Uppfödning av syriska hamstrar
Det är viktigt att tänka sig för innan man föder upp hamstrar och inte bara hoppa ut på djupet. Man måste fundera på hur man ska inhysa dem och hitta hem eller ett utlopp för ungarna. Din hamster kan få ganska många bebisar, 15 till 20 är inte okänt, även om 8 till 12 är normalt och när de skiljs från mamman behövs en annan bur. Vid fyra veckor rekommenderas att könen skiljs åt och det innebär ytterligare en bur att hitta. Om det inte går att hitta hem snabbt kan det vid sex veckor uppstå käbbel och de skyldiga måste skiljas åt, vilket innebär att det behövs fler burar. Vid tre månader kommer varje hamster troligen att behöva en egen bur.
Om du har tänkt efter noga och bestämt dig för att du vill gå vidare är belöningen stor när du får se bebisarna växa och deras karaktärer utvecklas. Honan bör vara minst tretton veckor gammal eftersom avel yngre kan leda till problem under dräktigheten. Det föreslås att den första kullen tas innan honan är åtta månader gammal eftersom allt äldre också kan leda till problem. Hanens ålder är inte så viktig så länge han är könsmogen och av en storlek som gör att han kan para sig.
För det första är det viktigt att hamstrarna övertalas att tro att det är rätt tid på året för parning, detta innebär att lamporna kan behöva lämnas tända minst tolv timmar om dagen och på vintern kan viss uppvärmning behövas. Hamsterhonor parar sig endast när de är ”i säsong” eller ”i brunst”, vilket normalt är var fjärde dag, ungefär mellan solnedgång och soluppgång. Vid varje annan tidpunkt är det troligt att honan vänder sig mot hanen och skador kan uppstå om de inte skiljs åt snabbt.
En låda på 18 tum i kvadrat och cirka 12 tum hög kan användas för parningen och det föreslås att ett par handskar bärs ifall honan vänder sig mot hanen och du måste ingripa, även om du är försiktig och kanske inte behöver använda handskar. Placera hanen och honan i lådan och titta på bådas hållning. Om det är fel natt kan man se att honan sitter på huk eller försöker vända hanen på ryggen genom att lägga näsan under hans mage. Om så är fallet bör honan avlägsnas och parningen prövas igen nästa natt. Om honan är redo springer hon normalt iväg några steg, men när hanen sätter sina framtassar på hennes rygg ”stelnar” hon. Detta innebär att hon kommer att stå helt stilla med bakbenen spända och svansen och öronen upprättade, när den väl har setts är den alltid igenkännbar.
Lämna dem tillsammans i mellan 20 och 30 minuter efter det att hanen har setts tränga in och sätt sedan tillbaka dem i sina egna burar. När parningen väl har bör det normalt sett inte vara några problem, men de bör aldrig lämnas ensamma eftersom hanen ibland blir överdrivet aggressiv och biter honan i nacken eller blir överdrivet entusiastisk över att tvätta hennes öron, vilket gör att hanen hamnar i fel ände. Det räcker med att röra vid hanen för att stoppa båda dessa fall.
Dräktighetsperioden är endast sexton dagar (en av de kortaste perioderna som är kända bland däggdjur) och därför bör man vara försiktig med hantering och utfodring efter de första sju dagarna. Det kan vara tillrådligt att ge honan lite mjölk varje dag, antingen i form av rinnande gröt eller med bröd som blötläggs i den. Några extra solrosfrön som ges från och med den tolfte dagen bör hjälpa till med laktationen (mjölkproduktionen). Två dagar innan ungarna ska födas bör honans bur rengöras och det bör finnas gott om färskt strö för att göra ett bo. Allt gammalt foder bör tas bort och nytt foder ges.
Bebisarna föds vanligen från och med klockan 18.00 på den sextonde dagen och de flesta kommer under de tidiga timmarna, även om en del av dem inte föder förrän nästa kväll. Om ungarna inte har anlänt på morgonen den artonde dagen bör du kontakta din veterinär för att eventuellt framkalla födseln.
Mjölkfoder och solrosfrön bör fortfarande ges dagligen, men man måste vara försiktig med skålen som innehåller mjölk, eftersom ungarna kan vara rörliga från en mycket tidig ålder och vandra in i en djup skål och drunkna. Vid sju dagars ålder kan man se att ungarna försöker dricka mjölken och då kan man använda ett grunt fat, man kan också strö lite fast föda i boet.
Om honan täcker ungarna varje gång hon lämnar boet är det tillrådligt att inte vara nyfiken och titta på ungarna eftersom hon kan förstöra dem, men om hon lämnar boet öppet kan man undersöka det, men man måste vara försiktig med att inte röra vid ungarna eller göra mamman upprörd. När ungarna blir äldre låter vissa mödrar dem vandra omkring och samla mat åt sig själva, medan andra drar tillbaka dem till boet. I detta fall är det lämpligt att släppa lite mat i själva boet eftersom växande ungar äter mycket.
Vid fjorton dagar, om du inte har en överbeskyddande mamma, kan du kanske rensa det våta hörnet och göra dig av med gammal mat och ersätta den med ny, men du måste vara försiktig så att du inte gör mamman upprörd.
Bebisarna kan skiljas från mamman från och med tjugo och ett dygn, men en del uppfödare låter dem vara kvar tills de är tjugoåtta dagar gamla. Den faktiska tiden för delning kan bero på antalet ungar i kullen, deras storlek och moderns hälsotillstånd; allt detta kommer med erfarenhet. Dela upp könen i separata burar innan de är tjugoåtta dagar gamla. Om ett allvarligt bråk hörs efter detta, dela upp den aggressiva ungen i en egen bur.
När de väl har delats från mamman bör ungarna hanteras varje dag för att göra dem så vänliga som möjligt.