TobyMac säger att ”DC Talk” ursprungligen var hans rapparnamn

I del två av vår intervju med TobyMac om CHH:s tidiga dagar gräver han djupt i DC Talk-arkivet. Pionjären inom den kristna musiken förklarar sitt ursprungliga emceenamn och hur han och Michael Tait ”lurade” kyrkorna att spela hiphop.

”Väldigt få människor känner till den här historien”, säger TobyMac. Och varje gång man hör det från någon med en status som hans, så spetsar man öronen.

Tobyyacom gick tillbaka till 1987 när han precis hade börjat. Han började rappa och Michael Tait sjöng för kyrkor. Kevin Max hade ännu inte kommit in på scenen.

”På Liberty University var jag DC Talk. Det var vad de kallade mig, det var bara jag”, förklarade han. ”När jag gick ut med Michael Tait sjöng han innan folk talade vid evenemang. Det råkade vara så att Michael bokade en hel sommar med spelningar baserat på att han var en del av sångteamet.”

Han fortsatte: ”Jag följde med honom och jag hade skrivit ett par låtar, ’Heavenbound’, ’Spinnin’ Round’… Michael stod framför kyrkan varje kväll och sjöng, och sedan sa han: ’Jag har en vän här i publiken som sköter mitt ljud. Han heter Toby. Han och jag gör något annorlunda tillsammans som förmodligen inte skulle vara rätt för gudstjänsten om inte ni tycker att det skulle vara det?”. Han skulle titta på pastorn och de skulle säga: ”Gör det”. Sedan skulle vi förvandla det till en DC Talk-konsert.”

Toby sa att om de hade varit öppna med att ta med rap i gudstjänsten skulle det ha varit ett ”nej” varje vecka. Men genom att göra det på det här sättet arbetade de in det i programmet varje vecka. Det var ett schema som fungerade.

Från det navigerade de genom att vara sig själva i fråga om ”rap”-stämpeln. Lokalbefolkningen kände till Tait och började känna till Toby, så det fanns en förtrogenhet där.

”Ett bolag kan sätta någon i halsen, att de inte kan hantera det. När det blir personligt och någon framför dig som du känner, då faller plötsligt väggen och värme kommer in i rummet”, sa han.

Toby sa att folk gång på gång inte omfamnade WORDs rap men omfamnade deras rap eftersom de visste vilka de var.

”När vi skrev kontrakt i Nashville sa de: ’Vi vill prata med er om en sak’. Skivbolaget sa: ’Vi tycker att ni tre borde vara DC Talk’ och jag sa ’hoooooold up’. Det är som att säga till tre personer att de är Lecrae”, säger Toby med ett skratt.

I slutändan lyckades Forefront Records och DC Talk blev kristna musiklegender. Dessutom har TobyMac en mycket bättre ring som soloartist än DC Talk. En rest av solonamnet ”DC Talk” finns kvar. På det första albumet står det ”DC Talk and the One Way Crew”. ”Crew” är Max och Tait. I början var de mer som bakgrundssångare men allteftersom albumen fortsatte blev de tre delarna jämbördiga.

De tre första DCT-skivorna, självbetitlade, Nu Thang och Free At Last var gruppens hiphopår. 1995 bytte de växel helt och hållet när de släppte pop/grungespelaren Jesus Freak. Många anser att denna skiva är gruppens banbrytande projekt. Toby håller inte med.

”Alla talar om Jesus Freak som DC Talks bästa skiva, men jag tycker fortfarande att det är Free At Last när det gäller det bästa ljudet för tillfället”, erkände han. ”Free At Last är fortfarande den där blandningen av R&B och hiphop som jag älskar och det kommer jag alltid att hävda. Jag lyssnar fortfarande på den och säger ’Dang’. Det är bara beatsen och allting. Det finns många nickar till hiphop och R&B i Jesus Freak som folk dock inte skulle tänka på.”

Det språnget från Nu Thang till Free At Last när det gäller stil och substans är enormt. Toby säger att det var rätt blandning av människor som hjälpte till att göra den förändringen.

”Hip-hop var i förändring redan då. Det blev mer musikaliskt, mer melodiskt, det var som New Edition möter hiphop på vissa sätt”, säger han. ”Jag tror att det på grund av det var ett bra ögonblick. Det kändes som om R&B och hiphop lutade sig mot varandra med sitt team. Sedan hade vi rätt personer.”

Toby sa att han under skapandet av Nu Thang hade bott i Memphis i tio månader på ett hotell. Skivbolaget satte upp honom med ett band och en producent.

”Ingen programmerade. Det var trummisar, blåsare och bakgrundssångare. Det var soulig hiphop och vi gjorde skivan och jag hade betänkligheter när jag sa: ’Det här är inte den typen av skiva som jag ville följa upp vår debut med’. Skivbolaget sa: ”Du har rätt. Låt oss försöka göra den i stan med mer programmering.”

Produkten av album nr 2 var att de försökte göra om en skiva i Nashville efter att redan ha avslutat den i Memphis.

”Så när Free At Last kom ut hade vi redan en gemenskap av människor här för att göra hiphop, mer R&B, och vi vågade oss in i rock och hiphop med ’Luv is a Verb'”, berättade han. ”Producenten Mark Heimerrman förstod vad jag försökte göra. Innan vi tog med den till honom efter att vi gjort skivan i Memphis och han försökte konfigurera om den.”

Den tredje skivan bidrog till att driva dem in i rampljuset, där de aldrig lämnade förrän de gick på en ”paus”. Ända fram till denna dag är deras fanbase stark och alltid redo. Det är därför som DCT:s återföreningskryssning för två år sedan och den kommande kryssningen är utsålda. Det var de första återföreningarna av gruppen sedan 2002.

Här är ännu en relevant historia från den tidiga CHH-tiden. I den tidigare artikeln nämnde vi Danny D-Boy. Förra året belyste Rapzilla hans liv som kortades ner med en serie artiklar. När hon intervjuade D-Boys syster M.C. GeGee nämnde hon att DC Talk tillägnade en av sina Dove Awards till sin bror som mördades året innan.

1992 vann de för sin VHS ”Rap, Rock, & Soul” och sin låt ”I Luv Rap Music”. Vi frågade Toby om varför de tillägnade priset och vad han mindes om den dödade rapparen.

”Jag minns D-Boy ganska väl. Jag har alltid gillat honom och gillade var han kom ifrån. Han hade ett lugnt uppträdande. Han var inte riktigt högljudd, han var snäll och ödmjuk tills han kom till mikrofonen. Jag respekterade det”, sade Toby. ”Vi hejade definitivt på honom och vi hejade alla på varandra. Vi hade alla förhoppningar på varandra. Även om det på den tiden pågick många strider i den eran så var det liksom populärt.”

Han fortsatte: ”För oss behövde vi varandra och D-Boy för mig… jag gillade det faktum att det var någon som kom från Dallas-regionen. Gillade det faktum att han var latino och tillförde något annorlunda. Jag minns bara när han dog, det var en tuff dag. Vi ville erkänna vem han var som en av oss.”

Rapzilla skickade detta citat över till GeGee som svarade med att säga: ”Danny var bara tyst runt DCT för att han var stjärntokig och nervös”. Senare samma år hjälpte Toby till att iscensätta ett framträdande på Six Flags Over Texas där GeGee öppnade upp för DC Talk.

Det avslutar DC Talk-delen av den här intervjun. Återkom nästa vecka när TobyMac pratar om sitt nya album The Elements och framtiden för kristen hiphop. Read part one here.