsliga balansen av bakterier i tarmarna hos möss, vilket resulterar i glukosintolerans.

Det finns en mängd motstridiga studier som alla pekar på en sanning, nämligen att vi i dagsläget inte vet om sötningsmedel är dåliga för hälsan.

Självklart är det allmänt känt att det är dåligt att konsumera överskott av socker, så om sötningsmedel är ditt sätt att kringgå denna fara anser många att det är det minsta av två onda.

I Low Carb Program ser man till att hålla sig borta från sötningsmedel eftersom de kan göra det svårare att anpassa sig till den mer subtilt söta smaken i andra livsmedel. Enkla åtgärder som att byta ut kolsyrade drycker mot kolsyrat vatten med citronskivor eller valfria bär kan gå från att smaka intetsägande och tråkigt till att smaka sött och smakfullt när du väl har tagit bort sötningsmedel.

Vår etik är att vara försiktig. Försök att inte konsumera för mycket socker eller sötningsmedel. Måttlighet är nyckeln.