Välkommen till Astana, Kazakstan: en av de märkligaste huvudstäderna på jorden

Varför ska man lägga en stad här av alla platser? Från flygplansfönstret är det mer av samma sak: platt, tomt och oändligt vidsträckt. På 30 000 meters höjd finns några ensamma sjöar som prickar landskapet. Det finns inga tecken på mänsklig aktivitet. Det finns knappt några träd och få utmärkande landmärken. Det fortsätter och fortsätter – Kazakstan är lika stort som Västeuropa, och så obevekligt platt att det är som om någon gigantisk gipsare har skummat landet. Här är vargarna fler än människorna. Det är inte så konstigt att Sovjet valde denna enorma tomhet för att gömma sina gulags och sitt rymdprogram och för att testa sina kärnvapen. Mycket av det är radioaktivt, det är en agorafobisk vision av helvetet.

Och sedan, från ingenstans, kommer Astana glittrande in i synfältet, all glänsande metall och glas, osannolikt uppstigande från den kazakiska stäppen som någon postmodern legouppsättning som har snubblat in i öppningssekvensen av Dallas. Välkommen till Astana, en av världens märkligaste huvudstäder.

Det talades tidigt om att Astana – som betyder ”huvudstad” på kazakiska – skulle uppkallas efter presidenten, Nursultan Nazarbayev. Hans namn och vision är trots allt allestädes närvarande. Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 var han den första – och har varit den enda – presidenten i Republiken Kazakstan, med en valseger tidigare i år där han fick en komisk 97,7 % av rösterna.

Presidentpalatset i Astana är som en Disney-version av Vita huset i Washington.
Astanas presidentpalats – som en Disney-version av Vita huset. Foto: John MacDougall/AFP/Getty

Alla presidenter är begränsade till en mandatperiod på fem år – utom naturligtvis Nazarbajev, som pressen har avskaffat all kritisk vaksamhet. Många kazakiska tjänstemän är ganska öppna med detta: de har valt att göra ekonomisk utveckling först, och riktig demokrati (hoppas de) kommer någon gång senare.

Med tanke på de miljarder fat olja och gas som har upptäckts i landet, och dess mycket låga befolkning på bara 16 miljoner, borde varje kazakist vara miljonär vid det här laget. En titt på Astana räcker för att se vart mycket av pengarna har tagit vägen: överallt är det stora, flashiga signaturbyggnader, som alla bär sina arkitekters namn som modemärken och som konkurrerar om uppmärksamheten som en samling bortskämda tonåringar som osäkert skriker: ”Titta på mig!”

Tag till exempel det Norman Foster-designade köpcentret Khan Shatyr, på vägen in till staden från flygplatsen. Det är världens största tält med en total yta på 127 000 kvadratmeter och en höjd längs spiran på 150 meter. Ett särskilt kemiskt foder skyddar dem som befinner sig inuti från den brutala isiga vintern och bidrar till att bibehålla det speciella mikroklimatet. Den konstgjorda stranden, med sand som importerats speciellt från Maldiverna, kräver en konstant temperatur på 35 grader. Alla köpcentrum behöver förstås en strand.

Tag Norman Fosters designade köpcentrum Khan Shatyr, som är världens största tält med en total yta på 127 000 kvadratmeter och en höjd längs spiran på 150 meter.
Norman Fosters köpcentrum Khan Shatyr är världens största tält. Foto: AFP/Getty Images

För en centralt planerad stad är de estetiska motsättningarna anmärkningsvärt disharmoniska. En flashig glaspyramid. En tornig uppsättning lägenheter som byggdes för att matcha Moskvas universitet i stalinistisk empirestil. En Disney-version av Vita huset. Ett vasliknande torn med en boll på toppen som presidenten tydligen ritade på baksidan av en servett under en statsmiddag. Ett finansministerium format som en dollarsedel.

Få av dessa byggnader verkar ha utformats med praktisk nytta i åtanke. Hissarna i pyramiden går uppåt, sedan till vänster, sedan uppåt, sedan till vänster – det måste ha varit otroligt dyrt att få dem att valsa så där. Mitt hotell har en imponerande ljusshow på utsidan av byggnaden … och fruktansvärt dåligt Wi-Fi.

När huvudstaden flyttades hit från Almaty 1997 var det föga entusiasm bland de regeringstjänstemän som tvingades flytta. Almaty – som den här veckan får reda på om man lyckats med sin ansökan om att stå värd för de olympiska vinterspelen 2022 – ligger mer än tusen kilometer längre söderut, och är en mycket äldre och betydligt mer elegant affär. Det är här som prins Harry njöt av sin vintersemester med Cressida Bonas 2014 och där regeringstjänstemännen tillbringade långa helger med att laga plov i sina lyxiga datjor som är utformade som engelska lantgårdar.

Varje av Astanas byggnader tycks ha utformats med praktisk nytta i åtanke.'s buildings seem to have been designed with practicality in mind.
Varje av Astanas byggnader tycks ha utformats med praktisk nytta i åtanke. Foto: Det officiella skälet till flytten till Astana – som tidigare var en provinsiell bosättning i Tselinograd, med ett sönderfallande sovjetiskt bostadsbestånd – var att Almaty låg i en jordbävningsbenägen region. Men dess närhet till den kinesiska gränsen och Kazakstans behov av att stärka sitt grepp om den norra delen av landet med dess stora antal etniska ryssar gjorde det logiskt ur strategisk synvinkel. I detta avseende är jämförelsen med Ukraina lärorik: båda har en stor rysk befolkning.

Hursomhelst spelar Nazarbajev klokt och manövrerar försiktigt mellan Ryssland, Kina och USA, och han är vederbörligen krediterad för att ha uppmuntrat till harmoni inom etniska – och faktiskt även inom religiösa – grupper. Det finns flera stora moskéer i Astana, men också kyrkor och synagogor. Den babyblå Beit Rachel-synagogan är den största i Centralasien. Med hotet från militant islam vid den södra gränsen är sunda ekumeniska förbindelser inte bara en kommunal finess, utan en strategisk nödvändighet.

Andra positiva saker är Astanas nya universitet. Det nya universitetet i Astana, som öppnades 2010 och är uppkallat efter Nazarbajev (vem annars?), är en stolthet för många att utländska akademiker bemannar många av institutionerna. Utbildningen har faktiskt blivit en fråga om arv för den 75-årige så kallade ”nationens fader”. Nazarbajev har gjort det möjligt för akademiker att studera utomlands, med alla utgifter betalda, förutsatt att de återvänder till Kazakstan för att arbeta i minst fem år efter examen.

Många av denna nya ras av utlandsutbildade kazakher gör nu karriär i Astana. De är inte alls som Kazakstans berömda antihjälte Borat, men dessa nya, ambitiösa akademiker dominerar i allt högre grad vad som är en ung stad, både när det gäller ålder – Astana firade sin 17:e födelsedag den 6 juli i år (samma dag som presidentens födelsedag) – och befolkningsmängd. Man ser inte många över 50 år på gatorna.

Denna flashiga leksaksstad är låst i en fascinerande förhandling mellan ett sovjetiskt förflutet med kommandokontroll och en eftersträvansvärd, marknadskunnig nutid. Men ute i utkanten av staden stannar all arkitektur plötsligt upp. All den hektiska energin stannar upp, och den vidsträckta, obevekliga stäppen börjar plötsligt. Which is why Astana feels like some great existentialist parable, an attempt to overcome the terror of endless emptiness with the frantic distraction of human endeavour.

From 30,000 feet, let alone sub specie aeternitatis, it seems that Norman Foster doesn’t really stand a chance. But who knows?

Follow Guardian Cities on Twitter and Facebook and join the discussion

{{#ticker}}

{{topLeft}}

{{bottomLeft}}

{{topRight}}

{{bottomRight}}

{{#goalExceededMarkerPercentage}}

{{/goalExceededMarkerPercentage}}

{{/ticker}}

{{heading}}

{{#paragraphs}}

{{.}}

{{/paragraphs}}{{highlightedText}}

{{#cta}}{{text}}{{/cta}}
Remind me in May

Accepted payment methods: Visa, Mastercard, American Express and PayPal

We will be in touch to remind you to contribute. Look out for a message in your inbox in May 2021. If you have any questions about contributing, please contact us.

  • Share on Facebook
  • Share on Twitter
  • Share via Email
  • Share on LinkedIn
  • Share on Pinterest
  • Share on WhatsApp
  • Share on Messenger