Tio fakta om det gamla Egypten som du måste känna till

Advertisement

Advertisement

Den forntida egyptens historia är därför indelad i olika epoker. Datumen skiljer sig ibland åt på grund av det system som forskare väljer att använda, men de allmänt accepterade datumen är:

• Predynastisk period: ca 6000 – ca 3150 f.v.t.
• Främre dynastisk period: ca 3150 – ca 2613 f.v.t.
• Äldre riket: ca 2613 f.v.t. 2613-2181 f.v.t.
• Första mellanperioden: 2181-2040 f.v.t.
• Mellanriket: 2040-1782 f.v.t.
• Andra mellanperioden: c. 1782 – c. 1570 f.v.t.
• Nytt rike: c. 1570 – c. 1069 f.v.t.
• Tredje mellanperioden: c. 1069-525 f.v.t.
• Sista perioden i det gamla Egypten: 525-323 f.v.t.
• Ptolemaisk period: 323-30 fvt

Skillnaden mellan ”kungadömen” och ”mellanperioder” har att göra med centraliseringen av styret. Under kungadömena fanns det en monark som styrde från en central plats, ekonomin och samhället var stabilt och det fanns urskiljbara kulturella framsteg. Under mellanperioderna var det egyptiska styret uppdelat på olika platser, det fanns mindre stabilitet och de fysiska bevisen visar på färre kulturella framsteg. Trots detta var de mellanliggande perioderna inte alls så kaotiska som de lärda under 1800- och 1900-talen tolkade dem.

Vem var faraon i utflyttningsboken?

Den mest citerade egyptiska kungen för den namnlösa faraon i Exodus är Ramses II (den store, r. 1279-1213 f.v.t.) och den näst mest citerade är Akhenaten (r. 1353-1336 f.v.t.) även om olika författare genom åren har hävdat många andra. Det finns faktiskt inga historiska, textuella eller fysiska bevis för att hebréerna någon gång förslavades i Egypten i något större antal.

Det finns gott om bevis för att de människor som byggde pyramiderna och andra stora monument i Egypten var egyptier som antingen var yrkeskunniga arbetare eller okvalificerade arbetare som förväntades ägna tid åt samhällstjänst – som till exempel offentliga byggprojekt – vid de tillfällen då Nilen svämmade över och jordbruk var omöjligt. Trots vad många har hävdat genom åren är utflyttningsberättelsen en kulturell myt och det fanns ingen verklig farao som förslavade israeliterna eftersom de aldrig förslavades i stor skala i Egypten. Slavar togs från olika länder efter militära segrar eller vid försäljning av handelsmän och användes främst i gruvorna och av kungligheterna. Det kan ha funnits hebreiska slavar bland dessa, men inte i det antal som anges i den bibliska berättelsen.

Hur såg den egyptiska armén ut & Hur var den organiserad?

Under perioden för Egyptens gamla rike bestod armén av värnpliktiga från olika distrikt (nomes) under ledning av en regional guvernör (nomarch). Nomarken organiserade sina män och skickade kompaniet till kungen. Under Egyptens första mellanperiod bröt detta system samman då varje enskild nomark fick större makt i och med centralregeringens fall och använde sin milis för att fullfölja sin egen agenda. I Egyptens mellanrike skapade kung Amenemhat I (r. c. 1991-1962 f.v.t.) den första stående armén. Militären förbättrades under Egyptens andra mellantid genom bidrag från hyksoserna, t.ex. den hästdragna vagnen, kompositbågen, krumsabel-svärdet och bronsdolken. Vid tiden för Egyptens nya rike var den egyptiska armén en välutbildad, professionell stridsstyrka som bidrog till att skapa och upprätthålla det egyptiska imperiet.

Hären var organiserad i divisioner som var och en var uppkallad efter en huvudgudom och bestod av cirka 5 000 man. Varje division hade en officer som övervakade 50 soldater och rapporterade till en överordnad med ansvar för 250 som i sin tur rapporterade till en kapten som stod under en truppchef. Truppbefälhavaren var ansvarig för truppövervakaren som rapporterade till fortifikationsövervakaren (som hade befälet över den plats där trupperna var stationerade) som var underställd en kommendörlöjtnant som rapporterade till en general. Generalen stod direkt under tillsyn av den egyptiske visiren som rapporterade till farao.

Den egyptiska krigföringen syftade aldrig till erövring utan, utan snarare på försvar och stabilitet. Även under det egyptiska imperiets uppkomst användes arméerna för att skapa – och sedan upprätthålla – en buffertzon runt Egypten för att förhindra invasion, men de gick aldrig längre än vad som behövdes för att upprätthålla ordningen. En del av anledningen till detta var den egyptiska religionen och tron att om man dog utanför Egyptens gränser skulle ens själ ha svårare att nå paradiset i Reedsfältet.

Hur var den egyptiska religionen & Hur påverkade den människorna?

Den egyptiska religionen genomsyrade varje aspekt av individens dagliga liv. Gudarna var ständigt närvarande och ansågs ha gett mänskligheten den mest perfekta platsen att leva på med alla de nödvändigheter och den lyx man kunde önska. Allt gudarna begärde i gengäld var att människorna hedrade dem genom dyrkan och upprätthöll den himmelska ordning som kallas ma’at – harmoni – och som band allting samman.

För de gamla egyptierna var livet på jorden bara en del av en mycket större resa mot evig lycka i ett liv efter döden som var en spegelbild av ens liv på jorden. Efter döden leddes själen till sanningens hall där dess hjärta vägdes i balans mot gudinnan Ma’ats vita sanningsfjäder av den store guden Osiris. Om ens hjärta befanns vara lättare än fjädern gick man vidare till Reedsfältet; om det var tyngre släpptes hjärtat ner på golvet där det åts upp av ett monster och själen upphörde att existera. Den egyptiska dödsboken skrevs som en guide för själen för att hjälpa den att undvika eventuella fallgropar i livet efter döden och hitta vägen till paradiset på ett säkert sätt.

Denna tro påverkade egyptiernas dagliga liv i och med att man förstod att ens existens inte begränsades av tiden mellan födelse och död, utan att man var en odödlig själ, som reste på jorden under en viss tid, men i grund och botten var en evig varelse som en dag skulle leva bland gudarna i ett paradis där allt de förlorat återlämnades till dem.

Varför mumifierade egyptierna sina döda?

Egyptierna trodde att själen bestod av nio separata delar:

• Khat var den fysiska kroppen
• Ka var ens dubbla form
• Ba var en människohuvad fågelaspekt som kunde skynda sig mellan jorden och himlen
• Shuyet var skuggjaget
• Akh var den odödlige, förvandlade jaget
• Sahu och Sechem var aspekter av Akh
• Ab var hjärtat, källan till gott och ont
• Ren var ens hemliga namn

Den fysiska kroppen (khat) behövde bevaras så att Ka och Ba kunde känna igen sig själv och Akh kunde fortsätta till The Field of Reeds. I egyptiska begravningsritualer ingick gravgåvor i den avlidnes grav så att de kunde användas i livet efter döden och dessa skulle endast vara av värde om kroppen förblev intakt. Tvärtemot vad många tror var egyptierna inte besatta av döden; de njöt av livet så mycket att de aldrig ville att det skulle ta slut och detta uppmuntrade tron på en evig värld där man skulle leva för evigt och njuta av allt man gjorde i livet, i gudarnas närvaro.

Är det någon sanning i Tutankhamons förbannelse/ Faraonernas förbannelse?

Det finns ingen sanning i den berömda Faraonernas förbannelse som blev känd efter att arkeologen Howard Carter öppnade Tutankhamons grav i november 1922. Av de 58 personer som var närvarande när graven och sarkofagen öppnades dog endast åtta personer under de följande tolv åren, och alla av helt rimliga och rationella orsaker som inte hade något med graven att göra. Myten om Tutankhamons förbannelse började 1923 e.Kr. när den bästsäljande författaren Marie Corelli (l. 1855-1924 e.Kr.) skickade ett brev till tidskriften New York World där hon citerade en gammal text som hon hävdade att hon ägde och som varnade för fruktansvärda konsekvenser för den som störde de egyptiska kungarnas gravar. Corelli var en populär romanförfattare vid den tiden, och hennes brev fick stor uppmärksamhet.

Howard Carter, vid samma tid alltmer frustrerad över de många besökare som störde hans arbete vid Tutankhamuns grav, och Corellis brev – som populariserades av pressen – hade precis den effekt han hade önskat genom att skrämma bort folk. Carter kunde fortsätta med utgrävningen och undersökningen av graven utan ytterligare störningar och motsade därför aldrig Corellis påstående – trots att det aldrig fanns några bevis för att hon ägde någon forntida text och inga bevis för någon förbannelse. Hollywoodfilmer skulle ytterligare popularisera ”Mumiens förbannelse” och förankra den i det kollektiva medvetandet i modern tid.

Vilken mat åt egyptierna?

Den egyptiska kosten var huvudsakligen vegetarisk. Kött kunde inte lagras eftersom egyptierna inte hade någon kylning och därför åt man kött kort efter slakt vid festivaler, banketter och av överklassen som hade fritid att jaga storvilt. Fjäderfä och fisk åt alla samhällsklasser. De vanligaste livsmedlen i den egyptiska kosten var bröd och öl. Även om man framställde vin (av såväl druvor som andra frukter) var det främst överklassens dryck. Öl var den mest populära drycken – den drack man till varje måltid på dagen – eftersom den ansågs hälsosammare än att dricka från Nilen eller vattendrag som kunde vara förorenade, och man trodde att den främjade en lättare anda och ett nöjt hjärta. I arbetarnas löner ingick faktiskt en ranson av öl och bröd.

Grönsaker och frukt utgjorde det mesta av resten av den egyptiska kosten, bland annat lök, linser, purjolök, vitlök, oliver, granatäpplen, vindruvor, dadlar och fikon. Förmögna egyptier åtnjöt kokosnötter som var bland de mest populära importerade lyxvarorna. Kor, getter och får föddes upp för mjölkens skull, vilket också gav grädde, ostmassa och vassle, medan tjurar (förutom den heliga Apis-tjuren) föddes upp för manuellt arbete på gårdarna. Egyptierna åtnjöt också ett brett utbud av kryddor och oljor till sina måltider, bland annat sesam, linfrö, kanel, spiskummin och – den mest populära – pepparrot. Olika livsmedel skrevs ofta ut av läkare som botemedel och i den egyptiska medicinen erkändes kosten som en viktig faktor för hälsan.

Hur såg vardagen ut i det gamla Egypten?

Egyptian society was based on a hierarchy which descended down, from highest to lowest:

• King (known as pharaoh only after the New Kingdom period) and royal family
• Vizier
• Members of the court
• Priests and scribes (including physicians)
• Regional governors
• Military leaders
• Artisans and craftspeople (including skilled workers)
• Workplace supervisors
• Unskilled workers and farmers
• Slaves

Social mobility was not encouraged because it was thought that the social order had been decreed by the gods in keeping with ma’at and so maintaining it was vital in keeping harmony and balance in the land. Det var kungens ansvar att se till att ma’at upprätthölls på alla nivåer, men med mycket sällsynta undantag förstod alla sin plats och uppförde sig därefter.

Ekonomin byggde på jordbruk och de flesta i den lägre klassen var bönder. En jordbrukares dag började vid soluppgången när han (och ibland hans fru och barn) gick ut på fälten och slutade vid skymningen när de återvände hem för kvällsmat. Handeln skedde genom byteshandel fram till ca 525 f.Kr. då myntsystemet infördes av perserna. Den monetära enhet som fanns innan dess var deben, som var ett fastställt värde på en produkt.

På sin fritid, jagade överklassen, spelade sport, fiskade, spelade brädspel och tittade på sportevenemang, och med undantag för jakt på storvilt hade underklassen samma nöjen samt bad och båtliv. Egyptierna tyckte om fester och festivaler och de olika gudarnas födelsedagar och andra händelser firades med nationella helgdagar då arbetet avbröts och alla samlades för att dricka, äta och dansa.

Fanns det några stora kvinnliga härskare förutom Kleopatra?

Och även om Kleopatra VII (l. c. 69-30 f.v.t.) utan tvekan är den mest kända egyptiska drottningen, var hon egentligen inte egyptisk utan grekisk, den sista monarken i den hellenistiska ptolemaiska dynastin. Det fanns dock många andra stora egyptiska drottningar under hela landets historia. Under den tidiga dynastiska perioden i Egypten fanns Neithhotep från Egyptens första dynasti (ca 3150 – ca 2890 f.Kr.) och Merneith (l. ca 2990 f.Kr.). I det gamla riket var drottning Heterpheres I (hustru till kung Sneferu, reg. ca 2613-2589 f.v.t.) mor till kung Khufu (reg. 2589-2566 f.v.t.) och utövade ett betydande inflytande över honom. En av de mest kontroversiella drottningarna under samma period var Nitocris (ca 2184-2181 f.v.t.) som sägs ha hämnats sin brors mord genom att bjuda in hans mördare till en bankett i en underjordisk kammare och sedan dränka dem. Det bör dock noteras att forskare fortsätter att diskutera sanningen i denna berättelse och huruvida denna drottning ens existerade.

I Mittens rike regerade drottning Sobeknefru (ca 1807-1802 f.v.t.), och under denna period utvecklades också hederstiteln Amuns gudshustru, som skulle höja de kvinnor som senare innehade den till inflytelserika positioner. Drottning Ahhotep I (ca 1570-1530 f.Kr.) är den första kända mäktiga kvinnan som innehade titeln i början av det nya riket, och hon gav den vidare till sin svärdotter Ahmose-Nefertari (ca 1570-1544 f.Kr.) som skulle föra den vidare till andra. Några av de största och mest kända drottningarna kommer från Nya riket, till exempel Hatshepsut (1479-1458 f.v.t.), Tiye (hustru till Amenhotep III, 1386-1353 f.v.t.), Nefertiti (1370-1336 f.v.t.), hustru till Akhenaton, som tog över hans ansvarsområden när han försummade dem för att ägna sig åt religiösa sysslor. Det fanns också Nefertari (l. ca 1255 f.v.t.), hustru till och inspirationskälla till Ramses den store, som är berömt avbildad i Abu Simbel.

Under den tredje mellantiden hade några av de mäktigaste kvinnorna titeln Amuns gudshustru, till exempel Amenirdis I (ca 714-700 f.v.t.), som härskade över Övre Egypten. En senare Amuns gudskvinna, Nitokris I (även känd som Neitiqert, ca 655-585 f.Kr.), styrde nästan hela Egypten och var den rikaste av alla gudskvinnor i titelns historia. När Kleopatra VII tog över tronen hade Egypten redan en lång historia av mäktiga kvinnor i maktpositioner.

Vad är några kulturella arv från det gamla Egypten?

Det gamla Egypten bidrog med ett antal uppfinningar och innovationer som regelbundet används i dag. Egyptierna lade stor vikt vid personlig hygien och därför uppfanns eller förbättrades dagliga bad, kammar och borstar, smink (som användes av både kvinnor och män) och parfymer av dem. De uppfann också tandborsten och tandkrämen, myntabladen och deodorant i form av rökelse. Tandvården utvecklades också av egyptierna, liksom läkarens praxis att ta reda på patientens historia för att diagnostisera sjukdomar. Kvinnor, såväl som män, var läkare och några av de första klinikerna och medicinska skolorna i världen etablerades i Egypten.

Den egyptiska arkitekturen utvecklade den riktiga pyramiden och obelisken samt de tekniker med vilka dessa tillverkades och höjdes. Även om ingenjörer i dag fortfarande inte förstår hur egyptierna byggde, flyttade och uppförde de flesta av sina stora monument, inspirerade strukturerna senare kulturer att efterlikna formerna. Inom jordbruket lärde sig egyptierna bevattningsmetoder från hyksoserna och förbättrade den lätta och tunga oxdragna plogen. De utvecklade också babyloniska koncept för astronomi och astrologi, kalender och matematik.

Den egyptiska litteraturen, särskilt i det mellersta riket, etablerade formen för den romantiska balladen och den litterärt-filosofiska dialogen (som senare blev berömd genom Platons verk). Egyptiernas religion och filosofi har länge ansetts ha påverkat den grekiska filosofin samt senare religioner som kristendom och islam, särskilt genom begreppen evigt liv, dom efter döden och belöningar/straff i livet efter döden.