U.S. Food and Drug Administration

Foto av en tandläkare som undersöker en patient

Vad är amalgam?

Tandamalgam, som ibland kallas för ”silverfyllning” på grund av sitt utseende, är en blandning av kvicksilver, silver, koppar, tenn och zink som används för att fylla hål i tänder. Tandamalgam består till ungefär hälften (50 %) av kvicksilver i vikt.

Är tandamalgam säkert?

Tandamalgamfyllningar kan släppa ut små mängder kvicksilver i form av en ånga (gas), beroende på antalet och åldern på befintliga fyllningar och handlingar som t.ex. tandgnissling och tuggummi. När en ny amalgamfyllning placeras eller en gammal fyllning avlägsnas kan patienter och vårdgivare uppleva en tillfällig ökning av exponeringen för kvicksilverånga. Det finns inga kända hälsorisker i samband med intag (sväljning) av små partiklar av tandamalgam, men inandning (inandning) av kvicksilverångor kan vara skadligt för vissa patienter.

I allmänhet kan personer med flera amalgamfyllningar ha något högre kvicksilverhalter i blodet eller urinen, men de håller sig vanligen på en nivå som anses säker. Studier på personer med tandamalgam visar inga avgörande bevis för att tandamalgam orsakar skadliga hälsoeffekter i den allmänna befolkningen.

Vem bör vara oroliga för tandamalgam?

Vissa personer, inklusive kvinnor som är gravida eller planerar att bli gravida, ammande mödrar, barn (särskilt barn under sex år), personer med känd kvicksilverallergi och personer med neurologisk funktionsnedsättning eller njurdysfunktion, kan vara mer mottagliga för effekterna av exponering för kvicksilver från tandamalgam och kan löpa större risk att drabbas av negativa hälsoeffekter. Det finns lite information om de potentiella hälsoeffekterna av exponering för kvicksilverångor från tandamalgam på dessa grupper av människor. Om du tillhör en av de identifierade högriskgrupperna och behöver en ny fyllning rekommenderar FDA att du undviker tandamalgam om det är möjligt och lämpligt. Prata med din tandläkare om din hälsohistoria och andra tillgängliga behandlingsalternativ för fyllningar.

  • Kvinnor som är gravida eller planerar att bli gravida. Placering av nya amalgamfyllningar hos en gravid mamma kan leda till höga, övergående toppar av kvicksilverexponering för mamman och fostret. Vissa studier har visat ett samband mellan antalet amalgamfyllningar som en mamma har och kvicksilvernivåerna i navelsträngsblodet. Resultaten från dessa studier har inte identifierat några säkra samband med skadliga hälsoeffekter, men uppgifterna är dock mycket begränsade.
  • Sjuksköterskor som ammar. Mängden kvicksilver i bröstmjölk är vanligtvis mycket låg. Vissa studier har rapporterat ett samband mellan antalet amalgamfyllningar som en mamma har och mängden kvicksilver i bröstmjölken. De mycket få, begränsade studier som har genomförts för att utvärdera eventuella skador på spädbarn och barn som utsätts för tandamalgamkvicksilver till följd av amning har inte identifierat några säkra samband med skadliga hälsoeffekter.
  • Barn, särskilt barn under sex år. Kliniska studier på barn från sex år och äldre har inte funnit något säkert samband mellan användningen av tandamalgam och skadliga hälsoeffekter. Studier på barn under sex år är mycket begränsade. Barns neurologiska system under utveckling kan vara särskilt känsliga för exponering för kvicksilverånga.
  • Personer som är mer känsliga för kvicksilver eller andra komponenter i tandamalgam. Vissa personer kan vara allergiska eller känsliga för kvicksilver eller andra komponenter (t.ex. silver, koppar, tenn eller zink) i tandamalgam och kan rapportera eller uppleva hälsoeffekter, inklusive allergiska reaktioner och munsår, samt mer generella symtom, efter att en amalgamfyllning har placerats.
  • Personer med neurologisk funktionsnedsättning eller njurdysfunktion. Studier visar att kvicksilver är lokaliserat i vissa vävnader i kroppen, inklusive hjärnan och njurarna. Det finns mycket begränsad klinisk information om eventuella hälsoeffekter av exponering för kvicksilverångor på personer som redan har njurar och/eller neurologiska funktionsnedsättningar.

Och även om ett direkt samband mellan kvicksilver från amalgam och eventuella skadliga hälsoeffekter inte har fastställts, och det kan finnas kumulativa effekter från exponering för kvicksilver från andra källor, t.ex. miljön eller kosten, kan vissa tecken eller symtom på överskott av kvicksilver i kroppen vara följande:

  • Samhällsstörningar (till exempel ångest, depression, irritabilitet)
  • Sömnproblem eller sömnstörningar
  • Fatigue (att känna sig trött)
  • Minnesproblem eller minnesstörningar
  • Tremors (skakningar)
  • Koordinationsstörningar
  • Visuella förändringar
  • Förändringar i hörseln

Skall man ta bort tandfyllningar av amalgam?

Om din fyllning är i gott skick och din tandläkare eller sjukvårdspersonal säger att det inte finns någon karies under fyllningen rekommenderas inte att din amalgamfyllning tas bort. Detta beror på att avlägsnande av intakta amalgamfyllningar kan leda till onödig förlust av frisk tandstruktur och eventuellt utsätter dig för en tillfällig ökning av kvicksilverångor som frigörs under avlägsnandet. Intakta amalgamfyllningar hos vem som helst, inklusive personer med större risk som gravida eller ammande mödrar och barn, bör inte avlägsnas i syfte att förebygga någon sjukdom eller något hälsotillstånd, såvida det inte anses medicinskt nödvändigt av en sjukvårdspersonal. Om du har ett hälsotillstånd (särskilt känslighet eller allergi mot kvicksilver eller neurologisk sjukdom eller njursjukdom) bör du diskutera behovet av avlägsnande och utbyte med din tandläkare eller läkare.

Vilka andra material kan användas för min fyllning och vilka är deras fördelar och risker?

Användningen av amalgam i tandvården har minskat genom åren, och material som hartsbaserade kompositer och glasjonomer (som ibland kallas ”porslin”, ”harts” eller ”vita fyllningar”) har blivit mer allmänt använda. Hållbarheten hos dessa alternativa material har förbättrats sedan de först utvecklades, men når kanske inte upp till amalgamfyllningars hållbarhet, särskilt i områden med högre bettkrafter eller slitage och stress från tuggning, t.ex. bakre tänder (kindtänder). Tandamalgam har fördelar jämfört med hartsbaserade material i vissa kliniska situationer, t.ex.:

  • när en patient har identifierats som en patient med högre risk för karies;
  • när det finns ett behov av stora fyllningar i bakre tänder (bakre tänder) där bettkrafterna är höga; och
  • när fukt kan utgöra ett problem vid vissa placeringar, t.ex. nära tandköttslinjen.

Och även om hartsbaserade material kan kräva mer tid för placering, kräver de vanligtvis att mindre frisk tandstruktur avlägsnas för placering, jämfört med tandamalgam. Dessutom erbjuder hartsbaserade material den extra fördelen att de är färgmatchade till tandstrukturen och inte innehåller några tungmetaller. Men hartsbaserade material har också risker som är förknippade med deras användning, där de främsta farhågorna är potentiell exponering och överkänslighet mot vissa kemikalier som metakrylat och hur länge de kommer att hålla (livslängd).

Om du behöver en fyllning bör du diskutera alla behandlingsalternativ med din tandläkare, inklusive fördelarna och riskerna med att använda tandamalgam och andra dentala restaureringsmaterial, för att hjälpa dig att fatta ett välgrundat beslut. Om du är orolig för kvicksilverexponering från tandamalgam bör man starkt överväga hartsbaserade material. Beslutet om vilket material som ska användas för att fylla hål i tänder är ett beslut som bör fattas mellan dig och din tandläkare (och läkare vid behov).

Hållbarheten hos en fyllning eller tand beror på många faktorer utöver tandfyllningsmaterial. För att hjälpa dina tänder och fyllningar att hålla så länge som möjligt bör du upprätthålla en hälsosam kost, korrekt munhygien och regelbundna tandläkarkontroller.

Vad händer om jag får oönskade reaktioner med en tandfyllning av amalgam?

Om du tror att du har fått biverkningar av behandling med tandamalgam bör du diskutera detta med din tandläkare eller läkare och rapportera det till FDA:s MedWatch-program på 1-800-332-1088 eller http://www.fda.gov/Safety/MedWatch/HowToReport/default.htm.