Trendelenburg’s Test and Trendelenburg’s Gait

Introduction

The aim of the Trendelenburg’s test is to assess the strength of the hip abductors, specifically the gluteus medius and minimus.1

Background

The test is named after Friedrich Trendelenburg, who described the test in 1895.

Hip abductors assessed in Trendelenburg’s test 2

The hip abductors which are assessed with Trendelenburg’s test are shown in the table below.

Origin Insertion Action Nerve
Gluteus medius Gluteal surface of the ilium Greater trochanter of the femur All fibres: abduct the hip
Anterior fibres: flex and medially rotate the hip
Posterior fibres: extend and laterally rotate the hip
Superior gluteal nerve
Gluteus minimus Gluteal surface of the ilium Greater trochanter of the femur Abduct, medially rotate and flex the hip Superior gluteal nerve

Gait cycle in brief

The gait cycle is the sequence of events between the time one foot touches the ground and the time the same foot returns to the same position. Events of the gait cycle include heel strike; foot flat; push off (heel off + toe-off) and the stance and swing phases.1

During the foot flat phase of the gait cycle, the contralateral leg is lifted to do the heel strike. Medan det kontralaterala benet är i luften och det ipsilaterala benet är på golvet (mid-stance/single leg stance) är höftens position under denna fas viktig att observera när man bedömer styrkan hos höftabduktorerna (eftersom hela kroppens vikt bärs på ett ben).

Om höftabduktorerna inte är tillräckligt starka, eller om det finns en smärthämning, kan patienten inte motverka överkroppens vikt på den drabbade extremiteten. Som ett resultat kommer bäckenet att sjunka ner mot golvet när man står på den drabbade extremiteten, i stället för att lyftas.

Gaitcykel
Gaitcykel

När skulle du utföra Trendelenburgs test?

När en patient klagar på att han/hon haltar eller har smärta i höften eller som en del av en normal fysisk undersökning där man bedömer gången.

Så här utför du Trendelenburgs test

Se vår guide för höftundersökning för mer information.

Positionera patienten

Om patienten känner sig bekväm med att stå ensam, ställ dig bakom patienten. Alternativt kan du stå framför patienten och placera dennes underarmar på dina för att stödja dem.

Singelbenställning

Beordra patienten att lyfta varje fot i tur och ordning från marken.

När patienten lyfter den högra foten testas de vänstra höftabduktorerna.

När patienten lyfter den vänstra foten testas de högra höftabduktorerna.

Observera

Positionera dina händer på patientens höftkammar (se till att tydligt förklara varje steg och inhämta samtycke innan du gör detta).

Observera noga om höften på den sida som inte får stöd lyfter eller sjunker.

Om patienten använder dina armar som stöd kommer du att känna hur han eller hon trycker ner en av dina armar om hans eller hennes höftabduktorer inte klarar av att stödja sin vikt.

Abduktorerna ska vara tillräckligt starka för att hålla bäckenet plant under en enbent ställning, men det är normalt att se en liten höjning av bäckenet på den sida utan stöd (detta beror på att abduktormusklerna drar ihop sig – se figur 1).3

Positivt tecken

Ett positivt Trendelenburgs tecken (patologiskt) innebär att bäckenet sjunker på den ostödda sidan på grund av att abduktormusklerna inte lyckas stabilisera höften mot det viktbärande lårbenet (se figur 2).

negativt tecken Trendelenburgs test's test
Figur 1. Negative sign
Trendelenburg's test - positive sign's test - positive sign
Figure 2. Positive sign

Trendelenburg’s gait

Trendelenburg’s gait involves excessive up-down motion of the pelvis whilst walking.

It occurs as a result of compensatory mechanisms due to the drooping pelvis.3

Unilateral positive Trendelenburg’s sign produces a lurching gait.

Bilaterally positive Trendelenburg’s sign produces a waddling gait.

Pathophysiology

Imagine a chair…when you remove a leg what happens? The chair will normally fall towards the side that had the leg removed. The human body is the same, the centre of gravity passes midway through the body and through the pubic symphysis.

When standing on one leg, the centre of gravity, much like the chair, shifts to the unsupported leg.

Vi faller inte eftersom höftledsabduktorerna drar bäckenet mot lårbenet på det viktbärande benet.

Höfsledens hävstångsmekanik

Funktionen av de flesta skelettmusklerna inbegriper hävstångseffekt – att använda en hävstång för att förflytta ett föremål.

En hävstång är en styv stång som rör sig på en fast punkt som kallas fulcrum när en kraft appliceras på den.

I människokroppen är lederna fulcrums och benen fungerar som hävstänger.

Krafter kan utövas över hävstänger i form av belastning och ansträngning.

Muskelkontraktion ger ansträngningen som appliceras vid muskelns instickspunkt på benet.

Lasten är själva benet tillsammans med de överliggande vävnaderna.

Det finns tre typer av hävstänger och de skiljer sig åt beroende på var fulcrum, belastning och ansträngning är placerade i förhållande till varandra.6

Höftan är i det här fallet en hävstång av klass 3. Det innebär att ansträngningen (kraften som utövas av höftledsabduktorerna) är placerad mellan fulcrum (höftleden) och lasten (överkroppens vikt), över en hävstång (lårbenshalsen) – se figur 3.

Trendelenburgs gång's gait
Figur 3. Hävstång i klass 3

För att hålla strukturen absolut jämn måste de krafter som belastning och ansträngning ger upphov till på deras avstånd från punkten vara balanserade och upphäva varandra (figur 4).

Figur 4: Hur krafterna över avstånden på hävstången balanseras.
Figur 4. Hur krafter över olika avstånd på en hävstång balanseras.

Om man tillämpar detta på höftleden (figur 5), eftersom avståndet mellan höftleden och höftledens abduktorer är hälften av avståndet mellan höftleden och tyngdpunkten (publik symphys), följer att den kraft som utövas av höftledens abduktorer måste vara dubbelt så stor som den kraft som utövas av överkroppens vikt.

Figur 5. Klass 3-hävstång applicerad på höften
Figur 5. Klass 3 hävstång applicerad på höften

Orsaker till Trendelenburgs tecken

Alla problem som påverkar höften kan orsaka ett positivt Trendelenburgs tecken (Figur 6). Eftersom överkroppens vikt inte kan ändras eller påverkas återstår tillstånd som påverkar höftleden eller lårbenet (skelettmissbildningar) och höftens abduktorer (neuromuskulära missbildningar).8

Trendelenburgs tecken i höften
Figur 6. Trendelenburgs tecken i höften

Skelettavvikelser

Exempel på skelettavvikelser som kan leda till Trendelenburgs tecken:7,8,9

  • Hoftens utvecklingsdysplasi (DDH) – ett spektrum av sjukdomar som orsakar spontan luxation av höften
  • Coxa vara – vinkeln mellan lårbenshalsen och lårbensskaftet är mindre än 120°
  • Slipped capital femoral epiphysis (SCFE) – lårbensmetafysen glider i förhållande till epifysen
  • Legg-Calve-Perthes sjukdom – en höftsjukdom hos barn som kännetecknas av lårbenshuvudets nekros
  • Kronisk subluxation/dislokation av höften – resulterar i instabilitet i höften
  • Greater trochanterfraktur (akut eller icke-united) – insättning av gluteus medius och minimus äventyras

Neuromuskulära avvikelser

Exempel på neuromuskulära avvikelser som kan resultera i Trendelenburgs tecken:7,8,9

  • Superiör glutealnervskada – ofta iatrogen efter total höftplastik/hemiartroplastik eller på grund av trauma
  • L5-radikulopati – superiör glutealnerven bildas från L4, L5 och S1-ryggrötterna; ofta åtföljd av fotfall
  • Gluteus medius och minimus svaghet eller skada (t.ex.t.ex. revor eller tendonit)
  • Poliomyelit – orsakar förlamning av höftens abduktorer
  • Muskeldystrofi och andra neuromuskulära störningar
  • Smärthämning som leder till gluteal svaghet (t.ex. artros i höften)

Begränsningar av testet

Ett positivt Trendelenburgs tecken kan döljas i tidiga stadier av osteonekros och bäckenfall kan förekomma hos friska individer med normal höftabduktormekanism men otillräcklig funktion.8

Falskt positiva resultat kan förekomma vid bristande förståelse/medgörlighet, betydande höftsmärta och skolios (costalmarginalen kan inkräkta på iliac crest).

Falskt negativa resultat kan förekomma när patienterna kompenserar genom att förflytta sin bål (och tyngdpunkt) över den viktbärande höften, så var uppmärksam på överkroppens rörelser.9

Ytterligare undersökningar

Målet är att identifiera den bakomliggande orsaken till den onormala gången. En grundlig anamnes och klinisk undersökning är nödvändig innan ytterligare undersökningar övervägs.

Bilddiagnostik:

  • Röntgen av de lokala lederna (t.ex. knä, höft, ländrygg)
  • Överväga ultraljud, datortomografi eller MRT

Laboratorieundersökningar:

  • Baslinjeblodtester kan utföras för att undersöka om det finns tecken på systemsjukdomar (t.ex. inflammatoriska artropatier)

Speciella undersökningar:

  • Muskelbiopsi
  • Nervledningsstudier

Differentialdiagnos

Det är användbart att kunna skilja Trendelenburg-gång från andra vanliga gångmönster, inklusive:3,4

  • Antalgisk gång:
  • Trendelenburg-gång: uppstår på grund av smärta vid viktbäring, vilket gör att patienten endast kortvarigt trampar på den smärtsamma sidan
  • Kortbenig gång: orsakas av en diskrepans i längd mellan de två benen; en konsekvent sänkning av bäckenet på den kortare sidan observeras

Nyckelpunkter

  • Trendelenburg-testet bedömer styrkan hos höftledsabduktorerna.
  • Det utförs som en del av en rutinmässig gångundersökning eller när en patient klagar över att han haltar eller har smärta i höften.
  • Ett positivt Trendelenburgs tecken (patologiskt) innebär att bäckenet hänger av på den sida som inte får stöd på grund av att abduktormusklerna misslyckas med att stabilisera höften mot det viktbärande lårbenet.
  • If a positive sign is present, Trendelenburg’s gait may also be observed.
  • Causes of a positive Trendelenburg’s sign include skeletal and neuromuscular abnormalities affecting the hip and hip abductors respectively.
  • Trendelenburg’s gait should be differentiated from antalgic gait (due to pain) and short-leg gait (due to differences in leg length).

Reviewer

Miss Margaret Brooks

Orthopaedic Registrar

University Hospitals of Birmingham NHS Foundation Trust

  1. The Orthopaedic Physical Examination 2nd ed, Elsevier, 2005
  2. Trail Guide to the Body 3rd ed, Books of Discovery, 2005
  3. Hamblen and Simpson. Adams’s Outline of Orthopaedics 14th ed, Churchill Livingstone Elsevier, 2010
  4. Solomon, Warwick and Nayagam. Apley and Solomon’s Concise System of Orthopaedics and Trauma, 4th ed, Taylor & Francis Group, 2014
  5. Duckworth and Blundell. Lecture Notes: Orthopaedics and Fractures 4th ed, Wiley-Blackwell, 2010
  6. Marieb and Hoehn. Human Anatomy and Physiology, 7th ed, Benjamin Cummings, 2011
  7. Azar, Beaty and Canale. Campbell’s Operative Orthopaedics 13th ed, Elsevier, .2017
  8. Gandbhir VN, Rayi A. Trendelenburg Gait, StatPearls Publishing; 2020 Jan –
  9. Hardcastle and Nade. The Significance of the Trendelenburg Test (JBJS Br, 67-B no 5. 1985)

Images

  • Figure 1 and 2: Illustrated by Leyla Noury, Sketchbook, 2020
  • Figures 3 to 6: Illustrated by Leyla Noury, Paint, 2020