Tester för melanom hudcancer

De flesta melanom uppmärksammas av en läkare på grund av tecken eller symtom som en person har.

Om du har ett onormalt område på huden som kan vara cancer undersöker läkaren det och kan göra tester för att ta reda på om det är melanom, en annan typ av hudcancer eller någon annan hudåkomma. Om melanom hittas kan andra tester göras för att ta reda på om det har spridit sig till andra delar av kroppen.

Medicinsk historia och fysisk undersökning

Som regel är det första steget som din läkare tar att fråga om dina symtom, till exempel när märket på huden först dök upp, om det har förändrats i storlek eller utseende och om det har varit smärtsamt, kliat eller blött. Du kan också få frågor om dina eventuella riskfaktorer för melanom hudcancer, till exempel din historia av solning och solbränna, och om du eller någon i din familj har haft melanom eller annan hudcancer.

Under den fysiska undersökningen kommer din läkare att notera storleken, formen, färgen och konsistensen på området/områdena i fråga, och om det blöder, sipprar eller är skorpbildande. Resten av din kropp kan kontrolleras för födelsemärken och andra fläckar som kan vara relaterade till hudcancer (eller andra hudtillstånd).

Läkaren kan också känna på lymfkörtlarna (små, bönestora ansamlingar av immunceller) under huden i nacken, armhålan eller ljumsken i närheten av det onormala området. När melanom sprider sig går det ofta till närliggande lymfkörtlar först, vilket gör dem större.

Om du ses av din primärläkare och melanom misstänks kan du bli hänvisad till en dermatolog, en läkare som specialiserar sig på hudsjukdomar, som kommer att titta närmare på området.

Tillsammans med en vanlig fysisk undersökning använder många dermatologer en teknik som kallas dermatoskopi (även kallad dermatoskopi, epiluminescensmikroskopi eller ytmikroskopi) för att tydligare se fläckar på huden. Läkaren använder ett dermatoskop, som är en speciell förstoringslins och ljuskälla som hålls nära huden. Ibland används ett tunt lager alkohol eller olja med detta instrument. Läkaren kan ta ett digitalt foto av fläcken.

Hudbiopsi

Om läkaren tror att en fläck kan vara ett melanom avlägsnas det misstänkta området och skickas till ett labb för att undersökas i ett mikroskop. Detta kallas en hudbiopsi.

Det finns många sätt att göra en hudbiopsi. Läkaren kommer att välja ett baserat på storleken på det drabbade området, var det finns på din kropp och andra faktorer. Varje biopsi kommer sannolikt att lämna åtminstone ett litet ärr. Olika metoder kan ge olika typer av ärr, så fråga din läkare om ärrbildning före biopsin. Oavsett vilken typ av biopsi som görs ska den ta bort så mycket som möjligt av det misstänkta området så att en korrekt diagnos kan ställas.

Hudbiopsier görs med hjälp av en lokalbedövning (bedövningsmedicin), som injiceras i området med en mycket liten nål. Du kommer troligen att känna ett litet stick och ett litet stick när medicinen injiceras, men du ska inte känna någon smärta under biopsin.

Skavad (tangentiell) biopsi

För den här typen av biopsi rakar läkaren bort de översta lagren av huden med en liten kirurgisk kniv. Blödningen från biopsistället stoppas genom att applicera en salva, en kemikalie som stoppar blödningen eller en liten elektrisk ström för att kauterisera såret.

En rakbiopsi är användbar för att diagnostisera många typer av hudsjukdomar och för att ta prover från födelsemärken när risken för melanom är mycket låg. Denna typ av biopsi används i allmänhet inte om ett melanom är starkt misstänkt om inte biopsibladet går tillräckligt djupt för att komma under det misstänkta området. Om det annars är ett melanom kanske biopsiprovet inte är tillräckligt tjockt för att mäta hur djupt cancern har invaderat huden.

Stansbiopsi

För en stansbiopsi använder läkaren ett verktyg som ser ut som en liten rund kakform för att ta ut ett djupare hudprov. Läkaren roterar stansbiopsiverktyget på huden tills det skär igenom alla hudlager. Provet avlägsnas och biopsiplatsens kanter sys ofta ihop.

Excisionella och incisionella biopsier

För att undersöka en tumör som kan ha vuxit in i djupare hudlager kan läkaren använda sig av en excisionell (eller mer sällan en incisionell) biopsi.

• En excisionell biopsi tar bort hela tumören (tillsammans med en liten marginal av normal hud runt omkring). Detta är vanligtvis den föredragna biopsimetoden för misstänkta melanom om det kan göras, även om detta inte alltid är möjligt.
• En incisionsbiopsi tar endast bort en del av tumören.

För dessa typer av biopsier används en kirurgisk kniv för att skära genom hela tjockleken på huden. En kil eller en bit hud avlägsnas för undersökning, och kanterna på snittet sys vanligen ihop.

”Optiska” biopsier

En del nyare typer av biopsier, till exempel konfokal reflektionsmikroskopi (RCM), kan göras utan att man behöver ta bort hudprover. För mer information, se What’s New in Melanoma Skin Cancer Research?

Biopsier av melanom som kan ha spridit sig

Biopsier av andra områden än huden kan behövas i vissa fall. Om melanom till exempel redan har diagnostiserats på huden kan närliggande lymfkörtlar biopsieras för att se om cancern har spridit sig till dem.

Sällan kan biopsier behövas för att ta reda på vilken typ av cancer någon har. Vissa melanom kan till exempel sprida sig så snabbt att de når lymfkörtlarna, lungorna, hjärnan eller andra områden medan det ursprungliga hudmelanomet fortfarande är mycket litet. Ibland upptäcks dessa tumörer med bildundersökningar (t.ex. datortomografi) eller andra undersökningar redan innan melanomet på huden upptäcks. I andra fall kan de hittas långt efter det att hudmelanomet har avlägsnats, så det är inte klart om det är samma cancer.

I ytterligare andra fall kan melanom hittas någonstans i kroppen utan att det någonsin hittas en fläck på huden. Detta kan bero på att vissa hudförändringar försvinner av sig själva (utan behandling) efter att en del av deras celler har spridits till andra delar av kroppen. Melanom kan också starta i inre organ, men detta är mycket sällsynt, och om melanom har spridit sig mycket i kroppen kan det vara omöjligt att säga exakt var det startade.

När melanom har spridit sig till andra organ kan det ibland förväxlas med en cancer som startar i det organet. Till exempel kan melanom som har spridit sig till lungan förväxlas med en primär lungcancer (cancer som börjar i lungan).

Speciella laboratorietester kan göras på biopsiproverna som kan berätta om det är ett melanom eller någon annan typ av cancer. Detta är viktigt eftersom olika typer av cancer behandlas olika.

Biopsier av misstänkta områden inne i kroppen är ofta mer komplicerade än de som används för att ta prover från huden.

Fine needle aspiration (FNA) biopsi

FNA-biopsi används inte på misstänkta födelsemärken. Men den kan till exempel användas för att biopsera stora lymfkörtlar i närheten av ett melanom för att ta reda på om melanomet har spridit sig till dem.

För denna typ av biopsi använder läkaren en spruta med en tunn, ihålig nål för att ta bort mycket små bitar av en lymfkörtel eller tumör. Nålen är mindre än den nål som används för ett blodprov. En lokalbedövning används ibland för att först bedöva området. Detta test orsakar sällan mycket obehag och lämnar inget ärr.

Om lymfkörteln ligger precis under huden kan läkaren ofta känna den tillräckligt bra för att leda nålen in i den. För en misstänkt lymfkörtel djupare i kroppen eller en tumör i ett organ som lungan eller levern används ofta ett bildtest som ultraljud eller en datortomografi för att hjälpa till att styra nålen på plats.

FNA-biopsier är inte lika invasiva som vissa andra typer av biopsier, men de kanske inte alltid samlar in ett tillräckligt stort prov för att kunna säga om ett misstänkt område är melanom. I dessa fall kan en mer invasiv typ av biopsi behövas.

Kirurgisk (excisionell) lymfkörtelbiopsi

Detta förfarande kan användas för att ta bort en förstorad lymfkörtel genom ett litet snitt (skärning) i huden. En lokalbedövning (bedövningsmedicin) används i allmänhet om lymfkörteln ligger precis under huden, men personen kan behöva sederas eller till och med sova (med hjälp av allmänbedövning) om lymfkörteln ligger djupare i kroppen.

Den här typen av biopsi görs ofta om en lymfkörtels storlek tyder på att melanomet har spridit sig dit, men en FNA-biopsi av lymfkörteln inte gjordes eller inte hittade några melanomceller.

Sentinel lymfkörtelbiopsi

Om melanom har diagnostiserats och har några oroväckande egenskaper (till exempel att det är minst en viss tjocklek) görs ofta en sentinel lymfkörtelbiopsi (SLNB) för att se om cancern har spridit sig till närliggande lymfkörtlar, vilket i sin tur kan påverka behandlingsalternativen. Detta test kan användas för att hitta de lymfkörtlar som sannolikt är det första stället som melanomet skulle gå till om det har spridit sig. Dessa lymfkörtlar kallas sentinel-noder (de står så att säga som en vakt över tumören).

För att hitta sentinel-lymfkörteln (eller lymfkörtlarna) sprutar läkaren in en liten mängd av en radioaktiv substans i det område där melanomet finns. Efter att ha gett ämnet tid att färdas till lymfkörtelområdena nära tumören används en speciell kamera för att se om det samlas i en eller flera sentinellymfkörtlar. När det radioaktiva området har markerats tas patienten till operation och ett blått färgämne injiceras på samma ställe som det radioaktiva ämnet injicerades. Ett litet snitt görs sedan i det markerade området och lymfkörtlarna kontrolleras sedan för att se vilken eller vilka lymfkörtlar som blev radioaktiva och blev blåa. Dessa sentinelknutor tas bort och betraktas i mikroskop.

Om det inte finns några melanomceller i sentinelknutorna behövs ingen ytterligare lymfkörteloperation eftersom det är mycket osannolikt att melanomet skulle ha spridit sig längre än så. Om melanomceller hittas i sentinelknutan tas vanligtvis även de återstående lymfkörtlarna i detta område bort och undersöks. Detta kallas lymfkörteldissektion (se Kirurgi vid melanom hudcancer).

Om en lymfkörtel i närheten av ett melanom är onormalt stor behövs förmodligen ingen sentinel node biopsi. Den förstorade noden tas helt enkelt som biopsi.

Labbtester av biopsiprover

Prover från eventuella biopsier kommer att skickas till ett labb, där en läkare som kallas patolog kommer att titta på dem i ett mikroskop för att hitta melanomceller. Ofta skickas hudprover till en dermatopatolog, en läkare som har särskild utbildning i att titta på hudprover.

Om läkaren inte med säkerhet kan säga om det finns melanomceller i provet bara genom att titta på det, kommer särskilda laboratorietester att göras på cellerna för att försöka bekräfta diagnosen. Dessa kan omfatta följande:

• Immunohistokemi (IHC)
• Fluorescens in situ-hybridisering (FISH)
• Komparativ genomisk hybridisering (CGH)
• Genexpressionsprofilering (GEP)

Om melanom hittas i proverna kommer patologen att titta på vissa viktiga egenskaper, t.ex. tumörtjocklek och mitotisk hastighet (den del av cellerna som delar sig aktivt). Dessa egenskaper hjälper till att bestämma melanomets stadium (se Melanom hudcancerstadier), vilket i sin tur kan påverka behandlingsalternativ och prognos (utsikter).

Testning för genförändringar

För vissa personer med melanom kan biopsiproverna testas för att se om cellerna har mutationer (förändringar) i vissa gener, till exempel BRAF-genen. Ungefär hälften av melanomen har BRAF-mutationer. Vissa läkemedel som används för att behandla avancerade melanom fungerar sannolikt bara om cellerna har BRAF-mutationer (se Riktad terapi för melanom hudcancer), så detta test är viktigt för att hjälpa till att bestämma behandlingsalternativen. Tester för förändringar i andra gener, till exempel C-KIT, kan också göras.

Ett nyare laboratorietest som kallas DecisionDx-Melanoma tittar på vissa genuttrycksmönster i melanomceller för att hjälpa till att visa om det är troligt att melanom i tidiga stadier kommer att spridas. Detta kan användas för att hjälpa till att bestämma behandlingsalternativ. För mer information, se What’s New in Melanoma Skin Cancer Research?

Avbildningstester

Avbildningstester använder röntgenstrålar, magnetfält eller radioaktiva ämnen för att skapa bilder av kroppens insida. De används främst för att leta efter eventuell spridning av melanom till lymfkörtlar eller andra organ. Dessa tester behövs inte för de flesta personer med melanom i mycket tidigt stadium, som sannolikt inte har spridit sig.

Avbildande tester kan också göras för att hjälpa till att avgöra hur väl behandlingen fungerar eller för att leta efter eventuella tecken på att cancern kommer tillbaka (återkommer) efter behandlingen.

Röntgen av bröstkorgen

Detta test kan göras för att hjälpa till att avgöra om melanom har spridit sig till lungorna, även om en datortomografi av bröstkorgen (se nedan) ofta görs i stället.

Ultraljud

Ultraljud använder ljudvågor för att skapa bilder av insidan av din kropp på en datorskärm. Detta test kan användas för att titta på lymfkörtlarna i närheten av tumören, särskilt om det är oklart om de är förstorade baserat på en fysisk undersökning. Ultraljud är vanligtvis ganska snabbt och enkelt att göra, och det utsätter dig inte för strålning.

Ultraljudsstyrd nålbiopsi: Ultraljud kan också användas för att hjälpa till att styra en biopsi nål in i en misstänkt lymfkörtel.

Computertomografi (CT-skanning)

CTomografen använder röntgenstrålar för att göra detaljerade tvärsnittsbilder av din kropp. Till skillnad från en vanlig röntgenbild kan datortomografi visa detaljer i mjuka vävnader (t.ex. inre organ). Detta test kan visa om några lymfkörtlar är förstorade eller om organ som lungor eller lever har misstänkta fläckar, vilket kan bero på spridning av melanom.

CT-styrd nålbiopsi: CT-undersökningar kan också användas för att hjälpa till att styra en biopsi nål in i ett misstänkt område i kroppen.

Magnetisk resonanstomografi (MRT)

MRI-undersökningar använder radiovågor och starka magneter i stället för röntgenstrålar för att skapa detaljerade bilder av delar av din kropp. MRT-undersökningar kan vara till stor hjälp för att titta på hjärnan och ryggmärgen.

Positronemissionstomografi (PET-undersökning

En PET-undersökning kan hjälpa till att visa om cancern har spridit sig till lymfkörtlar eller andra delar av kroppen. Den är mest användbar för personer med mer avancerade stadier av melanom.

För detta test injiceras du med en svagt radioaktiv form av socker, som främst samlas i cancerceller. En speciell kamera används sedan för att skapa en bild av områden med radioaktivitet i kroppen.

PET/CT-skanning: Många centra har specialmaskiner som gör både en PET- och CT-skanning på samma gång (PET/CT-skanning). Detta gör att läkaren kan jämföra områden med högre radioaktivitet på PET-skanningen med det mer detaljerade utseendet av det området på CT-skanningen.

Blodtester

Blodtester används inte för att diagnostisera melanom, men vissa tester kan göras före eller under behandlingen, särskilt för mer avancerade melanom.

Läkare testar ofta blodet för nivåer av ett ämne som kallas laktatdehydrogenas (LDH) före behandling. Om melanomet har spridit sig till avlägsna delar av kroppen är en hög LDH-nivå ett tecken på att cancern kan vara svårare att behandla. Detta kan påverka cancerstadiet (se Melanom hudcancerstadier).

Andra tester av antalet blodkroppar och blodkemiska nivåer kan göras på en person som har avancerat melanom för att se hur väl benmärgen (där nya blodkroppar tillverkas), levern och njurarna fungerar före och under behandlingen.