Västerländska schimpanser har minskat med 80 procent de senaste 25 åren
Rebecca Kormos första erfarenhet av att se en vild schimpans förändrade hennes liv. Det var 1990, och den nu besökande biologen vid University of California i Berkeley höll på att spåra västerländska schimpanser i hela Afrika. Kormos hade länge varit fascinerad av de varelser som verkade så lika människor, men ändå annorlunda; för henne var det nästan som att åka till en annan planet när hon såg dem i sin naturliga miljö.
”Att träffa en varelse som var så lik mig, men som ändå var så anpassad till att leva i det vilda, förändrade min uppfattning om var jag passade in i världen”, säger hon.
I dag, mer än 25 år efter det första mötet, är ett område i Guinea där Kormos också forskade, ett av de sista fästena för de kritiskt utrotningshotade djuren. Även om det ansågs vara en marginell schimpansernas livsmiljö när Kormos var där, är det en av varelsens sista platser: En studie som Kormos nyligen var medförfattare till i The American Journal of Primatology visar att populationen av västra schimpanser minskade med mer än 80 procent från 1990 till 2014.
”Alla schimpansepopulationer rasar”, säger Kormos, som också är medlem i IUCN:s Primate Specialist Groups sektion för människoapor. ”De är en extremt anpassningsbar population, de kan leva i marginella livsmiljöer. Men de förökar sig mycket långsamt” – vilket innebär att det tar längre tid för populationerna att återhämta sig.
Västerländska schimpanser är en av fyra underarter av schimpanser som är spridda över hela Afrika. De lever i Västafrika från Senegal ner till Ghana, med de största populationerna i Guinea och Elfenbenskusten. Till skillnad från sina närmaste kusiner leker de i vatten, bor i grottor och använder ibland spjut för att jaga andra primatarter. Alla schimpanser anses vara utrotningshotade av Internationella naturvårdsunionen, men västschimpanserna är den enda underarten som anses vara kritiskt utrotningshotad – och de nuvarande populationerna står inför ett antal hot.
Den nya studien bygger på uppgifter som samlats in under åratal av forskning och som tagits fram av dussintals forskare, ledda av primatologen Hjalmar Kühl från Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig, Tyskland. Schimpanser är ganska nomadiska och bygger nya bon varje natt när de rör sig genom sitt revir. Forskarna bedömde primaternas täthet genom att gå i raka linjer genom livsmiljöer i den handfull länder där västerländska schimpanser finns – Senegal, Guinea, Elfenbenskusten, Ghana, Liberia, Guinea-Bissau, Mali och Sierra Leone – och räkna antalet schimpansbon som de stötte på.
Om dessa befolkningsstudier lades till en central databas kunde forskarna konstatera att endast cirka 35 000 västliga schimpanser finns kvar i det vilda.
Omkring hälften av dessa finns i Fouta Djallon-regionen i Guinea, där Kormos tillbringade 18 månader med att undersöka djuren 1995-1997. Under denna tid genomförde hon befolkningsundersökningar och frågade lokalbefolkningen om deras inställning till schimpanser. Uppskattningarna bidrog så småningom till det tidigare antalet schimpanser som finns representerade i den senaste studien.
Kormos fann att människorna i regionen hade en överraskande tolerans mot djuren, även vid de sällsynta tillfällen då schimpanser dödade en bybock för att få en måltid. ”Det fanns ett otroligt ömsesidigt förhållande mellan schimpanserna och människorna”, säger Kormos.
Relationen har sannolikt sina rötter i ett muslimskt tabu mot att äta primater. Området är huvudsakligen muslimskt; de flesta av de människor som Kormos intervjuade var Fulani, en grupp huvudsakligen muslimska människor som är utspridda över hela Västafrika. Men det kan också bero på lokala legender. Kormos säger att vissa Fulani i området tror att schimpanser brukade bo i byarna, men att de gjorde gudarna upprörda. ”De skickades till skogen och förvandlades till schimpanser som straff”, säger hon och tillägger att eftersom lokalbefolkningen betraktar schimpanserna som förfäder finns det ett tabu mot att jaga och äta dem.
Men ett par decennier har inneburit märkbara förändringar i området. Kormos besökte Fouta Djallon-området i september i samarbete med COMBO-projektet för att hjälpa till att utveckla en nationell handlingsplan för schimpanser i Guinea, ett försök av flera naturskyddsgrupper att förena ekonomisk utveckling med bevarande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i Afrika. När hon var där märkte hon att schimpanserna var märkbart mer skygg i närheten av människor.
”När de blev medvetna om oss blev de alarmerade och sprang iväg”, säger hon. ”De var mycket mer rädda än de brukade vara”. Kormos tillskriver denna förändring till ett ökat jakttryck: Även om fulanierna själva i allmänhet inte tjuvjagar djuren är schimpanserna i området inte immuna mot att utomstående kommer in.
Biologer förutspådde aldrig att så många schimpanser skulle leva i höglandet, området eftersom ekosystemet skiljer sig så mycket från de kraftigt skogbevuxna områden där man normalt tror att de lever. Men Kormos säger att den höga tolerans som fulanierna har för schimpanser innebär att regionen har blivit något av en fristad för primater.
Inte alla delar av Guinea är som Fouta Djallon i detta avseende. Kathelijne Koops, postdoktoral forskare vid avdelningen för antropologi som studerar schimpansers teknikanvändning vid universitetet i Zürich, säger att schimpanserna i det område som hon arbetar i närmare gränsen till Elfenbenskusten och Liberia står inför stora hot från gruvdrift. ”Det är inte så att deras situation är stabil”, påpekar Koops. ”Många av de schimpanspopulationer som fortfarande finns där för närvarande hotas av gruvkoncessioner som redan är utdelade.”
Koops arbetade med forskningen för IUCN som till slut resulterade i att bevarandestatusen för de västra schimpanserna ändrades från utrotningshotad till kritiskt utrotningshotad i mars förra året. Denna listningsändring, liksom Kormos studie, ger den ammunition som behövs för att öka bevarandeplaneringen eftersom länder som Guinea officiellt har godkänt IUCN:s stadgar.
Stacy Lindshield, biträdande professor i antropologi vid Purdue University, säger att det finns ett liknande tabu mot jakt på schimpanser i delar av Senegal. Där har dock en bättre förståelse för populationen på senare tid lett till en utvidgning av det kända utbredningsområdet för västra schimpanser – ”Lite goda nyheter i ljuset av många dåliga och deprimerande nyheter”, som hon uttrycker det.
She säger att den nyligen genomförda studien var ett väl genomfört försök att dokumentera nedgången för en sådan art med stor utbredning, även om det finns vissa luckor i informationen (i sydöstra Senegal tvivlar hon till exempel på att populationerna har minskat med 80 procent). Koops håller med och säger: ”Det är en uppskattning så du kommer inte att vara säker på det exakta antalet schimpanser, men det ger oss en uppfattning om trenden, om de ökar eller minskar.”
I Senegal drabbas populationerna av en expansion av guldbrytning, vilket bidrar till kvicksilverföroreningar. Urbanisering och infrastrukturutveckling minskar också schimpansernas livsmiljöer, medan klimatförändringarna gör vissa savannområden obeboeliga för schimpanser på grund av det allt torrare och hetare vädret.
Kormos säger att den kraftiga minskningen av västliga schimpanser i hela deras utbredningsområde också beror på tjuvjakt, dammar och sjukdomar. Även Fouta Djallon har gruvproblem, eftersom regionen är rik på bauxit, och det överhängande hotet om ett möjligt vattenkraftsdammprojekt som skulle förstöra en stor del av livsmiljön. Kormos har arbetat med gruvföretag i ett försök att få dem att utveckla kompensationsanläggningar för att kompensera för den ekologiska skadan av deras projekt.
Men vissa positiva tecken finns, säger hon. Vissa ideella organisationer samarbetar med Guineas regering för att skapa nationalparksområdet Moyen-Bafing i Fouta Djallon som rymmer uppskattningsvis 5 500 västliga schimpanser.
Men även om de områden där västliga schimpanser har sina hem kan vara långt borta, påpekar Lindshield att allt hänger ihop. Expansionen av plantager för palmolja har lett till en hel del förstörelse av livsmiljöer, säger hon, men om konsumenterna köper färre av de vanliga produkterna med oljan kan det hjälpa situationen. Ekoturism skulle också kunna ge en del inkomster till avlägsna områden som Fouta Djallon, vilket enligt Kormos skulle ge lokalbefolkningen mer drivkraft att skydda schimpanserna.
Samt sett kommer dock bevarandet av västliga schimpanser att kräva engagemang från lokalbefolkningen, nationella regeringar och det internationella samfundet.
”Västafrika har exploaterats för sitt elfenben, sina diamanter, sitt gummi, sin kakao, sitt kaffe och nu även för sin palmolja, sin bauxit och sin järnmalm. Det internationella samfundet måste förbinda sig till högre miljöstandarder för företag som arbetar i dessa länder och kompensera för eventuella negativa effekter som de kan ha. Utan ett sådant åtagande kan den västerländska schimpansen mycket väl bli den första underarten av våra närmaste levande släktingar som dör ut.”