The History of the American Nurses Association

Historien om American Nurses Association (ANA) kan bäst beskrivas som historien om enskilda sjuksköterskor överallt. Från frivilligt arbete i frontlinjen på 1800-talet till dagens budgetnedskärningar står sjuksköterskor inför hinder som förenar dem. Genom att gå samman har vi kunnat mobilisera sjuksköterskans skarpa kunskap om hälso- och sjukvårdssystemet för att stå upp för orättvisor och ge den drivkraft som behövs för att leda hälso- och sjukvården framåt.

Vid sekelskiftet 1900 uppvisade sjuksköterskorna samma styrkor som vi ser i dag, men utan ackreditering, licensiering eller samlande organisationer hade de ingen gemensam röst – ingen plattform från vilken de kunde leda mot en bättre hälso- och sjukvård för alla. Det var där vi kom in i bilden.

ANA har kommit långt sedan 1896. När Nurses Associated Alumnae of the United States and Canada först samlades på Manhattan Beach Hotel, nära New York, var mindre än tjugo av delegaterna sjuksköterskor. Vid motsvarande kongress bara två år senare var mer än 10 000 sjuksköterskor närvarande.

När organisationen blev American Nurses Association 1911 kämpade den redan för att yrket skulle få den respekt det förtjänade. Beslutsfattare började inse vikten av sjuksköterskans värde för hälso- och sjukvården, och genom årliga kongresser och akademiska tidskrifter inspirerade sjuksköterskornas delade visdom andra att ansluta sig till yrket.

Under de senaste 100 åren har ANA byggt vidare på denna anda av solidaritet och handling. Att skydda sjuksköterskornas intressen i hela USA är en integrerad del av ANA:s arv. Från lobbying för en åttatimmars arbetsdag 1934 till stöd för Fair Pay Act 1995 och kampanjer för en bredare reform av hälso- och sjukvården i dag har ANA outtröttligt värnat om sina medlemmars rättigheter.

Men ANA har långt ifrån bara skyddat sjuksköterskornas intressen, utan har alltid använt sin ställning för att ta en ledande roll i skyddet av folkhälsan. Precis som en sjuksköterska identifierar medicinska tillstånd genom noggrann observation har ANA använt våra medlemmars expertis för att konfrontera dagens hälsoproblem direkt. Psykisk hälsa, brist på primärvård och Zikaviruset är bara en bråkdel av de frågor som ANA har tagit itu med genom praxis och policyutveckling.

Mer än att reagera på problem och ta itu med hinder har vi kämpat för att innovation inom omvårdnad ska erkännas inom hela yrket. ANA har stött rekommendationer från National Academy of Medicine (tidigare Institute of Medicine), som skulle göra det möjligt för sjuksköterskor att arbeta inom sitt verksamhetsområde och använda hela sin kunskap för att på bästa sätt tjäna patienterna. Genom att erkänna yrkets verkliga kompetensnivå får sjuksköterskorna en mer framträdande roll i hälso- och sjukvårdsresan – och patienterna är de första som gynnas.

För att uppnå detta erkännande har ANA främjat omfattande utbildning och utveckling. Från att 1950 ha godkänt femåriga studier i alla faser av sjuksköterskeyrket till att 1990 inrätta sitt eget centrum för legitimering, har ANA stöttat sjuksköterskorna i deras strävan att skaffa sig de färdigheter och det självförtroende som de behöver för att lyckas. Sjuksköterskor är mer ambitiösa än någonsin när det gäller att bygga vidare på sina kvalifikationer under hela karriären, och bredden i ANA:s program speglar medlemmarnas engagemang för att förbättra yrket.

När den amerikanska sjuksköterskepionjären Alice Fisher skrev till Florence Nightingale 1877 (se ”Bakgrund till ANA:s Nightingale-brev” nedan), gjorde hon det för att få stöd, vägledning och med en iver att förbättra de förhållanden som hon bevittnade. Även om omvårdnadslandskapet har förändrats är det fortfarande genom att förenas och dela med sig av kunskap som sjuksköterskor kan göra störst skillnad på 2000-talet.