Talltjära; Historia och användning

• Om
• Utbildning
• Evenemang
• USS Pampanito
• Stöd
• Besök

Pine Tar; Historia och användning

Theodore P. Kaye
Få besökare till ett fartyg som har riggats på traditionellt sätt har lämnat fartyget utan att ha upplevt doften av furutjära. Aromen ger upphov till reaktioner som är lika starka som doften; få människor är ambivalenta när det gäller dess distinkta lukt. Som yrkesverksamma som sysslar med restaurering och underhåll av gamla fartyg bör vi inte bara känna till denna produkt utan också till en del av dess historia.

Trästjära har använts av sjöfarare som konserveringsmedel för trä och rigg under åtminstone de senaste sex århundradena. I de norra delarna av Skandinavien producerade små markägare trätjära som en kontantgröda. I Sverige kallades tjäran för ”bondetjära” eller namngavs efter det distrikt som den kom ifrån, till exempel Lukea Tar eller Umea Tar.

I början exporterades tunnorna direkt från de regioner där de producerades med regionens namn inbränt i tunnan. Dessa regionala fat varierade i kvalitet och i den typ av fat som användes för att transportera dem till marknaden. Trätjära från Finland och Ryssland ansågs vara sämre än den lägsta kvaliteten av svensk tjära som var Haparandatjära.

Inte 1648 fick det nybildade NorrlSndska TjSrkompaniet (Norrlands trätjärekompani i norra Sverige) ensamrätt på export för landet av den svenske kungen. I takt med att Stockholm växte i betydelse koncentrerades handeln med furutjära till denna hamn och alla tunnor märktes med ”Stockholmstjära”. År 1900 hade NorrlSndska TjSrkompaniet förlorat sin kontroll över exporten av furutjära och andra exportörer arbetade återigen från andra hamnar och märkte sin produkt i enlighet med detta. Trots detta har ”Stockholmstjära” under århundradenas lopp kommit att betyda en ljus färgad trätjära av hög kvalitet.

Gamble1 beskriver en av de tidigaste svenska metoderna för att framställa tjära i Norrland (norra Sverige). Bönderna grävde upp och rengjorde rötterna från svenska tallar (Pinus silvestris) på sensommaren och transporterade sedan rötterna till brännplatsen där de delades och staplades för att vittra under vintern.

”Dalen” eller brännplatsen byggdes av stockar på ett vetenskapligt sätt.Den byggdes på en sluttning som ibland bildar en sida i form av en tratt, med en pipa i den nedre änden av sluttningen. De yttre väggarna i ”dalen” byggdes med stockar som delades i två delar och ett lager jord lades på dem innan insidan kläddes med lera, järnplåt eller tjock kartong.”2

Under sommaren staplades de kluvna rötterna eller fettveden i ugnen och täcktes med torv och torv. Borstved användes för att ge värme, men värmen kontrollerades så att de kvarvarande fibrerna inte brändes och att rötterna avger sin vätska. Denna tjära innehöll mycket terpentin och var mycket efterfrågad.3 Vid sekelskiftet 1900 konkurrerade denna traditionella metod med modernare produktionsmetoder. Även om den producerade tjära av högre kvalitet var den arbetsintensiv och kunde inte vara konkurrenskraftig på världsmarknaden.

Från början uppmuntrades Storbritanniens kolonier i Nordamerika att producera talltjära och beck, och att samla in gummi från tallar för senare leverans till England. Dessa spirande industrier i New England och Carolina uppmuntrades av Bounty Act från 1705. Vid den tiden hade England blivit avskuret från sina skandinaviska leveranser genom Rysslands invasion av Sverige-Finland. ”År 1725 kom fyra femtedelar av den tjära och beck som användes i England från de amerikanska kolonierna… ”4 Detta utbud förblev konstant fram till den amerikanska revolutionen 1776, då England återigen tvingades handla med holländarna om skandinaviska produkter. I takt med att USA:s befolkning växte och flyttade västerut röjdes skogarna. Sydstaterna började monopolisera produktionen på grund av den typ av träd som finns i denna trakt. År 1850 låg den största delen av USA:s produktion av tjära och beck i Nort- och South Carolina. I takt med att 1800-talet fortskred spred sig tillverkningen av tjära, beck och terpentin söderut och västerut till delstaterna Georgia, Alabama, Mississippi, Louisiana, Texas och Florida. År 1900 var kolofonium och terpentin de dominerande produkterna, och delstaterna Georgia, Florida och Alabama var de tre största producenterna.5

I takt med att användningen av talltjära för maritima ändamål minskade under 1800-talets senare hälft, minskade också produktionen av talltjära i USA. Processen med destruktiv destillation infördes för att framställa träkol av mjukt trä och biprodukter av talltjära i ugnar där man använde långbladig eller kubansk tall.6 Dessa ugnar eller retorter ”…varierade i kapacitet från en till tio kordor. De var vanligen horisontella, cylindriska stålkärl i tegel, med eldstaden i en eller båda ändarna, och laddning och tömning sker i en eller båda ändarna. …På detta sätt staplas fett ved i en grop eller tegelugn, som är så utformad att tjäran, när den bildas, rinner till en punkt där den kan samlas upp och doppas i tunnor. ”7 Termen ”fett ved” eller ”lätt ved ”8 avser gul tall som saknar bark och tillväxtved. Före mitten av 1900-talet användes stubbar och avslag för att tillverka denna typ av produkt på grund av deras relativt låga kostnad. ”Om en grop används täcks veden med jord, och om det är en tegelugn stängs den nästan lufttätt och veden bränns mycket långsamt tills den förkolnas. I denna process återvinns inget annat än tjära och träkol. ”9

Många olika värmekällor användes för att åstadkomma destillation. Vid vissa verk samlades gaser och oljor upp från toppen av ugnen och kördes genom en kondensor för att producera ”träterpentin” och ”tallolja”. Den genomsnittliga avkastningen för en cord (4 000 pund) av ”lätt trä” kan vara:

Träterpentin	8 till 15 gal.
Total oljor, inklusive tjära	65 till 100 gal
Tjära	40 till 60 gal.
Kol	25 till 35 skäppor eller 403 till 564 pund.10

På grund av sin starka lukt användes träterpentin som ersättning för andra klassens terpentin i utomhusfärger och lacker. Tjära och tjäraolja tillsattes i färger, betser, desinfektionsmedel, tvålar och flytande oljor.Eka- och snörmakeriindustrin använde merparten av den producerade talltjäran.

På Mystic Seaport Museum används talltjära för skyddande beläggningar på både snörmakeri, eka och trä. Stående riggar inspekteras regelbundet och byts ut vid behov. När den är maskad, paketerad och serverad används en blandning av furutjära och lack11 mellan lagren för att skydda de naturliga fibrerna, och en sista beläggning appliceras som blir hård och glänsande när den är torr. Vi har också haft framgång med att återtjära ekum som delvis torkat ut.

”Vår avsikt var att skapa en lösning som skulle absorberas in i ekums fibrer för att bevara fibrerna. Blandningen måste också kunna torka ut tillräckligt mycket i utomhus och inte vara ”klibbig” vid beröring.

På en liter furutjära, tillsätt ungefär en gallon färgförtunning (vi använde ”Thin-X” från SCL Sterling Corp. ”100 % mineralsprit”) eller mer, och blanda ordentligt tills tjäran är bra och tunn. I en metallpanna på 5 gallon blandades den förtunnade furutjäran med terpentin – tillräckligt mycket för att fylla pannan.12″

Museets användning av furutjära som träskyddsmedel är begränsad. På vissa arbetsbåtar och insamlingsfartyg används en blötolja av terpentin13 , kokt linolja, furutjära och Japandryck14 . Denna blandning har av vissa personer kallats ”Old Down East Deck Coating”. Om denna beläggning används som träskyddsmedel under mark, elimineras Japan Dryer, och de övriga tre ingredienserna är lika stora i volym räknat.

Under åtminstone det senaste decenniet har vi köpt talltjära från Natrochem i Savannah, Georgia. Natrokems leverantör är Auson Chemical Industry, Gsteborg, Sverige. Auson berättade för oss att de tillverkar många olika sorters talltjära för många olika användningsområden, men den produkt som exporteras till USA är EU-588 15 (Natrotar 588) och är en ”så kallad gammaldags typ av tjära” och är en biprodukt från produktionen av träkol av mjukt trä.16I dag tillverkar Auson tjära mestadels av vanligt furuträ och kontrollerar mängden fenoliska ämnen (beck, vatten, ättiksyra och föroreningar som sot och cellulosa) med hjälp av vakuumdestillation i ett temperaturintervall på 175-2800 C. Mjuktjära innehåller harts-, fett- och terpeninnehåll som, när det appliceras på träet, gör att träet kan andas och inte ruttnar inifrån. 17 Auson får också varje år begränsade mängder ”bondetjära ”18 som framställs i gammaldags tunnor. I Sverige kostar denna tjära dubbelt så mycket som nästa lägre kvalitet, och den exporteras vanligtvis inte på grund av den inhemska efterfrågan.

Den fortsatta användningen av talltjära på den amerikanska marknaden är inte beroende av dess maritima användningsområden. Om det inte vore för tvålar, schampon, veterinärmedicinska läkemedel och behandling av trädgrenar skulle det inte finnas en tillräckligt stor efterfrågan för att Natrochemt skulle kunna importera talltjära i stora mängder bara för maritima ändamål. Många produkter som endast användes för reparation och underhåll av fartyg har gått förlorade för alltid eftersom efterfrågan på dem inte är tillräcklig för att hålla dem kvar på marknaden. Vi kan bara försöka stödja de produkter som vi anser vara nödvändiga för vårt område genom att använda dem.

FOTNOTER

1 Gamble, Thomas. Ed. ”How The Famous ”Stockholm Tar” of Centuriesof Renown Is Made”, en rapport från 1914. Naval Stores: History, Production, Distributionand Consumption: Historia, produktion, distribution och konsumtion. Savannah: Weekly Naval Stores Review, 1921. 47 2 ibid. Sida 47 3 ibid. S. 47 4 Burke, James, Connections. Boston: Little Brown and Company:1978. 195. 5 Gamble, Thomas ” The Production of Navel Stores in the UnitedStates” Thomas Gamble. Ed. Naval Stores: Historia, produktion, distribution och konsumtion. Savannah: Weekly Naval Stores Review, 1921. 78 6 Hawley, I.F. ”The Distillation of Resinous Wood in the SouthernStates”. Thomas Gamble. Ed. Naval Stores: History, Production, Distributionand Consumption. Savannah: Weekly Naval Stores Review, 1921. 251. 7 ibid. S. 251 8 Ibid. S. 251 9Smith, Eugene B. ”Destruktiv destillation av trä som tillämpas i flottans förrådsindustri”. Thomas Gamble. Ed. Naval Stores: Historia, produktion, distribution och konsumtion. Savannah: Weekly Naval StoresReview, 1921. 253 10 Hawley, I.F. ”The Distillation of Resinous Wood in the SouthernStates”. Thomas Gamble. Ed. Naval Stores: History, Production, Distributionand Consumption. Savannah: Weekly Naval Stores Review, 1921. 251. 11 4 delar tjära till 1 del lack i volymprocent12Hambidge, Roger , ”Vessel Recaulking June-November 1994” Opublicerade anteckningar i Shipyard Documentation Shop, Mystic Seaport Museum. 13 Typ 1, klass 1 – ren sprit av gummiterpentin 14 1 kvt terpentin, 1 kvt kokt linolja, 1/2 pt talltjära, 1/2 pt. Japantorkare 15 Se bilaga för tekniska data 16 Auson AB. Product information sheet with Technical data –10-1-1993 17 Auson information sheet ; 9308/RS 18 Se bilaga för tekniska data

APPENDIX

Alla uppgifter i denna bilaga har tillhandahållits av Auson AB, Göteborg, Sverige

Trästjära – Pine Tar Allmänt

Trästjära är en trögflytande, svartbrun vätska, genomskinlig i tunna skikt, har en empyreumatisk lukt och skarp smak. De viktigaste beståndsdelarna är flyktiga terpenoljor, neutrala oljor med hög kokpunkt och hög löslighet, harts och fettsyror. Andelen av dessa varierar i de olika kvaliteterna av tjära, även beroende på trädslag och den del av trädet som används, typ av förbränningsugn ect…. Fat wood tar made from stumps of the pinetree has always been recognized as the best tar, since it contains muchof the ingredients which protect the living tree. However, stumps are hardto find and expensive, so ordinary pine wood is mostly used nowadays.

Genuine Pine Tar 588

General: A dark colored, old fashion type of pine tar obtainedas a byproduct through destructive distillation of pine wood in the manufactureof charcoal. Thinned with turpentine to a standard viscosity.

Technical data

Density at 20oC	1.05
Water content:	max. 0.5%
Volatile matter	max. 6.0%
Ash content:	max. 0.5%
Viscosity at 50o C	approx. 380 cP
Acidity (as acetic acid)	max. 0.3%
Flash point:	approx. 120oC
Thinner:	Turpentine

Kiln burned Pine Tar 773

General: Golden brown pine tar produced according to the oldkiln method from stumps of the pine tree Pinus Silvestris,. Also knownas ”peasant made” tar. This type of tar is characterized by high resincontent ( rosin acids and retene), low content of pitch and high purity,i.e. free from soot and other impurities.

Technical data:

Density at 20oC	approx. 1.05
pH value:	approx. 3.5
Reaction with Ca (OH)2	positive
Water content:	approx. 1%
Solubility:	soluble in ethanol, ether and in fixed and volatile oils; slightlysoluble in water

Return to the Preservation Conference Schedulepage.