Välkommen till Astana, Kazakstan: en av de märkligaste huvudstäderna på jorden

Varför ska man lägga en stad här av alla platser? Från flygplansfönstret är det mer av samma sak: platt, tomt och oändligt vidsträckt. På 30 000 meters höjd finns några ensamma sjöar som prickar landskapet. Det finns inga tecken på mänsklig aktivitet. Det finns knappt några träd och få utmärkande landmärken. Det fortsätter och fortsätter – Kazakstan är lika stort som Västeuropa, och så obevekligt platt att det är som om någon gigantisk gipsare har skummat landet. Här är vargarna fler än människorna. Det är inte så konstigt att Sovjet valde denna enorma tomhet för att gömma sina gulags och sitt rymdprogram och för att testa sina kärnvapen. Mycket av det är radioaktivt, det är en agorafobisk vision av helvetet.

Och sedan, från ingenstans, kommer Astana glittrande in i synfältet, all glänsande metall och glas, osannolikt uppstigande från den kazakiska stäppen som någon postmodern legouppsättning som har snubblat in i öppningssekvensen av Dallas. Välkommen till Astana, en av världens märkligaste huvudstäder.

Det talades tidigt om att Astana – som betyder ”huvudstad” på kazakiska – skulle uppkallas efter presidenten, Nursultan Nazarbayev. Hans namn och vision är trots allt allestädes närvarande. Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 var han den första – och har varit den enda – presidenten i Republiken Kazakstan, med en valseger tidigare i år där han fick en komisk 97,7 % av rösterna.

Alla presidenter är begränsade till en mandatperiod på fem år – utom naturligtvis Nazarbajev, som pressen har avskaffat all kritisk vaksamhet. Många kazakiska tjänstemän är ganska öppna med detta: de har valt att göra ekonomisk utveckling först, och riktig demokrati (hoppas de) kommer någon gång senare.

Med tanke på de miljarder fat olja och gas som har upptäckts i landet, och dess mycket låga befolkning på bara 16 miljoner, borde varje kazakist vara miljonär vid det här laget. En titt på Astana räcker för att se vart mycket av pengarna har tagit vägen: överallt är det stora, flashiga signaturbyggnader, som alla bär sina arkitekters namn som modemärken och som konkurrerar om uppmärksamheten som en samling bortskämda tonåringar som osäkert skriker: ”Titta på mig!”

Tag till exempel det Norman Foster-designade köpcentret Khan Shatyr, på vägen in till staden från flygplatsen. Det är världens största tält med en total yta på 127 000 kvadratmeter och en höjd längs spiran på 150 meter. Ett särskilt kemiskt foder skyddar dem som befinner sig inuti från den brutala isiga vintern och bidrar till att bibehålla det speciella mikroklimatet. Den konstgjorda stranden, med sand som importerats speciellt från Maldiverna, kräver en konstant temperatur på 35 grader. Alla köpcentrum behöver förstås en strand.

För en centralt planerad stad är de estetiska motsättningarna anmärkningsvärt disharmoniska. En flashig glaspyramid. En tornig uppsättning lägenheter som byggdes för att matcha Moskvas universitet i stalinistisk empirestil. En Disney-version av Vita huset. Ett vasliknande torn med en boll på toppen som presidenten tydligen ritade på baksidan av en servett under en statsmiddag. Ett finansministerium format som en dollarsedel.

Få av dessa byggnader verkar ha utformats med praktisk nytta i åtanke. Hissarna i pyramiden går uppåt, sedan till vänster, sedan uppåt, sedan till vänster – det måste ha varit otroligt dyrt att få dem att valsa så där. Mitt hotell har en imponerande ljusshow på utsidan av byggnaden … och fruktansvärt dåligt Wi-Fi.

När huvudstaden flyttades hit från Almaty 1997 var det föga entusiasm bland de regeringstjänstemän som tvingades flytta. Almaty – som den här veckan får reda på om man lyckats med sin ansökan om att stå värd för de olympiska vinterspelen 2022 – ligger mer än tusen kilometer längre söderut, och är en mycket äldre och betydligt mer elegant affär. Det är här som prins Harry njöt av sin vintersemester med Cressida Bonas 2014 och där regeringstjänstemännen tillbringade långa helger med att laga plov i sina lyxiga datjor som är utformade som engelska lantgårdar.